Fimpen är det tredje barn jag och Stolte mannen har i min mage. Hittills har det gått ganska bra med Fimpen. Att vi har den i magen. Att vi är två, en mamma och en pappa, inte bara en mamma och någon som stoppade in sin kuk i min fitta, skapade ett barn och sen försvann.
Med barn nummer ett, som vi aborterade bort, var det annorlunda, då var jag KVINNAN som skulle tas om hand, som förväntades bära all sorgen och Stolte mannen bemött med stängda dörrar. Han ringde in och skulle boka vår abort och blev ifrågasatt ifrågaställd och ställd. Hans sorg räknades inte med. Det var inte hans barn som skulle försvinna bort, enligt sjukvården. Det enda han kände att han kunde ha kontroll över - ringa samtal, fixa, ordna, togs ifrån honom. På vissa samtal jag hade med sjukvården blev han inte inbjuden. Dörrar stängdes snabbt medan har var på toaletten de där dagarna sommaren 2008.
I dag hände det igen. Vi fick ett superbra tips om att man eventuellt kunde ta profylaxkursen på sin friskvård på jobbet. Eftersom jag nyss bytt jobb har jag inte jättemycket friskvårdspeng kvar och den handlades snabbt upp på företagsmassage. Stolte mannen däremot har aldrig tagit ut sin friskvårdspeng. Så han ringde sin HR-avdelning. Och de skrattade åt honom. Herre Gud, du ska ju inte föda barn! Du är ju man.
När man är man har det tydligen ingen betydelse om man kan andas lugnt under en förlossning eller inte. Då har det ingen betydelse att man har en friskvårspeng som kan användas till profylax. Man får en stängd dörr och skratt, fast i omvänd ordning.
Från Skatteverkets hemsida om friskvård:
Andra former för utövande av motion och annan friskvård är t.ex. tai chi, quigong, kostrådgivning, information om stresshantering, profylaxkurser för blivande föräldrar och s.k. kontorsmassage.
11 kommentarer:
Jag hoppas så jävla mycket att de läser det här inlägget, de som sa nej, de som säger nej.
Sa himla trist att läsa. Jag tror i min idyll-bild av Sverige som jag far av att bo pa andra sidan jorden att sant inte händer där. Att vi har kommit längre än sa.
Vad i hela själva fan. Sånt här gör mig fullkomligt rasande!
Ja, det är bara att hoppa upp på hästen igen och fortsätta kämpa, antar jag.
Jag blir så jävla förbannad! Vår profylaxfröken sa till och med att "Mammorna får OCKSÅ gå på profylaxkurs". Med glimten i ögat men för mig var A HELT AVGÖRANDE när det gällde profylaxen och senare förlossningen.
De som skrattar åt Stolte mannen är uppenbarligen ignoranta jävlar som inte alls vet vad de pratar om. FY FAN va dåligt. Okunnighet visar sig åter igen vara en glupsk jävla parasit.
(nu svor jag jättemycket. men jag blir skitsur)
Heja Jenny! Heja Stolte Mannen! Nån sa att det var 2011..
F-n vad jag blir arg! Profylax är ju till både för den födande och partner! Ska det vara så svårt att ta in! Heja er!!!
Varför gjorde ni abort? Inte för att jag på något sätt har med det att göra. Så säg till mig att inte snoka om du tycker att jag gör det!Jag är bara nyfiken. Tror jag blivit lite besatt av aborter pga jag blev så sjuk av vår oplanerade graviditet och att jag ville göra abort men att Mannen vägrade och ja. du vet historien...
Tycker också det var illa med kursen!
Emm: Ingen fara, jag pratar om min abort, tycker att folk borde göra det, så att det inte blir så tabu.
Vi bestämde oss för abort för att det var helt fel tid med barn. Jag pluggade fortfarande i brist på jobb, vi hade ingen egen lägenhet och sen, det största, hade vi inte varit tillsammans så länge och vi var så där nykära att vi fortfarande snubblade på orden. Vi tyckte båda att vi hade fått för lite tid med bara oss, innan någon annan skulle komma in i våra liv.
Det var precis så jag kände med vår graviditet. Att vi fått för lite tid med bara oss två och att vi bara varit tillsammans i fyra månader när jag blev gravid.
Tänk att det kan göra så ont i mig när jag läser om någon annan som gjort abort precis för det skälet som jag ville. Jag hade iofs ett till och det var att jag blev sjuk i extremt graviditets illamående. Men ändå. AJ.
Om en av oss hade velat behålla barnet vet jag inte hur det hade gått. Vi kanske hade varit i er sits. Man vet aldrig...
Skicka en kommentar