19 mars 2011

Den där om vecka elva

Ingen av mina föräldrar svarar på sina mobiltelefoner. Jag står utanför pappas företagslägenhet, det snöar och jag svär långa ramsor av helvetesdjävlaskit och andra kombinationer. Kvällen innan har Stolte mannen lagat svärföräldrargryta till halv ett på natten. Jag har vaknat och jamat kom och lägg dig, men han har grummelögt lett att det måste bli perfekt! Min mästerkock.

Jag kommer tillbaka till jobbet efter Londonhelg och kliver rakt in i en konflikt som började förra fredagen, då jag var ledig. Måste nysta och smeka arga känslor och styra upp och fråga hur alla mår. Jag som till och med hade gjort en dagsplanering på ett worddokument som var löjligt detaljerad.

Jag sitter på jobbet och hittar katten Lo på Blocket. Jag skickar till Stolte mannen som svarar att henne ska vi köra på och köpa! Och jag msnutropstecknar. Menar han allvar? Planen var ju augusti? Han menar. Jag mailar. Kraven jag hade på lägenheten vi köpte: kattvänlig, katt kunna gå ut, inte nära en stor väg, ljus. Vi ska ha katt! hinner jag berätta för alla innan killen mailar tillbaka att hon är tingad. Vi ska kanske inte ha katt meddelar jag folk runt omkring mig. Mungipor neråt.

Jag går till gymmet och tränar mitt pt-program utan att min pt är med. Jag fuskar. Jag gör tio övningar istället för tolv. Det är okej. Kanske inte för honom, men för mig. Han frågade mig i måndags vad mitt mål med träningen var och jag svarade att jag inte hade något, men att det hade varit kul att springa ett maraton. Nu är mitt mål att springa ett maraton och kunna stå i plankan i fem minuter. Jag smygtittar på en annan tjejs viktprogram och blir skitglad när jag ser att jag lyfter tio kilo mer än henne i benpress.

Min pappa svarar i telefonen. Jag blir insläppt i lägenheten på Kungsholmen, faller in i föräldrararmar. Gosar näsan mot föräldrarhalsar. Håller mammahänder. Vadar i kärlek.

Inga kommentarer: