Idag skrev jag min första jobbansökan på… en miljard år. De jobb jag har haft på senaste tiden har jag fått genom kontakter, kontakter och… kontakter och de där kontakterna har intygat att jag är världens bästa på att koka kaffe/svara i telefon/sälja biljetter/vara mig själv alternativt slav.
Men det är som att cykla ta mig fan. Det jag fick lära mig på gymnasiet om hur man skriver formella brev sitter liksom inbyggt (rad sju, rad femton, datum till höger, inte svära. Tala om var du sett annonsen och presentera dig själv och vad du gör). Och det är ingen formellformell ansökan, det gäller bara ett bartenderjobb på campus, då kan man lattja till det lite och nämna att man känner halva studentkåren.
Sen. Sen pratar vi riktiga saker. Sen, om typ ett halvår. Då är det liksom dags att lägga in det tunga djävla kavalleriet… som jag inte har. Jag har inte räddat liv. Inte jobbat femhundra år redan. Allt jag har är all min utbildning, alla mina resor, alla mina språk och inget mer. Hur i helvete ska jag få jobb? Hur i helvete får folk jobb? Och hur ska jag kunna fylla ut den CV:n så att den inte ser fjuttig ut?
”Hej!
Jag såg er (det är inte längre tillåtet att skriva Er, som vi fick lära oss på gymnasiet) annons i Dagens Nyheter (Förkorta inte till DN!) den 16 augusti 2016 och söker nu jobbet som utredare (fast att jag säkert inte klarar av att vara utredare, trots fem års utbildning. Mc Donald´s? Ja… kanske?). Jag har precis blivit klar med min utbildning (precis klar? De kommer stryka mig med en gång) i statsvetenskap, med inriktning mot utredning och välfärd (döda mig) och har, samtidigt som jag läst detta även studerat spanska och engelska (snälla, testa inte hur bra jag pratar de båda språken!) som jag nu pratar och skriver flytande (ha!). På fritiden gillar jag att röra på mig och springer minst fem kilometer varje morgon och går till gymmet på kvällarna (och super och knarkar och ligger med en massa män och kommer aldrig stanna på det här jobbet, om jag får det, för jag är alldeles för rastlös!).
Hej och tack,
Jenny."
Men bartender var det ja. Herre Gud, bartender, det kommer verkligen ge mig jobb i framtiden!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
du är en katt. det kommer att gå bra. vet du? driv, det är det viktigaste.
Christina: Åhtack! Fast det viktigaste, tycker jag, skulle vara att tjäna mycket.
verkligen? jag skulle bli utfattig om jag fick göra det jag egentligen vill göra. totalt utfattig, men förhoppningsvis skulle det gå runt. man får försöka kombinera.
Christina: Alltså... nej. Men jag tror inte jag vet vad jag helst skulle vilja göra. Tämja katter och äta glass, kanske. Eller det som jag strävar efter - utredare inom något statsvetenskapligt (och äta glass på lunchen).
"..och äta glass på lunchen." asså jag skulle älska att starta företag med dig.
Jisses, vad lite jobbat det hade blivit då!
Hej
Kan detta intresserad dig?
Jag jobbar för ett stort japansk företag som heter NIKKEN, en av världens största inom välbefinnandeteknologier. De håller på att etablera en stor verksamhet här i Sverige med sina unika, patenterade produkter. Inom loppet av några år kommer de här produkterna att finnas i de allra flesta hem, men för att komma dit behöver vi positiva människor som vill vara med och bygga upp verksamheten, och samtidigt få det mycket bra ekonomiskt.
Jag vet inte om det här kan vara intressant för dig, men jag skulle gärna vilja göra en kort presentation för dig där vi kan titta på idén om att eventuellt jobba tillsammans. Vi behöver bara 15 minuter. Om du sen tycker det låter intressant när du har sett det jag vill visa dig, så kan vi avtala ett nytt möte för att titta på detaljerna senare. Om inte, så är det också helt ok.
mvh
Stefan Johansson
second@leadthefield.se
Skicka en kommentar