Den där om min fredagskväll

Vi har inte träffats på hela veckan: jobbat om varandra. Jag har hållt utbildningar förberett utbildningar jobbat över bokat möten suttit med jurister möte med chefen underlag för utredningar, cirka halv åtta till åtta på kvällen: över tolv timmars arbetsdag. Han förhandlat med amerikanare och telefonkonfererat med Japan från three pm to eleven pm, kommit hem vid tolv, när jag sovit sucksömn.

Så går jag ut med mina kollegor på fredagen: dricker rosa drinkar med jättemycket sockerlag och skratt i, tänker ska bara stanna en liteliten stund! Men en liten stund blir plötsligt klockan halv tolv och jag kindpussar flickkinder hejdå och kramar pojkhalsar god natt! och går armiarm med två av favoritkollegorna mot tunnelbanan.

Ringer kärleksröst och meddelar snart hemma! Kom och möt mig!

Så kommer han och möter mig tunnelbaneuppgång och jag blir plötsligt treårsblyg. Han har på sig tuffa kläder: svart skinnjacka svarta jeans skägg bruna putsskor. Tittar ner i marken men blir ändå bländad av hans leende. Inte setts på en hel vecka: han är ny för mig. Fast samtidigt så välkänd. Tänker han är finast i världen, den snyggaste jag vet HAN ÄR MIN!!!

Tittar upp under lugg och fnittrar. Femårsler. Hela vägen hem har jag min hand i hans, eller om det är tvärt om.

Han är min.