Jag är inte det vildaste barnet i klassen. Dock antagligen det klumpigaste. Jag är en sådan som kan gå och snubbla på en rak och slät väg. Har alltid, alltid blåmärke, speciellt runt knäna eftersom jag alltid går in i saker. Just nu har jag följande:
Ett stycke blåmärke på ryggen efter att ha gått in i en bar. Har även två blåmärken på rumpan efter att ha hoppat i sängen och landat fel.
Ett bränmärke på armen. Har ett till, på andra armen. Detta efter att ha varit ute i skärgården, där det inte fanns ljus, då bränner man sig såklart på fotogenlampor.
Rev mig med min egen nagel på fingret när jag skalade en apelsin (!).
Åh, herre Gud, vad har vi gjort? Vi har köpt ett hus på landet, det är vad vi har gjort. Från Sveriges största stad till landet som inte ens har någon by-adress utan på Hemnet stod som "landet, landet". Utan kunskap alls och med någon konstig tanke om att min farfar var bonde och min morfar trädgårdsmästare så det borde flyta i blodet.
Stolte mannen: HAN, med vetehår, som får mig att göra saker jag aldrig tidigare trott att jag kunnat. Pojkvännen som blev sambon som blev fästmannen som blev han jag faktiskt gifte mig med (bloggen vi (mest jag) skrev i inför bröllopet hittar ni här).
Fimpen: Bebis född med akut kejsarsnitt den 26 december 2011, tre veckor för tidigt, på grund av havandeskapsförgiftning.
Lillebror: Färdigpluggad i Uppsala, som var inneboende i vår lägenhet, i vardagsrummet. Sökte jobb och egen lägenhet. Bor nu i egen lägenhet, har fått jobb. Hallefuckinglulja!
Bubblan: Får representera bästa vännerna. Vi fnissar som om vi vore fem år igen, när vi ses.
3 kommentarer:
Jag är ungefär likadan, haha!
Fast...egentligen inte så kul...
Ajjeee.. måste ta det försiktigare med dig:)
Gör mig faktiskt inte så där jättemycket. Folk tycker att man är häftig när man har lite blåmärken!
Skicka en kommentar