Jag är ju inte den som är den som är den. Går något inte min väg är jag ju inte den som lägger mig i sängen och tjurar och skriker till människorna på internetbilden för att de inte svarar på mina mail eller när Stolte mannen ringer. Jag är ju inte den som bestämmer att vi lägger ner bröllopsplanerna för att jag inte får det stället som jag vill ha.
Eller så är jag precis sådan.
Nu har vi dock hittat oss ett nytt ställe. Istället för fint rött så får vi… grått. De hotar dock med att de stänger klockan två på natten. Klockan två på natten tänker jag mig att festen precis har kommit igång.
Åh, herre Gud, vad har vi gjort? Vi har köpt ett hus på landet, det är vad vi har gjort. Från Sveriges största stad till landet som inte ens har någon by-adress utan på Hemnet stod som "landet, landet". Utan kunskap alls och med någon konstig tanke om att min farfar var bonde och min morfar trädgårdsmästare så det borde flyta i blodet.
Stolte mannen: HAN, med vetehår, som får mig att göra saker jag aldrig tidigare trott att jag kunnat. Pojkvännen som blev sambon som blev fästmannen som blev han jag faktiskt gifte mig med (bloggen vi (mest jag) skrev i inför bröllopet hittar ni här).
Fimpen: Bebis född med akut kejsarsnitt den 26 december 2011, tre veckor för tidigt, på grund av havandeskapsförgiftning.
Lillebror: Färdigpluggad i Uppsala, som var inneboende i vår lägenhet, i vardagsrummet. Sökte jobb och egen lägenhet. Bor nu i egen lägenhet, har fått jobb. Hallefuckinglulja!
Bubblan: Får representera bästa vännerna. Vi fnissar som om vi vore fem år igen, när vi ses.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar