Den där om att ha hela världen

Jag blir lite så där tippig i tårna och vill inte trampa på känslor. För jag är så lycklig nu. Vågar knappt skriva om det, men har gått från onöjd till det oväntade nöjd, kollar inte ens över axeln för att minnas tillbaka eller försöker oroa framåt: något måste väl gå fel snart? det är bara... motorväg i Italien med Stolte mannen vid min sida. Han ligger kvar i sängen när jag går, naken. Jag har lagt mig bakomskeden, han berättar att vi fnittrade igår när han kom hem, jag hade varit nattsvart bitter, men jag minns inte, måste ha samfnittrat i sömnen. Sitter på bussen mellan vatten och Södermalm och får sms: ta på dig finklänningen ikväll så hämtar jag upp dig på överraskning. Jag har träffat vänner hela veckan, hunnit träna mig till onda axlar, men knappt sett Stolte mannen, som jobbat kväll. Ikväll ska jag få överraskning. Glad som en barnkalasballong. Imorgon fyller jag år. Nästa vecka flyttar vi. Jag har precis börjat hitta de rätta chefskläderna på jobbet. I sommar har vi bil och tid. Jag har två resor framför mig. Och hela världen.