Men hurra! så är jag äntligen friskförklarad och behöver inte gå på medicin längre. När folk frågar hur min graviditet/förlossning har varit så brukar jag alltid svara bra. Då tittar Stolte mannen på mig med skaka på huvudet-min och måste men Jenny, det har väl inte varit bra? Det har varit så o-bra att han är tveksam till att skaffa fler barn. Jag tillbakatittar på honom och svarar att Fimpen överlevde, jag överlevde. Allt är bra. Då påminner han mig om
att vi fick missfall med foster ett.
Jag mådde förbaskat illa och kräktes nästan varje dag i arton veckor.
Fortsatte må illa och även om jag inte kräktes varje dag, så någon gång i veckan fram till vecka tjugoåtta.
Jag under hela graviditeten hade högt blodtryck och gick och kontrollerade detta en till flera gånger i veckan och att jag från vecka tjugo fick övertala läkare att inte sjukskriva mig.
Det höga blodtrycket gjorde att jag inte fick träna eller anstränga mig.
Och ledde till slut till att jag den 25 december fick havandeskapsförgiftning, Fimpen förlöstes med akut kejsarsnitt den 26 december och påverkades av förgiftningen så mycket att vi blev inskrivna på neoavdelning (hans blodsocker var för lågt, samma symtom som diabetiker har).
Jag gick fram till idag på tre olika mediciner och Fimpen fick sondmatas.
Det finns en ganska stor risk att nästa eventuella graviditet kommer att vara liknande.
att vi fick missfall med foster ett.
Jag mådde förbaskat illa och kräktes nästan varje dag i arton veckor.
Fortsatte må illa och även om jag inte kräktes varje dag, så någon gång i veckan fram till vecka tjugoåtta.
Jag under hela graviditeten hade högt blodtryck och gick och kontrollerade detta en till flera gånger i veckan och att jag från vecka tjugo fick övertala läkare att inte sjukskriva mig.
Det höga blodtrycket gjorde att jag inte fick träna eller anstränga mig.
Och ledde till slut till att jag den 25 december fick havandeskapsförgiftning, Fimpen förlöstes med akut kejsarsnitt den 26 december och påverkades av förgiftningen så mycket att vi blev inskrivna på neoavdelning (hans blodsocker var för lågt, samma symtom som diabetiker har).
Jag gick fram till idag på tre olika mediciner och Fimpen fick sondmatas.
Det finns en ganska stor risk att nästa eventuella graviditet kommer att vara liknande.
Så det har kanske inte varit en rosendans, men i mitt huvud har det ändå gått bra.
8 kommentarer:
Verkligen inte en rosendans alls. Men ni lever, du är friskförklarad, Fimpen är friskförklarad. Det är det viktigaste.
Kram!
jag tror inte att jag kommenterat förr, men har följt din blogg sen vet inte, typ tidiga stolte mannen-dagar. nu är jag gravid och vill tacka för att du skrivit, och skriver, så som du gör. att vara "generös mot läsarna" eller "öppen" handlar, tycker jag, väldigt lite om att berätta namn och väldigt mycket om att ta i sånt som de flesta undviker. jag förstår ju att en bloggare kan ha helt andra syften och mål med skrivandet än att "ge något", men du. du ger.
ps: kom alltid ihåg att man har rätt att vara ledsen och klaga även om man överlevt. och även om man är tacksam över barnet.
fast hur känner du innerst inne? om du tycker att det har gått bra så är det kanske ändå så det är, alla jobbiga saker till trots. för även jobbiga saker kan ju i slutänden ses som bra. för att ni har klarat det. även om vägen dit var jobbig.
jag är i alla fall himla glad att allt har gått bra för er (till slut) och att ni nu har fimpen hemma i tryggt förvar
Så himla bra att det är bra NU, i alla fall. Och även om det såklart är skönt att erkänna att det var pissjobbigt också, så får man säga "bra" ibland som svar, för man orkar ju inte alltid gå igenom allt det jobbiga en vända till med alla som frågar. Så tänker jag.
Man får svara det man känner för liksom. Men jeez vad skönt att ni är hemma och att alla mår bra!
Vet du Jenny, jag älskar dig inställning till det mesta. Som det här. Jag LÄR mig liksom av dig när du förklarar hur du tänker. Tycker du är ascool och skitbra.
Usch, vilken jobbig start ni fick, men vad skönt att ni mår bra nu!
Är det inte fantastiskt! Tänk vilken återhämtningsförmåga du måste ha! Bebisarna är ju så fina att man snabbt förtränger alla tankar på att "dethärgörjagaldrigom". Grattis till friskhet för dig och Fimpen
Åh, fina ni. Det viktigaste är ju i alla fall att det är bra nu. Och det är väl en balansgång där, men jag tror på att se det bra framför det andra, hänt är hänt och ingen blir glad av att du går runt och är ledsen över att du/ni inte fick en rosenskimrande graviditet.
(obs, alltså jag tror ju inte att Stolte mannen går runt och är bitter, men du fattar vad jag menar)
Skicka en kommentar