08 februari 2011

Den där om ticka lilla bomb, brist än ej

Mitt ex börjar prata med mig över msn och fast att jag vet att jag blir skitirriterad krutburk redo att sprängas PAW! när jag pratar med honom svarar jag. För jag vill veta. Vill veta att jag är lyckligare än vad han är. Han har en dotter nu och en på väg. Unge that is, frågar inte efter kön för jag bor på Södermalm och är universitetsutbildad, då ska man inte bry sig om kön. Blir irriterad när han inte märker att jag inte frågar, men ifrågasätter inte. Kanske är han lika ihopknullad i huvudet (fast att han bor i förort, inte är lika utbildad, men tjänar mer än mig ändå för att han inte räddar människor utan jobbar med teknik).


Han påstår att man inte kan bli komplett lycklig utan barn. Tick, tick, tick, boom! Jag skriver att jag är lyckligare nu, on top av min lycka hittills i livet. Är komplett. Är för kär för barn. För fet för ett fuck. Han klappar på huvudet-skriver att jag inte vet vad jag pratar om, vänta bara... och jag minns en tid när han sa att han aldrig skulle ha barn. Vad hände med det? Vad hände med oss? Jag är lycklig över att det inte hände oss. Att det inte hände med oss.


Han säger att han inte varit föräldrarledig, inte ska vara. Att han har en god relation med barnet ändå. Krasch, bom, bang! Han är inte hemma för att han tjänar så mycket mer. Jag undrar om det inte är värt det att vara hemma, skaffa sig utgifter som man har råd med, få KVALITETSTID med sitt barn? Avslutar med jag förstår. De där jag förstår-orden serietecknar-blinkar mot mig. Jag förstår inte alls. Hur kan man välja bort sina barn för att man får sämre levnadsstandard?

Jag mailar Stolte mannen. Jag förstår inte! Han internetkramar mig, säger man måste inte förstå allt, du har mig nu, jag ska vara pappaledig minst lika länge som du är mammaledig, försök inte roffa åt, här tar jag också plats, även om det innebär ärvda kläder och ingen sommarsemester: det du älskar mest.

9 kommentarer:

Oscar sa...

Verkar som om du valde rätt snubbe:)

It´s all about me sa...

Kan inte heller fatta hur man kan välja pengar framför barnet, om det inte hänger på att man inte ens har råd med mat för dagen om man är hemma liksom. Min kille kommer maxa ut sin pappaledighet även fast han tjänar mer än jag. Relationer är tusen gånger viktigare än lite pengar.

Fast jag kan ju tillägga att vi kommer bo/bor i förorten; gillar inte riktigt det där att "mindre utbildad och bor i förort" kommer in i samma mening - vad har det med varandra att göra? Är det mer akademiskt att bo i stan..?

Den där Jenny sa...

It's all: Absolut inte, det är en generell ironisering: alla som bor på Söder är mediafolk med hög utbildning och alla tycker att könet inte är något man ska fråga gravida människor om. Ängslighetsholmen kallar min killkompis det för. Därmed utesluter jag inte att välutbildade bor någon annanstans (såklart, håller ju själv på att flytta från min älskade ö).

Scullygully sa...

*fnys* Varför är det "alltid" så att när mannen tjänar mer så är han inte hemma för det har man inte råd med.

Men om kvinnan tjänar mer så är det sjäääälvklart att hon tar ut sin del. Jag fattar inte...
/Kvinnan som alltid tjänat mest(mycket mer) i sina förhållanden och delar på föräldraledigheten för att man SKA göra det

Pst.. Måste kännas SÅ skönt att du blev av med den snubben, och att du cashade hem högsta vinsten, grattis till det!

Maria sa...

Åh, vad du skriver fint. Och fatta vilken vinstlott din nuvarande man är jämfört med den där gamla påsen.

bubbelbubbel sa...

Jag tänker bara på hur olycklig han kommer vara om x år när han inser att han prioriterat jobbet och pengar framför tid med sina barn och låtit sin tjej göra allt jobbet hemma. Frågan är kanske inte hur lycklig han kommer vara. Frågan är hur lycklig hans barn och hans fru kommer vara. Jag tror inte på den ekvationen, vem det än gäller.

Och du. Jag har varit med dig på ditt bröllop. Jag har varit med i din vardag med Stolte mannen. Du är lycklig! Superlycklig! Och ni två är lite av mina förebilder. Puss på er.

christina sa...

ja jees, det oscar sa!

Christel sa...

Högavlönad, lågavlönad, utbildad eller outbildad - skitsamma. Får känslan, trots att jag inte vet ett skvatt om någonting, att hans barn är fina accessoarer.
Du beskriver det fint dock.

It´s all about me sa...

Pjuh, blev lite orolig... :) Kan ju bara tillägga att du valde rätt man, tur att du slipper den där karln!