08 mars 2011

Den där om att bli okär

Den där kollegan till Stolte mannen som håller på att skiljas. Han kommer från Sydafrika och flyttade för åtta år sedan till Sverige för att han träffade en svensk tjej. För tre år sedan gifte de sig och för två år sedan fick de en dotter. Nu är hon inte kär längre och han ger henne tid genom att ha flyttat ut ur huset och sover på en soffa på kontoret.

Och det kryper i mig. Hur kan man sluta älska någon? Jag har ju gjort det och då kändes det helt naturligt, men hur kan man vara sådär himlastormande kär att man ska leva ihop hela livet en dag och sen, tre år senare, så är man okär? Jag vill aldrig, aldrig bli okär. Hela det där heltidsjobbet jag hade sist med att försöka klura ut mina egna känslor, berätta för mitt ex att mina känslor inte längre var röda, all gråt, all förklaring, all fundersamhet. Jag greppar det inte.

4 kommentarer:

Å sa...

Jag vet! Som jag minns det kom ju inte okärheten över en natt heller, utan krypandes, smygandes långsamt. Hur/om man kan undvika det vet jag inte, men jag tror att det är bra att njuta av kärheten så länge den varar.

Duktiga Tjejen sa...

Kanske har det hänt saker som ni inte känner till? Eller så har hon blivit kär i nån annan? Det är så stört egentligen, att man man känna sådär och att det sedan försvinner, extra hemskt när det bara försvinner för den ena. Fy fan.

Anonym sa...

Jag tycker inte att det är konstigt alls. Som alla känslor är de flyktiga. Men man kan underhålla dom, genom ständigt idogt arbete Det är nödvändigt. Annars dör det. För det går inte bara av sig själv. Man kan t ex inte vara för upptagen med egna projekt och inte ses med jämna mellanrum. Båda två måste arbeta för att hålla glöden vid liv. Och det är inte de stora sakerna utan de små gesterna, blickarna, handlingarna, komplimangerna man gör i vardagen som aldrig får sina för då har man börjat ta varandra för givet och det är farligt. Och att man alltid har en respekt för den andres olikheter. Jag tror att man hela tiden, vad man än tycker i vissa stunder om den andre, måste ha inställningen att det finns nåt mer därbakom personen än de man just nu ser. Då slutar man inte vara nyfiken utan står öppen och vill veta mer om och fortsätta upptäcka varandra. Att kunna avsluta varje dag, innan man somnar tillsammans, positivt även om man varit oense.

Me sa...

anonym <3