Att besöka platsen där the Twin Towers hade stått, i New York, var ungefär en lika stor besvikelse som att inte se några (viktiga) djur i Afrika. Eller, okej, djuren var en större besvikelse, men det här var också ganska så hemskt. Platsen hade förvandlats till en turistgrej och visst, det antog jag väl lite att det skulle vara och egentligen vet jag inte vad jag hade väntat mig, men inte det som mötte mig. Platsen var helt avspärrad och förhängd och folk klängde på stängsel och kröp på marken för att titta in på... ingenting. En byggarbetsplats. Jag kände mig mest olustig och bad min bror att vi skulle gå och köpa pizza istället, som de gör i filmer. Självklart hamnade vi på en pizzeria som hette 9/11.
Lika tragiskt som när jag hamnade på en båt som kallades Titanic i Mexiko.
6 kommentarer:
kan tänka mig att det är sådär. men du är ju satans söt iaf.
Oh, du ser så frusen ut, lilla du. Sådär så man bara vill hänga på dig min extra tröja, för jag fryser ju ändå aldrig. Jag förstår nu hur männen faller för dig. Du blandar jag-är-så-jävla-sexig-Jenny med jag-är-så-jävla-ynklig-Jenny :-)
jag var vid Twin Towers när de fanns...
Jimmy: Det tog fan ett tag! Vi som känt varandra så länge.
En del saker är undermedvetna bra länge innan de bubblar upp.
Äh. Hit med tröjan nu, jag fryser alltid!
Skicka en kommentar