Nu börjar jag bli lite nervös. De ringde och ville att jag skulle provjobba. Hur djävla mycket kan jag om barer då? Det närmaste jag har kommit till att stå bakom en bar är att stå framför en. Ja, och kanske när jag hade sex med bartender-Linus på Kos -99, bakom baren, på deras "kontor". Eller när jag stal den där Jägermaisterflaskan i baren i Kalmar 2001. Så djävla roligt var det att ha "en internationell karriär i att besöka barer, från Budapest till New York, från Gällivare till Kapstaden" (jo, så skrev jag faktiskt i min ansökan).
Och världen flödar över av I-landsprobs, nu när jag har så lite att göra. Gick precis genom mina kryddor. När M flyttade från mig tog han med sig de flesta kryddorna, eftersom han är kryddfantast och köpte nya kryddor varje gång vi var och handlade. Och sen har jag inte bott i Växjö på ett år, så de flesta hade blivit gamla. Nu har jag bara konstiga kryddor kvar. Vad fan kan man göra på sesamfrön, kryddnejlika, dill och sådana där roliga silverkulor som man har på tårta?
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
du ska göra typ kakor på mördeg (slå upp det?!) i form av stjärnor med rosa glasyr och sedan silverkulor ovanpå. festligt eller hur? p&k
jag tror jag är bättre på att vara hemlig än på att vara "hemlig för"... så att säga.
brrr.
sesamfrön är goda som dom är :) vaddå krydda ;)
Angående växjö:
Jag studerade i Växjö. Ett tag. Sedan flydde jag till Dublin. Efter ett tag där trodde jag att det skulle gå bra att bo i Växjö. Det gick inte, det gick inte alls. Så jag flydde till Stockholm. Därifrån flydde jag till Tokyo. Nu är jag trött på att fly.
Livet MÅSTE vara ballonger hela tiden, att förneka sig själv ballonger genom att säga att det inte alltid kan vara barnkalas är att förneka livet och inte våga.
Lisa: Jo, men det funkar dåligt med min plan att bli sockrfri igen!
Vilse: Sant.
E: Amen!
Jag tror det blir jävligt tråkiga ballonger till sist. Då kommer vi sitta där som de två farbröderna i Mupparna (Statler & Waldorf) och klaga över alla jävla ballonger överallt. För att inte tala om alla jävla barnkalas med stoj och loj och kladd och pladd.
Nej, ibland behöver man en riktig tråktripp. Så är det bara.
jimmyroq: Livets ballonger kan inte bli tråkiga, det vore som att säga att glädjen är ändlig i livet.
Att behöva tråkighet i sitt liv låter för mig som en stor självförnekelse.
Jag tror glädjen är ändlig i livet, för det vore konstigt om den vore oändlig när livet självt inte är det.
Min åsikt bygger på observation av mig själv och andra. Många av de jag känner som inte klarar av att ha tråkigt utan helt tiden måste göra kul saker, hamnar i en spiral där de blir nedstämda om de inte hela tiden har jättekul, vilket till slut riskerar att krascha totalt i en lång depression, när karusellen inte längre kan snurra fortare och fortare utan att folk trillar av.
Därför tror jag folk mår bra i längden av att då och då ha tråkigt.
jimmyroq: Glädje kan väl vara oändlig inom livets ändliga ramar?
Är man lycklig har man roligt hela tiden, men att ha roligt hela tiden är inte att vara lycklig.
Skicka en kommentar