Vi sitter hos barnmorskan. Jag märker att Stolte mannen är nervös för han flyttar fötterna ofta på ett sätt som han bara gör när hans hjärta snabbpickar. Jag får kryssa i rutor på ett test om alkohol. Jag får fyra poäng, fem var tydligen gränsen för Allvarligt Samtal Om Alkohol. Jag tänker att det är skönt med halvsanningar. På knarktestet misslyckas jag dock. Först ljuger jag och säger att jag aldrig provat, men sen spänner hon ögonen i mig och jag blir skiträdd. Jag är rädd för vår barnmorska. Hon har glasögon och är sträng. Men bra. Hon tar sig tid och hon säger att familjeliv.com kan dra åt helvete. Ungefär så.
Sen säger hon att jag får äta sushi och jag vågar inte fråga om coca-cola light. Vi är vi vecka fem, möjligtvis sex. Jag har sagt att vi slutade äta p-piller den första januari, men Stolte mannen säger att vi slutade redan i december. Det minns inte jag. Vi kommer gemensamt fram till att vi nog är i vecka fem - sex eftersom jag slutade äta p-piller 1 januari och inte vågar berätta sanningen. Sen får vi se på ett hjul var jag ligger i utvecklingen. Sen pratar vi bajs. Vår bebis är stor som ett risgryn. Vi måste ha blivit gravida på en gång, precis som sist. Och jag är fortfarande skiträdd.
Sen säger hon att jag får äta sushi och jag vågar inte fråga om coca-cola light. Vi är vi vecka fem, möjligtvis sex. Jag har sagt att vi slutade äta p-piller den första januari, men Stolte mannen säger att vi slutade redan i december. Det minns inte jag. Vi kommer gemensamt fram till att vi nog är i vecka fem - sex eftersom jag slutade äta p-piller 1 januari och inte vågar berätta sanningen. Sen får vi se på ett hjul var jag ligger i utvecklingen. Sen pratar vi bajs. Vår bebis är stor som ett risgryn. Vi måste ha blivit gravida på en gång, precis som sist. Och jag är fortfarande skiträdd.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar