Då börjar vi med den där "hitta på min rubrik"-grejen. Jag har valt att tolka den här fritt och tolkar om "inte hade träffat" till "inte hade blivit tillsammans med".
Hur det blev
Han ligger ner på sin säng på Bondegatan. Jag sitter. Han har ett ben som nuddar mig jag tänker hans ben nuddar mig hans ben nuddar mig hans ben nuddar mig! Jag blir fuktig mellan benen bara av att hans ben nuddar mig. Det är varmt i litet rum. Vi pratar lite, men det går trögt. Jag funderar på om han verkligen vill ha mig. Vill han ha mig?
Det är juli och jag har kommit hem från en semester i Portugal. Jag är brun och har en klänning utan bh. Stolte mannen har redan hunnit bli allt jag tänker på. Flera gånger i Portugal har jag satt mig framför datorn i lobbyn, fingrat på tangenterna utan att skriva något.
Jag smeker honom över benet. Senare har jag fått veta att han där och då tänkt att vårt samtal går så trögt, att jag verkar så frånvarande att jag inte längre vill. Han tänker this is it. Nu tar det slut. Jag smeker honom över benet och under benet och mot låret. Upp längs låret över låret under låret på låret på utsidan av låret min hand närmar sig jag tar två händer två händer över låren drar ner hans byxor han hjälper till hjälper till hjälper till jag lutar mig fram tittar honom i ögonen tittar på hans ögon tittar in i hans ögon suger av honom sug suga suger av honom han kommer jag sväljer.
Han säger att det var en av vändpunkterna. Han vet nu att jag gillar honom. Jag går inte hem. Jag stannar för evigt.
Hur det hade kunnat bli
Han ligger ner på sin säng på Bondegatan. Jag sitter. Han har ett ben som nuddar mig jag tänker hans ben nuddar mig hans ben nuddar mig hans ben nuddar mig! Jag blir fuktig mellan benen bara av att hans ben nuddar mig. Det är varmt i litet rum. Vi pratar lite, men det går trögt. Jag funderar på om han verkligen vill ha mig. Vill han ha mig?
Det är juli och jag har kommit hem från en semester i Portugal. Jag är brun och har en klänning utan bh. Stolte mannen har redan hunnit bli allt jag tänker på. Flera gånger i Portugal har jag satt mig framför datorn i lobbyn, fingrat på tangenterna utan att skriva något.
Jag reser mig från sängen. Säger att jag måste gå hem, det finns en tystnad mellan oss som inte ska finnas, som jag inte känner igen eller känner borde finnas där. Så jag går hem: två gator bort. Lägger mig och i huvudet snurrar tankarna. Vad vill jag? Är det för snart efter mitt ex? Jag kanske inte är redo. Fingrar på telefonen, men sms:ar inte. Ringer lika mycket som jag sms:ar.
Det går ett halvår. Så på dansgolvet får jag syn på honom: mannen jag vet ska bli min man. Känslan är stark i magen ut över armarna ner i benen ut över fingrarna upp över mina öron. Han är medveten om sig själv, om sin omgivning. Medvetna mannen kommer jag att börja kalla honom i min blogg. Han tar mitt telefonnummer och ringer dagen efter. Vi åker till Djurgården och går runt runt, ingen vill gå hem. Vi vill aldrig gå hem. Vi stannar för evigt.
Hur det blev
Han ligger ner på sin säng på Bondegatan. Jag sitter. Han har ett ben som nuddar mig jag tänker hans ben nuddar mig hans ben nuddar mig hans ben nuddar mig! Jag blir fuktig mellan benen bara av att hans ben nuddar mig. Det är varmt i litet rum. Vi pratar lite, men det går trögt. Jag funderar på om han verkligen vill ha mig. Vill han ha mig?
Det är juli och jag har kommit hem från en semester i Portugal. Jag är brun och har en klänning utan bh. Stolte mannen har redan hunnit bli allt jag tänker på. Flera gånger i Portugal har jag satt mig framför datorn i lobbyn, fingrat på tangenterna utan att skriva något.
Jag smeker honom över benet. Senare har jag fått veta att han där och då tänkt att vårt samtal går så trögt, att jag verkar så frånvarande att jag inte längre vill. Han tänker this is it. Nu tar det slut. Jag smeker honom över benet och under benet och mot låret. Upp längs låret över låret under låret på låret på utsidan av låret min hand närmar sig jag tar två händer två händer över låren drar ner hans byxor han hjälper till hjälper till hjälper till jag lutar mig fram tittar honom i ögonen tittar på hans ögon tittar in i hans ögon suger av honom sug suga suger av honom han kommer jag sväljer.
Han säger att det var en av vändpunkterna. Han vet nu att jag gillar honom. Jag går inte hem. Jag stannar för evigt.
Hur det hade kunnat bli
Han ligger ner på sin säng på Bondegatan. Jag sitter. Han har ett ben som nuddar mig jag tänker hans ben nuddar mig hans ben nuddar mig hans ben nuddar mig! Jag blir fuktig mellan benen bara av att hans ben nuddar mig. Det är varmt i litet rum. Vi pratar lite, men det går trögt. Jag funderar på om han verkligen vill ha mig. Vill han ha mig?
Det är juli och jag har kommit hem från en semester i Portugal. Jag är brun och har en klänning utan bh. Stolte mannen har redan hunnit bli allt jag tänker på. Flera gånger i Portugal har jag satt mig framför datorn i lobbyn, fingrat på tangenterna utan att skriva något.
Jag reser mig från sängen. Säger att jag måste gå hem, det finns en tystnad mellan oss som inte ska finnas, som jag inte känner igen eller känner borde finnas där. Så jag går hem: två gator bort. Lägger mig och i huvudet snurrar tankarna. Vad vill jag? Är det för snart efter mitt ex? Jag kanske inte är redo. Fingrar på telefonen, men sms:ar inte. Ringer lika mycket som jag sms:ar.
Det går ett halvår. Så på dansgolvet får jag syn på honom: mannen jag vet ska bli min man. Känslan är stark i magen ut över armarna ner i benen ut över fingrarna upp över mina öron. Han är medveten om sig själv, om sin omgivning. Medvetna mannen kommer jag att börja kalla honom i min blogg. Han tar mitt telefonnummer och ringer dagen efter. Vi åker till Djurgården och går runt runt, ingen vill gå hem. Vi vill aldrig gå hem. Vi stannar för evigt.
4 kommentarer:
Jag gillar, gillar din tolkning av min rubrik, och att ni träffas i slutändan ändå, att det är oundvikligt att det blir ni. Gillar, gillar, gillar.
jag uppfattade att medvetna mannen var nån annan?! förvirrad..
Jag tycker att det kan få vara fri tolkning.
Jag tolkade också texten som att det var någon annan. Och jag tycker det var så himla fint. Att man väljer att vara tillsammans för att det är det man vill. Att man samtidigt väljer bort alla andra som man kanske skulle hitta ett halvår senare.
Det slår mig hur tillfällena styr. Jag tänker på det när jag släktforskar - vilken tur att de här personerna gjorde precis som de gjorde! Annars hade det kanske blivit bra ändå, men jag hade inte funnits.
Skicka en kommentar