15 januari 2007

Den där om hur förändringens vindar sveper över Växjö

Det finns vissa saker som händer när man kommer hem. Man skulle till exempel kunna sälja sin gamla moster på loppis för att få åka tillbaka. Får man inte mycket betalt för henne hade man kunnat slänga med sin lite yngre kusin med. "Två för priset av en!". Allt är hemskt och man ligger mest på sin kammare och har tråkigt, alternativt träffar alla sina gamla kompisar, hör vad de har gjort när man varit borta, vilket tar ungefär tre minuter, eftersom de varit kvar i vardagen och vardagat, medan man själv varit borta och fått sig en man, en solbränna och klamydia, som alla blir skittrötta att höra om efter femte gången man berättar om det.

En annan sak som händer är att jag alltid blir lika förvånad över att ingenting förändrats. Allt är som det alltid varit. Mamma kör omkring mig i samhället och visar alla förändringar, som oftast brukar bestå i att ett hus brunnit ner eller, i bästa fall, så har jag fått en ny kusin (att sälja).

Så den här gången koncentrerade jag mig verkligen på att vara positiv och hitta förändringar i det som kommer bli min vardag. Resultat:
1. På Willys har de börjat med Skånemejeriernas mjölk och filmjölk. Eftersom det är ett år sedan jag bodde i min universitetsstad så tänkte jag att jag kanske bara hade glömt bort att de alltid haft det, men på ICA hade de det vanliga märket. Vad nu det är (Arla? Nej?).
2. Min favoritsecond handaffär har bytt ägare och har nu blivit populär. Inte så originell längre, alltså.
3. Min springrundestig har blivit bredare och fylld med konstig sten.
4. Jag är rädd för min vägg igen. På min vägg har jag en stor målning av mig själv. I mörker är den läskig, vilket jag kom över efter att ha bott med mig själv ett par månader. Nu är jag rädd igen. Jag stirrar läskigt.
5. Det är fördjävla mörkt i det här landet. Det blir mörkt vid tre. Och jag som sagt till alla mexikanare som undrat att Sverige inte alls är så mörkt som alla tror.
6. Jag känner ingen. Ingen! Jag är van vid att prata med minst tolv personer när jag är ute och festar, men här är jag inte originell eller exotisk för fem öre. Jag ska fan börja prata spanska med folk och klä mig i konstiga kläder, så att jag blir exotisk igen.

Det var ett litet... axplock heter det va? Nu ska jag läsa ett litet mail och gråta lite.

12 kommentarer:

.m. sa...

Kom dig bort därifrån.
Det finns inget positivt med teleborg.

Anonym sa...

du SKA komma till Kalmar! växjö är ändå inte bar för dig ;) hursomhaver - glad to have you back! jag vill veta mer om mexico!

Anonym sa...

det var jag som var den anonyma... sorry!

jimmyroq sa...

Att stå ut med vardagen är en styrka. Jag har just förklarat för min lätt (jag älskar underdrifter, you know) shoppingberoende kompis att livet inte alltid kan vara som ett barnkalas med ballonger och glass. Fast det kanske det kan? Risken är att man i så fall måste knarka mer och mer hela tiden.

k sa...

Aj, dessa förbannade återtåg att svida. It'll pass, fast det vet du ju redan. Och det är en lika jävla tråkig vardagskompromiss varje gång.

Men från och med nu ska jag iallafall börja spana efter en sombrero på campus. Alltid nåt, liksom.

Anonym sa...

Klä ut sig i konstiga kläder och snacka spanska med folk låter som en rolig idé.

En ännu bättre idé är att komma igång så fort som möjligt med jobb eller studier, så att du får annat än mörkret att tänka på.

Att gå runt sysslolös och hamna i Det Stora Vakumet är faran med att komma hem.

So go, girl! Mexiko finns kvar. Det väntar på dig. Vem vet, vi kanske stöter i hop i Coyoacan en dag. Eller i... Växjö?

Jenny sa...

.m.: Det ska nog bli fart på den här staden nu med, ska du se. Plus att jag verkligen måste ta examen härifrån nu. Verkligen. Så att jag kan bli vuxen och... resa runt lite mer.

Ulrika: Just nu pank och upptagenupptagen, men så fort jag kan ska jag komma upp på msn/icq/det verkliga livet här på nätet, hör av mig då!

Jimmy: Joho! Johojohojoho! Livet kan visst vara ballonger varje dag. Även om det är vardagsballonger!

K: Jag spanar med. Är du fortfarande med i AG?

Erik: Jovisst, det var min plan, men skola börjar inte riktigt än och jobb... söks.

k sa...

Inte mer än på mailinglistan. :)

Just nu gör du det nog jävligt bra om du lyckas spotta mig då jag är ett skyggt djur som endast kan skådas djupt försjunken i sina böcker längst inne i biblioteket eller korsandes savannen (läs: Sivansängen) på jakt efter mat.

Anonym sa...

mig kan du spotta på rundan runt sjön, och på.. eh, palladium. för jo, de har faktiskt godast kaffe.

/hooct.

Jenny sa...

K: Fast nu såg jag dig på en poster i andra samanhang, så att säga. Hur länge stannar du i den här staden?

Hooct: Säger du det? Trodde du husterade mer söderut? Lovar att hålla ögonen öppna. Och jag kommer nog aldrig dricka kaffe. Hur gott det än är.

k sa...

Jaduser. Busted. Ett år till stannar jag, efter det är det basta. Och total ångest. Drar du efter våren?

Och Palladium må ha hur gott kaffe som helst, deras sandpapper till mackor bör dock i största möjliga mån undvikas.

Jenny sa...

K: Det är planerat så. Flytt till Sthlm, alternativt Bangkok. Vi får se. Och jag är så djävla velig och Sthlm så djävla dyrt, men ingen av mina kompisar stannar i Växjö, och jag är såååå trött på staden. Gaaaah! Jomenduvethurdetär!