Den där om hur det än går

Hur det än gå så vill jag att du ska veta att du är underbar.
Underbar.
Underbar.

Du är så mångsidig. Du har så många sidor som är motsatserna till varandra.
Och jag vet att jag sagt det tidigare, men du är modig. Du är som ett barn. Du är 87 år gammal. Du är så svag. Du är så stark. Du är så barnslig. Du är så vuxen.
Du är så kunnig. Så smart. Så frågande. Så vetgirig. Så nyfiken. Så passionerad.
Du kunde vara så barsk när vi bråkade samtidigt som du kunde vara så otroligt mjuk när vi älskade.
Dina händer var mjuka. Din nacke så len.
Aldrig har någon älskat mig med sådan passion. Med sådan hetta. Med en sådan stor famn. Med ett sådant stort hjärta.
Aldrig har jag känt att någon har velat ge mig världen så som du ville. Som ville gå dit jag gick. Som ville sitta på samma bänk som mig. Som ville följa i mina fotspår.
Aldrig har jag haft så svåra bråk med någon och behandlat någon så illa som dig. Aldrig tidigare har någon behandlat mig så illa som du. Aldrig har någon förlåtit mig som du. Aldrig har jag förlåtit någon som dig. Och aldrig har någon tvingat mig att visa upp mig själv, blotta mig, istället för att gå iväg och gömma mig, blodig i själen.
Du är så vacker. Så fin. Så underbar.
Du har lärt mig så mycket.
Och hur det än blir så kommer jag alltid veta hur man lagar ett cykeldäck. Och hur det känns att vara älskad.

Om man säger en sak tillräckligt många gånger till en person så börjar denna tro på de orden.
Därför: du är underbar, du är underbar, du är underbar.

Den där om heja Magnus!

Det cirkulerar ju en del grejer på nätet. Den här underbara insändaren är en av dem. Mannen som skrivit den bor i samma by som några kompisar. Heja honom!

"Måste grannen stenas..?

Öppet brev till de präster som skrivit under uppropet mot välsignelseakten för homosexuella. Jag har en del frågor till er präster som vet och kan allt.
Jag tänker sälja min dotter som slav (2:a Mos 21:7). Vad kan vara ett skäligt pris? I 3:e Mos 21:20 står det klart och tydligt att jag får äga både manliga och kvinnliga slavar från ett grannland. En vän till mig hävdar att detta gäller bara människor utanför EU. Kan han ha rätt?

Min granne som jobbar på Kvantum insisterar på att även jobba på söndagar. Enligt 2:e Mos 35:2 så måste han dräpas. Är jag moraliskt ansvarig för att göra detta själv?

Jag besöker inte kyrkan då jag lider av stor närsynthet och enligt 3:e Mos 21:20 får jag inte närma mig Guds altare om jag ser dåligt. Min son konfirmerar sig nu och del vore kul att se hur han uppför sig i kyrkan. Är det okej om jag sitter i vapenhuset?

Kan mina barn börja träna fotboll i IFK Värnamo då 3:e Mos 11:7-8 säger att de inte får röra resterna efter en död gris. Eller måste de fortsatta spela här hemma med en plastboll?

En bonde här ute i Tånnö envisas med att odla olika grödor på samma jord och syndar därmed mot 3:e Mos 19:19. Han har även den fula ovanan att svära mycket. Nu är hans fru inte heller mycket bättre då hon envisas med att gå klädd i kläder som är gjorda av mer än ett tygmateriel (vanligen bomull och polyester). Är det nu nödvändigt att samla hela Tånnöbyn för att stena dem? (3:e Mos 24:10-16). Kan vi inte bara bränna dem på bål som vi brukar göra med människor som ligger med sina släktingar (3:e Mos 20:14)?

Jag vet att ni präster har gått på djupet i dessa frågor så jag ser fram mot tydliga och raka svar. Stort tack till er rakryggade präster som tydligt visar att Guds ord är evigt och oföränderligt.

Magnus Samuelsson i Tånnö"

Den där om att få till det

Jo, jag vet att Expressen och Aftonbladet skriver för att sälja. Men ibland får de liksom till det så det gör ont i magen på en...

Och nu är jag klar med min tenta.

Heja mig!

Den där om att det är underbart

Ah, det är ju underbart. Fall i Sverige döms inte längre efter svensk lag. Fall i Sverige följer inte längre svensk rättspraxis. När man dömer ett brott i Sverige behöver man inte längre fundera på hur kommande fall kan tolkas, för vet ni vad?

Nu är vi med i EU!

Den där om tuffa bilden

Är det bara jag som tycker att sådana här bilder är så jekla tuffa? Det är herr Churchill, herr Roosevelt och herr Stalin 1945, efter kriget.

Jag får rysningar av välbehag. Och ja, jag tänder på konstiga grejer, men sen ska jag bli statsvetare med!

Den där om att speedplugga

Jaha. Då var vi där igen. Där de flesta studenter är sista pluggdagen. Jag har pluggat för lite. För lite, för lite, för lite. Och tentan ska vara inne i morgon. Vad har jag sysslat med egentligen?!?

Att ha hemtenta för en hel vecka funkar inte för mig, då blir det "Äh, det är ju lååång tid kvar!"

Nu ska jag speedplugga. Måste. Åh. Hjälp!

Den där om att överreagera

Okej. Jag kanske överreagerade igår.
Eller så gjorde jag inte det.
Det är så svårt när vi bor så långt ifrån varandra.

Och i början tjatade han över att allt skulle diskuteras, allt skulle lösas.
Nu löser vi aldrig ett skit.
Jag tycker saker och han tycker tvärtom.
Han tycker saker och jag tycker tvärtom.

Och så kom jag på att vi skulle skita i allt och bara börja dejta och börja om till våren.
Och han tyckte som jag. Och att det var bra.
Men nu känns det som om det egentligen inte betyder ett skit för honom.
Som om jag inte betyder ett skit.
För om man säger att "vi får se hur det blir", så har man redan gett upp.
Då bryr man sig inte.

Och om inte han bryr sig, varför ska jag?
Varför ska jag ensam kämpa för oss?
Medan han ligger och vilar och funderar på hur han vill ha det.
För det är så det känns.

Och jag kanske pressar och trycker och är jobbig.
Men jag kan inte sitta och titta på.
Medan han förstör det fina.
Sådan är inte jag.
Jag måste ha ordning.

Och de brukar säga att om någon säger en sak tillräckligt många gånger till dig så börjar du tro det.
Så efter en massa "du älskar mig inte längre, du måste lämna mig!"
Så börjar jag tro att han kanske har rätt.
Även om jag kommer älska honom tills jag dör.

Den där om kattlek

Igår lekte katterna "jakten på den gyllene köttbullen", vilket gick ut på att norpa åt sig en av mina köttbullar, som låg på diskbänken. De lyckades inte. Fast Aslan slickade på en av dem. Sen glömde jag bort det, och stekte den med, så nu får jag extrakryddan "kattsaliv" när jag äter den.

Idag leker katterna "sno underkläder från linan", vilket går ut på att de sno åt sig mina spetstrosor från klädhängaren, där de hänger för att torka efter tvätt. Khan har redan gömt tre par trosor under sängen.

Jag förstår att de vill ha köttbullar, men spetstrosor?

Den där om ps

PS:

Kattmamman är ej längre kåt!

Den där om att lämna

Jag vet att han kommer läsa det här.
Och jag vet att han kommer reagera.
Men jag måste.
Och han tar inte det på allvar.
I alla fall inte på Jenny-allvar.

Han bara blåser bort det som är viktigt för mig.
För att han är trasig.
Så väldigt trasig.
Vilket gör starka Jenny trasig.
Som om mina tankar och det jag tycker är viktigt vore damm.

Jag lovade att aldrig lämna honom.
Jag har alltid trott att det skulle bli han som skulle lämna mig.
Nu kanske jag blir tvungen att bryta mitt löfte.
Eller har han redan lämnat mig för längesen?

Och hur släpper man någon?
Hur säger man att det får vara nog nu?
Hur förklarar man att ifall man inte slutar nu så kommer man bli så hålig och trasig att det aldrig mer kommer kunna fästa några känslor på en?
Hur?

Och kanske är det så att det är svårade att lämna någon man älskar
än att bli lämnad av någon man älskar.

Den där om fina julklappen

Denna månaden fick jag en finfin julklapp: en räkning på 2000 kronor för att jag glömt att betala hyran i augusti.

Min hyra är 4000 kronor. 4000 + 2000 = 6000. Jag får 6900 i lån varje månad.

Jag som ville handla julklappar till familjen. Nu känner jag mig mest tragisk...

Den där om påslakanet

Åh! Mitt täcke har åkt ur mitt påslakan! Jag hatar när det händer. Och det finns ingen här som kan fixa. Mamma brukade fixa när jag var litenliten och M brukade fixa när jag bara var liten. Jag är fortfarande liten. Och är skitkass på att stoppa in täcken i påslakan.

Den där om vad jag lärt mig denna termin:

العربية يعرف أنا

Den där om sju dagar

Om en vecka kommer jag inte ha några katter mer. Om en vecka kommer jag bryta ihop. För de har varit allt de senaste månaderna. Mina kompisar, mina räddare, mina tröstare, mina matvrak.

Vad fan gjorde jag det här för? Lillfisen kommer jag ju träffa lite då och då, men de andra?

Åh, jisses, nu bölar jag redan.

Den där om Naiv. Super.

I min bok (som jag precis läste ut) så listar de alla djur de sett. Så det måste jag med göra. För listor är kul. Och djur på zoo/djurpark gäller inte, för de är bara på låtsas!

Katt
Hund
Massa svenska fåglar (räknas som en, för annars blir det jobbigt)
Påfågel
Fiskar (räknas också som en, annars blir det tråkigt)
Häst
Ko
Grävling (påkörd, men räknas ändå)
Mask
Skalbagge (massor av olika)
Loppa
Skabb (de är så små att jag måste ha sett miljontals)
Tusenfoting (både svensk pytteliten och afrikansk stor som ett hus)
Larv
Fjäril
Humla
Bi
Geting
Elefant (vild)
Antilop (eller vad det nu var)
Vårtsvin (en sån där som Pumba)
Pelikan
Flamingo
Gris (har till och med ridit på)
Får
Get
Höna (och tupp och kyckling och ägg)
Flodhäst (okej, jag hörde dem mest, man fick inte titta, för de var farliga)
Sköldpadda (har båda ägt och sett vild, när jag dök)
Sjöborre
Apa (vild babian)
Tse-tsefluga
Vanlig fluga
Mygga
Hare
Kanin
Igelkott
En massa insekter
Ekorre
Delfin (vild, som jag simmade med. Den bet mig i armen.)
Rådjur

Ärs, det här var ju jobbigt!

Den där om att alla är vi ätstörda

Jaha. Jag har gått ner åtta kilo sedan sommaren. Jag vet inte riktigt hur det gick till och det syns inte ett skit. Det vet jag för:
a.) jag ser ingen skillnad
b.) kompis Anna ser ingen skillnad (för hon sa "men... jag ser dig varje dag, då ser man ingen skillnad!"
c.) min mamma har inte sagt något. Hon är värsta Viktväktaren, och skulle se det på en gång
d.) mina bröst är fortfarande "stora".

Men spännande är det. Åtta kilo är ändå mycket. Jag undrar var de tagit bort kilona. Det måste vara på ryggen, för den ser jag inte.

Jag som tänkte äta lördagsgodis idag. Nu kommer jag inte våga. Och sen är det inte särskilt gott heller...

Den där om tuffa grejer

Det här är tuffigt!

Den där om pip(p)andet

Min kattmamma (nu lät det som om jag har en katt som mamma, det har jag inte, jag har en katt som ÄR mamma) löper. Eller är kåt, som det heter på fackspråk. Detta innebär att hon ställer sig i porrställningar och piper mycket. Nu har hon pipit så mycket att hon är hes. Hon kanske har satsat på att bli så där sexigt hes för att få männen på fall? I alla fall så låter hon sketasköj nu. Jag bara "Kissemamman?" Och hon "piiiiip!" Och jag "hahahaha! Kissekmamman?" Och hon "piiiiip?" Och så håller vi på.

För vi har inga män och inga liv.

Den där om jävla Agnes!

Kollade på Idol. Och när de sa "De som har kommit till final är..." så stängde katten av tv:n. Tack för det, katten!

Min favvo-Sibel åkte ur och tråk-Agnes höll sig kvar. När tråk-Agnes skulle sjunga rock sjöng hon Oasis(?!?) och det lät inte ett dugg rockigt.

När Sibel sjöng "sista sommaren" reste sig håret på mina armar.

Jävla Agnes.

Den där om en till

Okej, Sinead O'Connors "Nothing Compares to You". Den gråter jag också till.

"Nothing can stop these lonely tears from falling
Tell me, baby, where did I go wrong?"

Den där om väskan

Jag skrev ju att min pappa var lite speciell. Det är min mamma med. Hon blev av med sin handväska här, men tänkte att hon kanske aldrig tagit med den upp hit.

Idag hittade jag den. I städskåpet. Tydligen är Växjö en sån stor och farlig stad att folk kan göra inbrott och ta ens saker, ifall man inte gömmer dem.

Den där om Foo Fighters

Foo Fighters

Jag vill på Foo Fighters den fjärde februari! Jag vill på Foo Fighters den fjärde februari! Jag vill på Foo Fighters den fjärde februari! Jag vill på Foo Fighters den fjärde februari! Jag vill på Foo Fighters den fjärde februari! Jag vill på Foo Fighters den fjärde februari! Jag vill på Foo Fighters den fjärde februari! Jag vill på Foo Fighters den fjärde februari! Jag vill på Foo Fighters den fjärde februari! Jag vill på Foo Fighters den fjärde februari! Jag vill på Foo Fighters den fjärde februari!

Och jag vill gå med min bror.

Den där om föräldrar på besök

Det är bra att ha föräldrabesök, även om man får sova på soffan och får skitont i ryggen. Nu är min kyl och min frys fylld med avokado, sill, mörk choklad, oliver, kyckling, ananas, svart kaviar och kattmat.

För "så här kan du ju inte leva."

Nej, just det!

Den där om Rappa kalja på skånska

I helgen var familjen H och hälsade på. På lördagen spelade vi Rappa kalja. För er som inte vet vad det är så orkar jag inte förklara, tyvärr. För er andra: spela aldrig detta spel med någon som envisas med att skriva på skånska!

Min pappa är lite speciell. När vi skulle förklara saker envisades han med att skriva på skånska. När vi andra sa åt honom att inte göra det, för att han avslöjade sig, så försvarade han sig med att han faktiskt pratar skånska och att det är den enda vägen, det enda rätta språket.

Det slutade med att pappa kom sist.

Ungefär som när vi spelade Risk och pappa envisades med att attackera länder efter historiska slag, och blev sur när vi andra attackerade Australien från Argentina. "Men! De två länderna har ju ALDRIG varit i krig! Varför skulle Argentina attackera Australien? De kommer få USA efter sig!"

Den där om lilla världen

Jag som trodde att jag ändå hade rest en del. Titta så futtigt det ser ut:

Fast det är klart, hade jag varit tre dagar i New York så hade hela stora USA lyst rött, och jag vill hellre ha varit i tre länder i Afrika än tre dagar i New York.

Så det så.

Den där om Liv

Katterna sitter och kollar på mig för jag har (plötsligt) fått fyllehicka och klockan är 03:55.

Av någon konstig anledning så tyckte (flera) folk på förfesten att jag var lik Liv Tylor. Samma läppar, ögon, hår och kindknotor som henne. Det är jag inte. Men det var kul att höra, för hon är ju skitsnygg!

Den där om mitt nummer

Ikväll skulle jag ge mitt telefonnummer till intresserad kille och det enda jag kunde tänka på var M:s hand. Hur M:s hand skulle hålla min hand om jag skulle föda vårt barn. Vårt luvna och krullhåriga barn. Jag älskar M. Jag har försökt förtränga, förneka och förlora vår kärlek, men det går inte.

Jag älskar M.

Jag älskar M.

JAG ÄLSKAR M.

Och killen fick aldrig mitt nummer. Jag sa till honom att det aldrig skulle funka, för om jag så lever tills jag är 150 år så kommer jag älska M.

Sen gick vi till McDonald's.

Den där om mina prinsessor

Ikväll ska jag gå ut med bara mina pop-prinsessor. Rock-prinsessorna skulle göra något annat, allihopa. Ska bli jättekul, för det var ett tag sedan vi träffades på riktigt, även om pop-prinsessa A och jag tränar tillsammans någon gång i veckan.

Men nu är det skyndaskynda, för på två timmar ska jag hinna duscha, äta, sminka, klä och greja!

Den där om publiken

Det går inget bra att onanera när två katter tittar på och en tredje biter en i foten!

Den där om att vara kär

Och bara för att jag är så kär i mina katter som inte är mina, så måste jag lägga in två bilder på dem. Idag har de varit underbarast, förutom när Aslan kammade mitt hår, Khan hoppade på mitt ben med klorna utfällda och när de stängde in Lillfisen på toa.

Den där om pennorna

I somras var kompis Anna och jag i en rolig butik i Stockholm. Där stod vi och fnissade åt några gigantiska pennor i flera minuter. När jag kom hem till Växjö igen så fick jag två presenter. En blå och en röd.

Jag har lovat henne att skriva en tenta med en av pennorna. De är mina turpennor. Och kompis Anna vet exakt vad jag har för humor.

Den där om maten

Jag är hungrig.
Det är åtta dagar kvar tills man får pengar.
Och jag har ingen mat kvar.
Jag går ner i vikt.
Nu passar inte mina byxor längre.

Den där om tid

Samla kraft för att cykla till stan: två timmar.
Jag och katterna låg och lyssnade på Celine Dion. Jag grät, för snart ska de åka. De tittade på och spann.

Gå ut till cykeln: 30 sekunder.
Jag hade visst glömt att låsa cykeln.

Cykla till stan: 15 minuter.
Tårna höll på att gå av, för de frös.

Lämna tillbaka byxor: två minuter.
Tack GT för lånet! Tack för 500:- tillbaka!

Cykla tillbaka hem: 15 minuter.
Tänkte på när jag cyklade hem på fem minuter, för M skulle börja jobba och jag ville ha en kram innan han gick.

Vila efter cykeltur: nu fram tills jag orkar gå och plugga, gå på möte och träna. Gissningsvis tre timmar.

Den där om gamla tjyvgeten

Idag, när jag var och handlade, spanade en polis på mig. Först tyckte jag det kändes lustigt, för... de får väl inte spana på arbetstid? Sen kom jag på att han kanske trodde att jag var en tjyv.

När jag sen tränade fick jag ont i höften. Om man får ont i höften så betyder det att man är
a.) gammal eller
b.) gravid,
så eftersom vi har totaltorka i underlivet så kan vi ju räkna bort b (om jag inte ska ha en ny bebisjesus), så har jag helt enkelt blivit en gammal get. Det smärtar i mitt hjärta. Men det är bara att inse.

Och är man gammal så kommer man inte ha mer sex. Speciellt inte med en dålig höft (hoho, nu fick jag härliga bilder i min hjärna där jag knullar med en gammal höft. Alltså... jag här - gamla höften där, höften överst, eller jag?!?).

Jag som så gärna ville ha barn...

Den där om myrsteg

Nu är allt fixfärdigt. Jag har lägenheten. Jag kommer in på Stockholms universitet. Jag har fixat så att jag får mina kursen tillgodoräknade. Jag har flytthjälp. Jag har någon som kan hyra min lägenhet. Jag har extrajobb. Jag känner friheten. Jag har klarat mina kurser här. Jag har sagt upp mig på mina tre extrajobbvolontärtjafs här. Jag har fått mamma och pappa att acceptera att jag kommer flytta längre bort igen. Jag har fått avundsjuka telefonsamtal av min bror. Jag har pratat med alla mina söta vänner i Stockholm om allt kul vi ska göra. Jag har lovat mina Växjövänner att komma tillbaka. Jag har en underbar lägenhetskompis. Jag har planer för den uppsats jag kommer skriva i Stockholm. Jag har längtan. Jag har planer.

Men allt detta. Allt detta kommer gå åt helvete om inte han vill ha mig då. Om han säger att han behöver mer tid. Att han inte ens klarar av att ta myrsteg framåt. Och jag hatar att samtidigt som jag skriver det här om min längtan och saknad så kanske han känner sig nervös och trängd av det.

Att ha våren som jag har haft hösten tror jag inte att jag klarar av.

Den där om att morgonstund har oro i mun

Jag har kommit på det. Jag har kommit på att jag inte längre vill se mig själv som vuxen. Jag vill vara bara 25, inte redan 25.

Jag vill vara liten och vig och snabb och otröttlig och naiv och kärleksfull och ocynisk och ivrig och nyfiken. Jag vill tro att mina föräldrar kommer leva för evigt, att alla människor är goda, att det roligaste är att rida på grisar, och att det tråkigaste är att bli inropad när det är mat.

Jag vill inte behöva oroa mig för världssvält, kvinnomisshandel, sjukdommar, tentor, utseende, kärlek, barn eller ålder. Jag vill ha en docka som bebis och inte behöva oroa mig över att jag kanske inte kan få barn. Jag vill krama min pappa och veta att han alltid kommer vara där.

Jag vill gifta mig med min kusin, på höskullen, på låtsas och inte behöva undra om jag någonsin kommer bli gift. Jag vill kunna rida ut i världen på en gris eller en häst och inte behöva oroa mig för körkort eller att bli påkörd.

Jag vill läsa mina Kitty-böcker inte inte behöva tänka att jag måste läsa 2500 sidor på fyra veckor, för sen är det tenta. Jag vill kunna hoppa i vattenpölar och gå på fryst is utan att tänka att jag kanske kommer bli sjuk, eller ser dum ut.

Jag vill inte behöva irritera mig på att is såklart är fryst och att det blev fel i meningen ovan.

Jag vill kunna slänga i mig makaroner och korv, utan att fundera på om korven är ekologisk odlad, näringsrik, om grisen haft det bra och hur mycket fett den innehåller. Jag vill se min mamma pussa min pappa utan att tänka på att ute i världen finns det mammor som får morgonsmäll av sina män, och inte morgonpuss.

Men detta kommer jag aldrigaldrigaldrig mer få. Jag kommer aldrigaldrigaldrig mer bli naiv och fullständigt, barnsligt överlycklig igen.

Jag kommer kanske aldrigaldrigaldrig få barn och få uppleva det genom deras ögon och sinne. Och kanske kommer den man jag får barn med ge mig morgonsmisk och inte morgonpuss. Eller så kanske mina barn kommer leva utan pappa. Eller utan mamma. Eller utan båda två.

Och jippie, vad den här morgonen började muntert!

Den där om kattsjuåringar

I'm telling you... vill du sova med kattbebisar (som nu mer är kattsjuåringar, ungefär) så finns det viktiga punkter (okej, det blev inte punkter, det blev streck) att tänka på:

- Lämna inte världens mest prassliga pappåse framme under natten.
- Lämna inte dammsugaren framme, med sladden i, för då kan kattsjuåringarna hoppa på "på-knappen" och sätta igång skiten och sen bli skiträdda för ljudet. Och väcka en helskrämd, skönsovande, mysdrömmande Jenny.
- Lämna inte tv:n på (inte påpå, utan avstängd med fjärren) för då kommer kattsjuåringarna vilja titta på kanal fem och sätta på nåt konstigt program vid fyra, så att man måste kliva ur jättesköna sängen för att hitta kattfamiljen bänkad i sofffan, framför tv:n, och få dåligt samvete för att man stänger av konstiga programet.
- Låt inte håret hänga över sängens kant, för då har du en kattsjuåring som klättrar i det runt åtta på morgonen.

Och har du riktig otur så händer allt detta samma natt.

Den där om att sitta ner på sittning

Jesus. Jag måste komma ihåg att sitta ner nästa gång jag har högsta klackarna på mig, för fy fan, det gör fortfarande sketaont i fötterna!

Igår gick årets fest av stapeln och jag och mina åtta fina vänner var på sittningarnas sittning (studentfinfest med slips och kjol. Och mer kläder än så, om man nu vill ha det). Mycket gjorde mig glad, men andra saker gjorde mig mindre glad. Mindre glad blev jag av:

- Den förbannade jävla skittanten i garderoben som var en förbannad jävla skittant.
- Min placering under middagen. Alla jag satt vid kände varandra och vägrade prata med mig. Så här var det:
J: "Aha, så alla ni sitter i styrelsen?"
Kille: "Ja" vänder sig om och pratar vidare
J: "Vad kul, vad bra ni har fixat det!"
Kille: "Tack" vänder sig om och fortsätter prata med de andra.
- Killen som först var trevlig i tre timmar, sen inte ville prata längre, för att jag var singel. För alla vet ju att singlar bara vill hångla och knulla, och inte kan prata som normalt folk.
- Killen som tafsade på mig och antastade Karin, så hon fick slå till honom och jag fick skrika till honom för att han skulle gå.
- Alla människor som tittade på när Karin slogs och jag skrek, utan att hjälpa till.
- Taxin som tog en inkörningsavgift som var högre än själva resan.
- DJ:n som spelade skivor från 1998.

Men oh! Många bra grejer med; killen som var rolig och trevlig, och som räddade mig från tråkigheten vid bordet, bandet som spelade rock, mina fina, fina kläder, som jag är kär i, men måste lämna tillbaka, toalettkön, som inte fanns, tjejen som började vår konversation med orden "din bordsherre har sett mig naken" och mina kompisar som är bäst, sötast och som gör mig glad.

Den där om Gay Army

Jag har hittat mitt favoritprogram för hösten. Jösses, som jag ska sitta bänkad framför Gay Army.

Den där om lille Mårtens lilla gås

Idag ska jag bjuda kompis Anna på Mårtens gås. Om man söker efter recept på gås på tasteline.se så får man upp en lång lista recept. Men inte ett enda på gås. De vill hellre att man lagar små havrebaguetter med pumpafrön, tjälknul - 12 portioner eller grillad korvmacka.

Den där om hans hand och min rygg

Detta är förvirrande. Jag vet knappt vad som är rätt och fel. Eller om jag borde bedöma det själv. Och samtidigt som det känns förvirrande så känns det befriande. Jag kan gå ut och flirta med killar om jag vill det. Jag kan hångla, sova borta och ha så mycket sex jag vill med vem jag vill. Eller kan jag det? Gör han det?

Åh, Gud, gör han det?

Det tror jag inte, men tänk om tillfället knackar på hans port? Eller på hans gylf? Tänk om han är ute, festar, är full och är besviken på mig (som jag vet att han är, men jag har inget val). Så står hon där och är lång, snygg och säger de rätta sakerna. Jag mår illa.

Är jag otrogen om jag kysser någon? Vad innebär det här? Finns det några regler? Vad vill jag? Bara tanken på att någon annan skulle smeka mig över ryggen och stoppa sin tunga i min mun får mig att må illa. Någon annans tunga i min mun? Jag mår illa.

Hur klarar folk sådant här? Hur gör de? Hur bär de sig åt? Och hur är det första gången med någon ny?

Vad vill jag?
Vad vill jag?
Vad vill JAG?

Tid att vara mig själv.
Ta vara på mig.
Vem är jag?
Vad vill jag?
Det jag vill får jag inte.

Åh, Gud, hans hand på någon annans rygg.

Och vad gör vi sen? När han säger att nu är det nog.
När han säger att han inte klarar en sekund mer utan mig.
Kommer jag kunna svälja min stolthet och gå tillbaka till honom då?
Hur gör vi då?
Blir allt som det alltid har varit?
Vill jag ha det så? Som det alltid har varit. Har det alltid varit likadant?
Är det meningen att jag ska ha hittat mig själv då?
Är det då jag ska lita på honom?
Är det då jag ska vara säker på att han fått sin frihet och inte vill vara ensam något mer?
Är det då jag ska lägga mitt huvud på kudden bredvid hans och låta bli att fråga vad som egentligen hänt.
Om vad han gjorde.
Om vad han har haft för sig.
Om han har haft sin hand på någon annans rygg.

Och om han haft det kan jag då förlåta? För jag vet att jag aldrig kommer kunna glömma. Behöver jag förlåta? Kommer det att fungera? Och om någon haft sin hand på min rygg, kommer jag då kunna glömma? Vill han veta det då? Kommer jag kunna förlåta mig själv? Måste jag det? Och om han inte vill veta, måste jag då hålla det inom mig hela livet? Har jag då varit otrogen?

Handlar det här om sexuella äventyr?
Om kärlek, närhet, ångest, bekräftelse, äventyr, hämnd?
Kommer jag vilja ha eller behöva kärlek, närhet, bekräftelse, äventyr, hämnd under den här tiden?
Hur lång är den här tiden?
Hur lång är den här tiden?
Var befinner jag mig i slutet av den här tiden?
Var befinner jag mig nu?
Var befann jag mig tidigare?

Om det är meningen att vi ska hitta oss som vi var innan, var var jag innan?
Vill jag vara den jag var innan?
Vill jag hitta Jenny utan Matias?
Vill jag vara den personen?
Ensam?

Hon, där borta, hon skrattar. Har jag glömt hur man skrattar?
Kommer jag aldrig mer få skratta?
Tänk om jag lever tills jag är 87 år och aldrig mer kommer skratta.
Så där äkta.
Jag undrar om jag kommer slippa skrattrynkor då.
Jag har hört att de brukar komma runt ögonen.
Eller så blir jag bara patetisk.
Varför skulle jag aldrig mer skratta?

Och allt påminner om honom.
Alla låtar.
Alla känslor.
Alla kuddöverdrag.
Alla väder.

Hur ska jag kunna hitta mitt eget när allt andas honom?

Tänk om jag lever tills att jag är 87 år och aldrig mer kommer få känna hans hand mot min rygg.

Den där om Lillfisen

Vad fan. Nu är det lillfisen Aramis som inte har något nytt hem att bli älskad i. Lille fisen. Han som är rädd för allt. Det gör ont i hjärtat.

Den där om syns inte, finns inte.

Idag var jag inne i stan för att shoppa kläder för pengar jag inte har. Och det var irriterande. För allt var lila och brunt. Och just det: FULT! Så när jag sprungit upp och ner för Växjös shoppinggata (världens minsta) tre gånger och var på väg in i Gina för tredje gången var jag tvungen att gå bakom ett par, så att jag inte skulle synas. När jag kom fram till kassan log kassabitchen och frågade om jag äntligen hittat det jag letade efter.

På måndag ska jag lämna tillbaka byxorna, för de var dyra. Och så ska jag le mot kassabitchen och säga att de inte riktigt passade. Men först ska jag gå på party i dem och dansa röven av mig.

Jag kommer se konstig ut utan röv.

Den där om händer

Och jag började gråta när jag cyklade hem. För kanske är jag på väg bort.

Jag kan bara två par händer utan och innan. M´s och mammas. Mammas är kvinnliga och eleganta. Jag har alltid velat ha hennes händer. Men det vore makabert. Vad skulle hon göra utan händer?

Och hans är manliga. Jag vet exakt hur hans knogar set ut. Nagelband. Naglar. Handflator. Tummen.

Det som är bra med att gråta när man cyklar när det är kallt är att man kan låtsas att det är av kylan.

Den där om 1284 dagar

Idag hade vi varit tillsammans 1284 dagar. Om vi hade varit tillsammans. Och my, my, jag har blivit en sån där mesig som räknar dagarna...

Den där om käcka tjejen

Åh, Jesus, vad jag inte orkar gå och träna. Speciellt inte med den käcka tjejen som håller passet. Jag orkar inte träna kondition. Det hade varit mycket bättre om det hade varit ett pass i sömnad. Och då menar jag inte sy-sömnad, utan sov-sömnad.

Den där om telefonsvarare

Varför är det så svårt att prata in på telefonsvarare? Både när man ska prata in på andras och när man ska prata in ett eget välkommenmeddelande på sin egen telefonsvarare. Idag pratade jag in följande samtal:
"Ehhh... hej K, det här är Jenny, jag skulle bara säga att eeeehhhhh... det gick bra med veterinären... ehhh... ja... hon skrev ut ett recept mot snuva....
...
...
...
...
okej, hejdå."

När jag gick på högstadiet så pratade jag in ett jättefint välkomstmeddelande på familjen H:s telefonsvarare, låten som är till serien Familjen Adams spelade sen sjöng jag med om familjen H.

Det meddelandet fick inte vara kvar för farfar fattade inte att det var en telefonsvarare, så såhär lät det alltid på telefonsvararen:
"Men hallå? Hallå? Äh, jävla ungar till att leka! Klick".

Den där om robotar

Fan.

Tjejer på aerobics/step-up är som små robotar. Det räcker med att musiken sätts på så börjar de trampa på stället. Utan att någon säger till dem. Det är läskigt. Det är läskigt och sektliknande. Aerobicssekten. Den kommer säkert från USA. Alla måste bära lycra, avguda Susan Lanefelt och leva på GI.

Och börjar man inte trampa sådär, ibörjan så känner man sig utanför. Tjejerna vänder sig om eller stirrar surt i spegeln och undrar vad fan som är fel på en. "Trampa, din djävel!" tänker de. Allihopa. Deras huggtänder vill gripa tag i en och släpa med en till den undre världen. Den undre världen där alla ligger rad i rag och skriker "Knniiiiiiip!"

Den där om ICA:s middagstips

Det absolut tråkigaste på hela jävla dagen är att laga mat. Ensam. Jag har slut på ideér. Slut på matvaror. Slut på pengar. Trött på allt. Om jag hade varit miljonär hade jag ätit ute varenda dag. Sushi, åtta bitar, sex gånger i veckan och på söndagen hade jag lyxat till det med sushi tolv bitar.

Inte ens ICA:s middagstips lyfter upp en...

Den där om 700 sidor

På introduktionsdagen i nya kursen passar det perfekt med meningen "Ja... alltså den här boken är egentligen inte gjord för a-kursen, den är lite för svår för det, och sen är den ju på 700 sidor med... men jag tror ni fixar det!"

Den där om viva la France!

(Vet inte om det är la eller le, men jag gissade på la)

"Den franska regeringen beslutade på tisdagen att ge regionala myndigheter rätt att utfärda utegångsförbud för att hejda de urbana upplopp som drabbat Frankrike under tolv nätter.
Beslutet går ut på att använda den lag som tillkom 1955 under Algerietkriget. Lagen gör det möjligt att införa utegångsförbud där myndigheterna anser det nödvändigt.
Lagen har inte använts mer en gång sedan Algerietkriget. Det var i Nya Kaledonien i Stilla havet i samband med oroligheter där på 1980-talet." -DN.se

Det är så häftigt. Inte att det är upplopp i Frankrike, utan att jag förstår varför, hur, när, efter att ha läst förra kursen i statsvetenskap ( "Svensk och jämförande politik") där vi bland annat läste om Frankrikes moderna politiska historia. Jag kan analysera och se varför något sådant händer i just Frankrike.

Och det tycker jag är häftigt. Jag har definitivt valt rätt. I love politik!

Den där om Coldplay

Nu är min bror på Coldplay. Det är inte jag. För jag diskar. Diska är tråkigt. Men bror skickade precis ett sms till mig med texten "Är du vaken? Snart ska du få ett smakprov!" Och så skulle han tänka på mig och M när de körde "Fix you". Så det är nästan som om jag vore där.

Vem försöker jag lura? Hela världen är i Globen utom jag...

- - - Senare - - -
Åh. Nu har jag nästan varit i Globen ikväll. Jag älskar min bror.

"When the tears come streaming down your face
When you lose something you can't replace
When you love someone but it goes to waste
could it be worse?
Lights will guide you home
and ignite your bones
And I will try to fix you"

Den där om hat

Jag kan verkligen inte förstå folk som hatar folk för att de älskar personer av samma kön. Jag förstår det verkligen inte.

Min kusin blir tafsad på av äckliga gubbar när hon håller sin flickvän i handen.
Folk får halsen avskuren för att de älskar någon med marsvin och inte snok.
Killar får höra att de är äckliga för något se inte kan hjälpa.
Tjejer blir nerslagna för att de älskar någon med namnet Karin.
Män använder ordet "bög" som en svordom, som något som är fult.
Kvinnor hatar, bråkar, förnedrar.

Och jag förstår det inte.

Den där om dofter

Om någon hade kunnat uppfinna kattbajs som luktar rosor och lavendel eller kattmat som luktar stek med brunsås hade jag varit tacksam!

Den där om knark

En sak som man ska göra, enligt min barnmorska (jag bad om knark, men hon fnäste och sa att jag skulle lära mig leva med min pms, för tydligen kommer det bli värre när jag får barn. Jag skulle träna och lyssna på valar och delfiner (avslappningsdelfiner)), när man har pms är att träna. Så det har jag gjort. Jag klarade av tjugo armhävningar på tå och sexton på knä. Det är fan bra. Ja, näst intill bäst.

Den där om U-land

När jag var och handlade precis hann jag med att irritera mig på följande saker:

- brödet var gammalt för det är helg och vi lever i ett u-land, så på helgerna kommer inte nytt bröd.

- grönt tefilmjölken var slut för vi lever i ett u-land, så på helgerna kommer inte nya varor.

- det fanns inget chips med smaken lök eller peppar, så jag tog grillchips, och har man varit suger på lökchips i två veckor så är äta grillchips en ganska stor antiklimaxupplevelse. Och nu när jag kollar så finns inte lök. Är jag helt borta i skallen? Finns det inte lökchips? Jag som är så sugen!

- Posten var stängd. Jag trodde att de la posten i ICA för att den skulle vara öppen längre och oftare. Hurra vad bra det funkade, de stänger klockan två. Och ja just det, det måste vara för att vi lever i ett u-land!

- När jag kom ut från affären gick det ut två åttaåringar (joho, för man såg hur gamla de var) ur ett sånt där drop in solarium. Hur många åttaåringar solar egentligen? Det är sjukt.

Allt detta ledde fram till att jag kom på att jag nog har pms, eller att något är fel på världen, eller i alla fall vårt u-land till land. Jag förstår om mamma, bror Johan och M inte trivdes att leva med mig när jag skulle ha mens...

Den där om världsskönaste sovställningen 2

Katterna har kommit på ännu en superskön sovställning.

Den där om rik as hell

Tänk om jag hade varit min moster. Då hade jag varit på spontansemester med min man i Australien i tre veckor nu. I och för sig hade jag varit runt sextio år med, och haft tre barnbarn, men jag menar... spontansemester till A u s t r a l i e n! Fy fan vad najs att var så rik och ha egna företag och vara forskare och greja.

Den där om städhjälpen

En superbra grej med att ha kattbebisar är att de hjälper till att äta upp min mat. Rester och sånt som är läskigt. Så när jag städade kylskåpet tidigare idag fick jag hjälp. De ville jättegärna hjälpa till att äta upp grädde, hummerstuvning, gamla ostkanter och slicka rent smörpaketet.

Den där om söndag i sängen

Gosh, vad jag är kärlekskrank idag. Skulle vilja vakna upp bredvid någon. Ligga kvar. Läsa tidning. Äta frukost. Göra egen juice. Sen ligga i soffan, fast att man inte får plats två. Och på kvällen göra oxfilé med rödvinssås.

Nu blev jag istället väckt av en kattnys i ansiktet. Förstår inte hur de alltid lyckas spara nysen tills de kommer i ansiktshöjd på mig. Och egen juice funkar ju inte, för jag är allergisk mot apelsin. Och oxfilé är ju egentligen inte så gott.

Den där om fattig, fattigare, fattigast

Jag hatar verkligen att vara fattig. Nu har jag 67,42 kronor kvar på kontot, det är tjugo dagar kvar tills man får pengar igen, och det värsta är att jag verkligen inte köpt något onödigt den här månaden. Jag klarar mig på nudlar och knäckebröd, men kissekatterna måste verkligen ha mat.

Det är fan synd om mig. Och alla andra studenter.

Den där om gubbar i hatt

Jag fick godkänt på omtentan och har en ny imorgon, heja mig!
Varför är gubbar i hatt så fruktansvärt fint?
Här bredvid har vi samlingsregeringen från 1939, som jag bör kunna allt om imorgon.

Den där om hoppsan hejsan...

...så gick jag ner fyra kilo. Min nya, stressade livsstil är tydligen en bra bantningskur. Det var kanske inte så konstigt att jag inte behövde knäppa upp byxorna i lördag!

Den där om full rulle

Ungefär runt Jennys sovtid brukar Jennys katter vakna till liv. Kolla bara in bilden till vänster. Aslan har släpat ut papper över hela golvet, Aramis och Khan bråkar (till höger i bilden) och Nala (mamman) har fått evileyes.
Och ja... jag har inte riktigt råd med kattleksaker, så de får leka med toalettrullar (finns också med på bilden).

Den där om julklappen

Det här (klicka på här) kommer bli min julklapp till mig själv i år. Jag hoppas att fler skulle vilja ge sådana julklappar...

Den där om tån

Det äckligaste som finns måste vara att tappa tån. Den näst äckligaste måste vara att tappa nageln på tån...

Den där om fifan

Det hände tydligen saker i lördags som jag inte riktigt minns. Till exempel att jag hade klagat på utbytesstudenter och så har jag dragit av mig jeansen utan att knäppa upp dem (märkte jag idag, när jag hittade dem i sängen). Trodde jag hade koll på kvällen.

Det är aldrig så städat hemma hos fröken Jenny som när det är tentatider. Nu ska jag diska.