Att inte gilla Svenssonlivet är som att svära pa ett familjebrollop. Jag har gjort/gor bada.
Jag syndar som faniken och vill hellre knulla skiten ur min man en tisdagsmorgon än en lordagskväll. Och samtidigt som massor av folk avsäger sig Svensson och hellre vill vara Hussein eller Appelgren sa hamnar de där ända. Och gillar det. Och det är självklart inget fel med det, att säga att man gillar Svensson är lika illa som att trampa pa namnet.
Jag far krypningar av tanken pa grannfest, midsommarfirande med barnen, Volvo, vardag, ICA-handlande med onskelista och fotbollsträning. For mig är Svensson att noja sig. Mina fotter är inte gjorda for att stanna.
Jag vill, och är, bäst. Jag maste intala mig det varje dag, for ingen annan kommer tycka det at mig. Och om jag inte tycker att jag är bäst, vem skulle da vara det?
Jag vill inte sla mig till ro. Jag vill stanna uppe hela natten. Jag vill sa mycket. Sa mycket. Jag vill hangla med atta människor pa en kväll och sen skryta om det dagen efter (jepp, idag är dagen efter). Jag vill ha tävlingar om vem som kan dricka mest. Jag vill kanske inte ha barn. Jag vill skratta sa att jag grater. Jag vill ta världen med storm och jag vill att världen ska ta mig med storm. Jag vill aldrig växa upp och jag vill inte ha Billy. Och ända anledningen till att jag kommer bo i Sverige är att jag vill att mina framtida barn ska fa träffa mina foräldrar ofta.
Jag vet att jag kommer hamna där ända. Jag kommer sta med en smutsig tallrik i handen och en djävla äppelskrutt i den andra och undra hur i helvete jag kunde hamna där. Hur i helvete jag kunde ga fran att tatuera foten, lite spontant, till att knulla min man pa lordagskvällar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
18 kommentarer:
Man kanske kan ha en snygg fru som vill knulla både tisdag och lördag och onsdag och söndag, och när hon har mens. Det ska ändå blandas i magen. Eller nått.
Du är ungefär i samma utvecklingstadie som jag när jag var 17 -19. Bättre sent än aldrig.
Måste det vara två alternativ, måste det vara två motsatser till varandra?
Jag tror på ungefär fyra miljarder alternativ till, allt mellan husvagnscamping och tisdagsmorgonknullande till villa i täby, hyresrätt i prag eller tält i kashmir.
Det blir liksom inte mer svensson än man gör det. Eller svensson en tisdag och nånting annat på onsdagen. Det som är tråkigt är förutsägbarheten och den där förbannade rutinen.
Kram på dig!
oj, bara massa bittra Svenssons som kommenterat här..
svensson är den där normen som vi indoktrinerats i sedan vi föddes i landet sverige... därför måste alla relatera till svensson-normen, och försvara sig så fort de avviker. kan vi inte bara skita i svensson?
svårt? ja. omöjligt? får se.
Jenny, jag håller med dig på precis varje punkt. Gillar man svensson, ska man köra på svensson. Gillar man annat så ska det inte vara något avvikande. Egentligen.
För mig är den där stormen det enda.
Poängen är väl att man ledsnar på allt så småningom, om man är en hyfsat intelligent varelse. Alltså kommer allt krökande, kräkande, knullande och gränstestande te sig ganska torftigt det också när man kört igenom det tillräckligt många gånger. Men alternativet behöver inte vara Svensson, jag håller med Dronten. Livet är en skala med en miljard färger, och man kan blanda och ge precis som man vill.
Fy fan vad jag kan längta till all jävla rutin och inte behöva tänka så jäkla mycket på hur allt ska vara, så jäkla spännande, häftigt och sjukt rätt...att stadga sig, slå sig till ro, känna sig nöjd och trygg är så sjukt coolt, kan beundra de som kan, otroligt mycket kan jag beundra dem!!!
så fort man är nöjd har man förlorat, jag vet jag är fånig och ung och jag vet ingenting men så känns det just nu. jag vill vara upptagen och frustrerad när jag försvinner.. inte vara nöjd..
Jag trodde inte heller att jag ville bli en Svensson, men jagblev det och är ganska nöjd med det! Faktum är att jag vill ha allt det där (vovve har jag) vill iofs, inte ha nån villa men gärna en Volvo och gärna äppelskrutt och smutsiga tallrikar... Det innebär inte att livet stannar och allt blir trist,det ör att bli vuxen! Och det är lika bra att fejsa det eftersom jag fyller 28 nästa gång...
att träffa någon och flytta ihop och få barn är i sig inte att vara svensson. dronten har helt rätt. paradoxalt nog är hela den här vägrar bli svensson-rebelliskheten det mest svenssonska som finns. för den är så oerhört banal och genomsnittlig men ursäktbar eftersom strängt taget alla i puberteten är utsatta för den.
Och det gick ungefar som jag trodde: lite anklagelser, lite du maste vaxa upp! Jag hade allt det dar i nastan fyra ar: kanslan av att vilja sla sig ner och stanna, vuxenheten. Det var inget for mig. Varfor provocerar det sa mycket att jag kanske inte vill leva det dar livet? Det ar inte till for alla. Jag har varit 25, 30, 45 ar, det passade inte mig. Jag kande mig inte hemma. Om att inte vilja vara Svensson ar att vara omogen, sa far jag val vara det. Jag ar hellre det an instangd.
Det är ju också så att du nu försöker extrapolera ett helt liv utifrån hur du känner nu. Du är typ 25 och har med andra ord varit hyfsat medvetande i dryga tio år. Du har fem, kanske sex, sådana tioårsperioder framför dig innan du lägger näsan i vädret om vi antar att du är en statistisk medelmänniska.
Poängen är väl att du känner så nu men du vet ju inte hur du kommer känna om ett, fem eller tio år. Och det är ju fint det också. Gör så du mår bra och det blir kalas. Skapa din egen norm då. Över lag är hela snacket om Svensson rätt gammalt nu, väl? Man gör som man vill och kan inte folk acceptera det så kan man väl skita i det?
Håller med eff, jättemycket. Man utvecklas faktiskt, och förändras, vare sig man vill det eller inte. Världen snurrar framåt.
Jag har själv mitt supa/knulla/wildchild-diplom hemma på väggen, jag har levt ditt liv och trodde aldrig att jag skulle förändras, eller vilja något annat. Men det gör man.
Och om du INTE gör det, so what? Dina tankar är inte unika på något vis, så himla provocerande är det inte att inte vilja slå sig till ro. Svensson-normen och vad man "måste" och "ska" håller på att luckras upp (tack och lov), alltfler väljer bort det livet. Man måste ingenting. Så kör på bara.
jenny: folk blir inte provocerade av att ännu en liten rebell inte vill bli svensson. dom blir sövda.
Jag tror att en tillräckligt stark rädsla för att fastna i ett oönskat liv (läs: svensson eller annat valfritt alternativ), kan hålla dig borta från det.
Jag tror också på rätten att uttrycka sin åsikt och skulle vilja ge alla ANONYMA med sina spydiga kommentarer, en fet spark i deras små stjärtar. Kanske kommer ni ur det stadiet också till slut, bättre sent än aldrig (om jag får sno formuleringen)
Jenny, jag tycker att du skriver grymt bra.
Fred på jorden!
Eff och Froken Smilla: Givetvis. Jag andrar mig garna om jag kanner att jag behover det, men tanken pa allt det dar som jag skrev i inlagget far det att krypa i kroppen pa mig, om det betyder att jag ar omogen, behover komma till insikt eller helt enkelt bara kanner sa har jag ingen aning om. Vad jag gor om tio ar vet bara 36-ariga Jenny C.H.
Trodde ocksa att Svenssondiskussionen var uttjatad, men tydligen inte, eftersom det ar en hel del har som har nagot att sag om det.
Och jag menar verkligen inte att alla ska leva som jag. Som jag skrev: att gilla Svenssonlivet ar lika mycket synd som att inte gilla det.
Anonym: Du har tyvarr statistik som talar emot dig.
Agnes: Tack.
Om du känner så gör du ju det, varför är väl underordnat. Att du gör det och också lever som du vill är ju huvudsaken. Det är ju idealet, för fan.
Samtidigt menar jag fortsatt att Svensson som begrepp är uttjatat. Det betyder ju inte att folk inte har åsikter kring det, det är en konstant. Men begreppet som så och vad det betyder om man vill leva så eller ej är så sjukt uttjatat.
Rädslan inför Svenssonlivet som ett svart hål som leder till en ofrånkomlig och total urholkning av allt som är roligt är tröttsam. Och det bygger väl till någon del på en konstgjord verklighet. Skapad av kvällstidningar och folk som vill sälja böcker/saker/kurser som talar om hur man "tar sig ur det". En masspsykos för de som inte kan föreställa sig att man kan skapa en egen verklighet utifrån de förutsättningar man har.
Samtidigt är det ofta väldigt lite som skiljer mellan Svenssonlivet som sådant och det du talar om. För har du ett jobb, vilket jag antar att du kommer vilja skaffa, så kommer det påverka hur du beter dig även utanför jobbet. Antar vi att du sover åtta timmar per natt och jobbar åtta timmar per dag så har du 66% gemensamt med Svensson-folket hur du än gör. Hur man än gör har man arslet bakåt.
Skicka en kommentar