Status: jag har kräkts första gången på jobbe. Jag vill inte äta utan sitter bara och petar och hoppas att ingen ser.
Idag ska jag träffa barnmorska för första gången och är skiträdd för att hon ska säga att något är fel/att det inte finns något där, att det är påhittat på något sätt.
På lördag ska jag festa med finaste Egon, Stambyte och Linn och jag har sagt att jag äter penicillin och har väldigt, väldigt dåligt samvete för att jag ljugit och hoppas att Linn inte planerar mat som jag inte får äta.
Jag har inte berättat för någon ännu, Stolte mannen har dock berättat för sin bästis och jag funderar på att berätta för en av mina bästisar i helgen när vi ses. Vill berätta på riktigt, kunna krama, inte genom telefon eller internet.
Det är inte på riktigt ännu. Så känns det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar