Den där om att bestiga K2

Vi står på Ikea, på badrumsavdelningen. Jag pekar på ett handfat, säger att det verkar lagom stort, när jag känner det. Det är som om jag kissar på mig det forsar jag stelnar till hittar och tittar panik. Toalett! skriker jag till Stolte mannen. Han tar mig i handen, springer, ner ett plan. Har du bajsat på dig? frågar han med orosögon. Jag har inte bajsat på mig. Det är vår bebis som inte vill stanna hos oss längre. Det är vår bebis som forsar ur mig. Det är så mycket blod, mycket mer än när vi gjorde abort.

Jag står och gråter in mot Stolte mannens bröst. Han gråter in i mitt hår. Vi står mitt på Ikea. På avdelningen för barnmöbler. Vi åker till vår nya lägenhet. Han har köpt coca-cola light till mig. Jag går på toaletten. Han bär in saker. Jag sätter mig på toalettstolen. Det rinner ur mig, det känns som om det forsar. Så kommer något stort. Jag måste resa mig upp och tvekar två sekunder, sen stoppar jag ner handen i vattnet. Tänker att det ändå är rent, det har varit en städfirma här.

Jag håller vårt barn i handen. Jag vet att det inte är något barn, det är bara åtta veckor gammalt, det är inte något än. Det är stort som ett eller två okokta hönsägg. Jag spyr. Hela kvällen ligger jag i sängen i vår gamla lägenhet. Stolte mannen tvingar mig att bara ligga. Jag måste byta binda en gång i timmen. Vi måste planera om. Tänka om. Kommer inte få något barn i oktober. Jag kommer inte ha gjort barn när jag var trettio, fått barn när jag var trettioett. Jag kan äta ost igen. Vin. Det är så svindlande stort, nästan större än att bli gravid. Att bli ogravid igen. Jag vet att vi kommer bli gravida igen, få vår Fimpen. Men nu känns det som att bestiga K2.

Den där om att målarfärgen var dyrare än vi trodde också

Varför kan man inte bara få en enda lätt flytt? En där man bara "djävlar vad det gick undan!". Istället blire att man inte har något att stå på när man ska måla, lägenheten ser sunkigare ut än när man tittade på den sist, allt tar tusen gånger längre tid än vanligt, man är trött och blir såklart utelåst när man kommer till sin gamla lägenhet för att nycklarna ligger i nya lägenheten.

Den där om att förlora

Jag fortsätter blöda. Jag går med vingliga känslor och kommer på mig själv att skratta. Det känns fel. Jag kan inte skratta om Fimpen är på väg ur mig. Ringer en barnmorska som lugnar ner mig med vanligt- och normalord, men det är för mycket, jag känner det på mig, så här mycket är inte en liten blödning. Trillar in i Stolte mannens famn och sjunker in, blir till flytande massa som knappt kan stå. Hulkar. Han pussar mig över hela ansiktet. Säger att han känner i magen att Fimpen är kvar. Jag säger att jag känner hur det rinner, att det är värst, jag känner i mig och ur mig hur det rinner. Det är jag som måste sitta på toaletten och torka bort blodet från mitt underliv, jag som torkar bort Fimpen. Han leder mig till sängen och tvångsnattar mig.

Den där om att inte vilja bli lämnad

Jag är sen. Springer ner för trapporna, tapp-tapp. Står vid portdörren och svär, har glömt min träningsväska och bom-bom:ar upp för trappan igen. På väg ner igen och det känns konstigt. Stoppar två fingrar mellan benen. Jag blöder. Står och velar. Ska jag stanna hemma? Ska jag gå till jobbe? Tänk om jag går till jobbe och har missfall. Det känns inte rätt. Men idag har jag tre möten och vi ska få semlor för att vi jobbat på bra.

Sitter på jobbe och har orosmage. Lämnar Fimpen oss nu? Sms:ar Stolte mannen som läst på allt som går att läsa på om gravidmagar, han säger att det är normalt. Man kan få blödningar ibland. Orosmagen lämnar mig inte. Jag går från lämna oss inte, Fimpen! till äh, det är inget farligt!

Mailar vår barnmorska. Får inget svar.

Den där om att man blir förbaskat sugen på att trotstitta på Big Love

Kommentar på Ebbas blogg:

Se inte Big Love, de handlar mest om hur dessa polygama helnippriga kvinnor delar på en man (och hans sängtjänster...) och hur många barn som helst, passar inte en gravid förstagångsmamma.

Hälsar Sus i Malmö.

Den där om att man kanske inte ska läsa det här om man bara sett avsnitt ett...

Jag och Stolte mannen tittar på the Pacific. Jag har en favorit, han har nyss gift sig med en micke snygg tjej. Stolte mannen säger att han kommer att dö, för det är upplagt så. Jag säger sluta! Sluta, för i Pacific så dör inte de man tror, de väljer liksom ut slumpvis som i vanliga krig. Sen dör min favorit. Jag svär åt honom: var du tvungen att åka tillbaka och leka hjälte? Nu får hans micke snygga tjej gå ensam på stranden och titta in i solnedgången.

Ps: Rami Malek - micke snygg han med.

Den där om fem år

Efter snirkliga vägar trillar jag över ett mail från Stolte mannens ex. Mailet är såklart inte till mig, inte menat för mig att se. Hon skriver att hon alltid trott att det skulle bli de två, att hon fortfarande tror, att de har ett ett speciellt band, alltid har haft. Och jag vill stampa på världen. Ställa mig som en jätte ovanpå jordklotet, längst upp och hoppa, så allt förstörs och går sönder, för går allt sönder så kan det inte finnas något band. Mina ögon bränns fast vid att hon tror att det kommer bli han och hon i slutet ändå. De ska sitta på ålderdomshemmet och dricka portvin.

Jag blir fem år: vill riva och slita och skrika att nej, han är min, vi ska dricka portvin! han har aldrig varit din, han har alltid varit min, ända sedan vi föddes, eller långt innan vi fötts, det var förutbestämt, han älskade mig även när han var med dig, han visste bara inte om det.

Jag är inte vettig eller skärpt eller trettioett. Jag är livrädd och svartögd och fem.

Den där om pest eller kolera

Vet inte vad som är mest irriterande – Hallå! i P3 där folk inte kan prata eller när de levt i sjuttio år till och ringer till Ring P1 och man inte vill höra vad fan de säger.

Den där om världens sämsta idé

Trycka i sig lösgodis när man är illamåendegravid. Kräk nummer tre coming right up!

Den där om att leva i ett jämställt hem

Den här jämställdhetskollen i vardagen som en del bloggare håller på med just nu: fantastiskt. Den har fått mig att fundera en hel del. Jag och mina kompisar har pratat sönder ämnet totalt, så egentligen orkar jag inte med mer, teorin åt upp mig på universitetet och jag har spytt på teoriböcker i ämnet sen dess. Fast inte lika mycket som jag ordspytt på diverse löst folk som diskar för hundrade dagen i rad medan dennes partner ligger och äter praliner på divanen. Och jag tänkte först inte skriva om det, men jag får nog inte bort det om jag inte gör, så här kommer det.

Städning
Stolte mannen hänger 90% av sin hemmatid i köket. Det är hans lilla borg i våra storborg (eller lillborg eftersom vi bor i en etta), det är där han styr med järnhand. Han städar köket. Han diskar. Jag skäller ibland för att han inte tvättar golvet. Då tvättar han golvet. Resten av lägenheten sköter jag med en mer slapp hand. Det ligger kläder överallt, mest för att vi inte har några garderober. Får vi gäster så lägger vi kläderna under sängen, i backar. Annars ligger kläderna mest på soffan. Ibland vikta i högar, ibland i stök. Vi bor för litet, helt enkelt. Han diskar mer. Jag städar toan oftare. Han torkar bord. Jag dammsuger.

Mat
Jag gör aldrig, aldrig mat. Aldrig. Stolte mannen gör alltid mat, för att han vill det. Han har valt det. Han blir otålig om han inte får laga mat. Om jag står i köket är jag i vägen och de tre gånger jag fått göra mat så står han bredvid och påpekar och jag slänger osten på honom. När vi har vuxenbjudning så lagar han mat och jag efterrätt.

Detta är lite jobbigt, men mest skönt. Jobbigt för att alla tycker att jag gör minst i hemmet, eftersom han lagar mat varje dag. Jag ser det som att det är hans fritidssysselsättning, som att jag tränar och att vi sen borde dela på resten: städning osv. Han vet om att jag ser det så. Ibland har vi städdag och då bestämmer jag att jag ska städa köket och han resten. Då blir han nervös och ska visa vilket medel man använder till spisen. Då tar jag fram osten igen.

Tvätten

Tar oftast han, för att han jobbar konstiga tider och är hemma när det finns tvättid. Jag viker och manglar. Ingen stryker. När vi flyttar kommer vi ha tvättmaskin. Prisa gudarna!

Kärleken
Han är hundra gånger mer kärleksfull och romantisk än jag. Om vi ligger i sängen måste han ha hundra procent uppmärksamhet, även om jag gör viktiga saker som att läsa. Ibland när jag sover tar han mina händer och lägger dem på sig, så att han får lite värme och kärlek. Det visste jag inte att han gjorde förrän för ungefär en månad sen. Då hade han gjort det i mer än tre år. Han var minst i en syskonskara av fem. Vi jobbar lika mycket med kärleken båda två, tror jag. Fast på olika sätt. Jag ger mer presenter. Han kelar mer.

Dammet och hyllan
"Gästerna kommer hem och berömmer honom för att han spikat upp en hylla. Ingen berömmer henne för att hon kommer damma den där hyllan i femton år." Båda spikar. Jag mest för att visa att jag kan. Han mest för att jag blir sur och lämnar det halvfärdigt när jag blir uttråkad. Jag dammar hyllorna 100% av vad alla hyllor blir dammade.

Peppen
Han står för 60% skulle jag vilja säga. Han kommer aldrig hem ledsen och besviken. Jag kommer hem ledsen och besviken tre kvällar i måndagen. Då får jag ligga på hans arm och gråta. Han klappar på min kind och säger att jag är bäst. Att jag visst är bäst. Vi morgondansar tillsammans, oftast är det jag som vill.

Pengar
Han tjänar nästan dubbelt så mycket som jag. Vi delar upp räkningar efter hur vi tjänar. Jag har räkningar för ungefär tietusen i månaden. Sen deppar jag, får gråta på hans arm, sen får jag veckopeng. Han köper all mat, utöver räkningarna. Jag köper pryttlar som vi inte behöver. Han köper väldigt mycket vin. Den som har mest pengar kvar när månaden är slut vinner priset att ge den andra veckopeng. Vi sparar gemensamt. Oftast går sparet till resor.

Barn
Vi har pratat lite löst om föräldraredighet. Ingen av oss ser det som något alternativ att den ena skulle vara hemma längre än den andra. Han kommer laga maten. Med barnen, han ler och drömmer, jag vågar inte fråga vad som händer om barnet kommer vara ett sånt där som inte äter något. Jag tar fler kort. Våra barn kommer växa upp och tro att deras pappa umgicks med dem mer än deras mamma. Kommer kanske inte tänka på att jag stod bakom kameran.

Vi har samma grundtankar: vi vill inte veta kön innan det kommer. Vi tycker att en gosse kan ha rosa och dansa ballet. En tjej fäktas och ha träskor. Vi kommer älska dem. Så väldigt mycket.

Sex
Han tar oftast initiativ. Han blir irriterad när jag klär av mig naken och säger "kom in", han vill bli förförd. Jag tvingar mig själv ofta. Har ingen lust, vill ha lust, men vet att jag vill om jag tar mig tiden. Han förför mig ofta. Jag känner direkt vad handen vill.

Inredning
Han bestämmer nog mest. Fast det är nog 52% han, resten jag. Han bestämmer stordragen. Ringer och frågar innan han köper. Jag spontanköper smågrejer. Han köper till köket, jag till resten. Han ger mycket presenter: en jordglob från 1949. En lampa som är röd och har fransar. Jag är inte så noga, plåttrig. Han är avskalad och fundersam. Nu har vi en pågående diskussion om köksbord. Den går långsam och jag rycker nog mer på axlarna än han gör.

Kvinnligt/manligt
Han är mjukare, håller tillbaka mer. Jag kör på och hörs mer. Tar mer plats. På middagar kan jag bli otålig och inte ge honom platsen som han förtjänar. Försöker hålla tillbaka, släppa fram honom. Ibland är det tvärt om. Han äger kvinnoplatsen vid köket.

En gång gjorde vi en enkät tillsammans på nätet om vem som gjorde mest i hemmet. Han fick fram att han gjorde 70%, jag fick fram att han gjorde 55%.

Vi är väldigt medvetna, ingen av oss smyger: vi säger till: nu är det din tur att diska! Vi försöker att inte martyrstäda. Titta på mig, nu städar jag för femte gången! Kan komma på det och säga nu martyrstädar jag toaletten, så får den andra ta över. Samtidigt som man inte får säga det för sent: nu har jag martyrstädat toaletten! Då får man skylla sig själv. Jag gick in i den här relationen och visste att jag inte skulle ta skit. Som med mitt ex. Så nu gör jag inte det.

Vi har tröttdagar, då disken är skyhög. Då säger vi att idag är det fridag! så är det fridag, då behöver man inte diska. Då passar det bättre med hämtmat och mys. Han hänger aldrig upp handduken rätt. Jag lämnar smulor i sängen. Jag har aldrig bott med någon som det passar så bra med. Där jag inte behöver tassa på tå eller stampa med surfot.

Den där om min födelsedag

Den där om att Sigge kommit till världen

Bitter har fått sin Sigge och jag sitter och myser på jobbe och känner mig som en stolt bloggmoster. Så himla tjusigt!

Den där om att ha hela världen

Jag blir lite så där tippig i tårna och vill inte trampa på känslor. För jag är så lycklig nu. Vågar knappt skriva om det, men har gått från onöjd till det oväntade nöjd, kollar inte ens över axeln för att minnas tillbaka eller försöker oroa framåt: något måste väl gå fel snart? det är bara... motorväg i Italien med Stolte mannen vid min sida. Han ligger kvar i sängen när jag går, naken. Jag har lagt mig bakomskeden, han berättar att vi fnittrade igår när han kom hem, jag hade varit nattsvart bitter, men jag minns inte, måste ha samfnittrat i sömnen. Sitter på bussen mellan vatten och Södermalm och får sms: ta på dig finklänningen ikväll så hämtar jag upp dig på överraskning. Jag har träffat vänner hela veckan, hunnit träna mig till onda axlar, men knappt sett Stolte mannen, som jobbat kväll. Ikväll ska jag få överraskning. Glad som en barnkalasballong. Imorgon fyller jag år. Nästa vecka flyttar vi. Jag har precis börjat hitta de rätta chefskläderna på jobbet. I sommar har vi bil och tid. Jag har två resor framför mig. Och hela världen.

Den där om Fimpen

Okej, nu har Stolte mannen ändrat smeknamn på bebis i magen till Fimpen. Känns bättre igen.

Den där om att jag bara tänker på den där Svante Tegnér som hade backslick och hånglade kronprinsessor

Min man och jag har ett problem. Han kallar vår ofödda bebis för Svante. Jag hatar namnet Svante. Jag är rädd för att jag kommer vänja mig vid Svante och sen också vilja ha det. Jag vill inte ha det. Inte, hör du det?

Den där om Charles och Eddie

Charles and Eddie. En sån grupp, va? Det här var en av mina favoritlåtar när jag var tretton, fjorton. Jag låg i badkaret och hade på Absolute Music 2 fast att jag egentligen inte fick ha CD-spelaren i badrummet, satte på repeat och onanerade med duschslangen. Det var på den tiden när en mörk och en ljus man kunde vara i samma grupp. Bara de två. När en man kunde ha hästman och det var INNE, för att man såg ut som han från Sjönheten och odjuret (den "riktiga"). När man kunde göra videor som var smäktande. Jag träffade en kille en massa år senare som också älskade den låten. Då visste jag att det skulle vara han och jag för evigt. För evigt visade sig vara ett halvår, då det framkom att han haft en annan tjej samtidigt som mig.

Den där om topp tre i äckliga dofter

1.) Rök.

2.) Folks andedräkter (höll på att kräkas på bussen igår, när en tant andades på mig).

3.) Fisk.

Den där om att det är mindre än två veckor tills vi flyttar in

Ha! Det ligger ute en lägenhet som är likadan som vår, men med högre avgift och såklart inte lika fin (ja, vi kanske är lite partiska) som vår. Det budas på den. Den är uppe i mer än vi gav - lyckan just nu alltså!

Den där om lördag

Att fylla 31 - så himla mycket värre än att fylla 30 år. Nu är jag lika gammal som mina fastrar var när jag var liten. Det är läskigt.

Den där om att jag egenligen ville ha han som hette Christopher Robin, men nu blev det en Paul istället. Fast i mitt huvud kallar jag honom Paul Anka

Idag tingde min personliga tränare till mig. Han pratar bara engelska så jag snubblade som fan på ordet och blev skitirriterad på mig själv för att jag inte kunde prata. Tänkte att han tänkte att jag var skitkass. Vill vara bäst på allt och allt jag inte är bäst på det gör jag inte (det är däför jag i normala fall gärna pratar engelska och helst inte spanska).

I alla fall så är Stolte mannen sotis för han tror att PT är mycket snygg. Det är han inte, men det säger jag inte, det är mysigt att retas (om det är jag som gör det). Nu ska jag bli jättevältränad och bra på engelska. Bra plan!

Den där om att vara vuxen

Jag väger upp att vi nyss köpt lägenhet, gift oss, ska köpa katt och bil med att äta brända rostsmörgåsar i sängen. Önskar att jag hade varit lite bakis, för det hade inneburit att jag fått dricka vin igår, till kompismiddagen. Istället drack jag bubbelvatten och gick en timme i snön klockan tre på natten för bussarna inte gick.

Jag är skitnervös över det här med att vi blir så vuxna så snabbt. Alltså... i huvudet är vi ju fortfarande samma, men jag blir svettig över att Stolte mannens föräldrar verkar så nöjda över oss nu. Stänger det här dörren till att dra utomlands och bo på stranden i ett halvår?

Den där om att jag kommer att ångra mig 300 gånger

Jag och kompis sitter och pratar om världens bästa skiva någonsin. Jag säger utan att tänka efter vilken min är. När jag tänker efter så kanske det inte är den, men jag får inte tänka efter för då blir jag jävligt osäker. Jag håller mig till första medan Stolte mannen (som inte följer spelreglerna) väljer tre (Smiths - the queen is dead, Oasis - morning glory och The plan -the plan). Kompis väljer Pearl jam - ten. Nu står jag och vinglar mellan Bon Iver - for emma och Jakob Hellman - ...Och stora havet.

Den där om vårt risgryn

Vi sitter hos barnmorskan. Jag märker att Stolte mannen är nervös för han flyttar fötterna ofta på ett sätt som han bara gör när hans hjärta snabbpickar. Jag får kryssa i rutor på ett test om alkohol. Jag får fyra poäng, fem var tydligen gränsen för Allvarligt Samtal Om Alkohol. Jag tänker att det är skönt med halvsanningar. På knarktestet misslyckas jag dock. Först ljuger jag och säger att jag aldrig provat, men sen spänner hon ögonen i mig och jag blir skiträdd. Jag är rädd för vår barnmorska. Hon har glasögon och är sträng. Men bra. Hon tar sig tid och hon säger att familjeliv.com kan dra åt helvete. Ungefär så.

Sen säger hon att jag får äta sushi och jag vågar inte fråga om coca-cola light. Vi är vi vecka fem, möjligtvis sex. Jag har sagt att vi slutade äta p-piller den första januari, men Stolte mannen säger att vi slutade redan i december. Det minns inte jag. Vi kommer gemensamt fram till att vi nog är i vecka fem - sex eftersom jag slutade äta p-piller 1 januari och inte vågar berätta sanningen. Sen får vi se på ett hjul var jag ligger i utvecklingen. Sen pratar vi bajs. Vår bebis är stor som ett risgryn. Vi måste ha blivit gravida på en gång, precis som sist. Och jag är fortfarande skiträdd.

Den där om storbloggarna - vissa som skriver smart så man storknar, andra som skriver dumt så klockorna stannar

Efter efterfrågan:

UnderbaraClara

Ett liv i Exil

Elin Grelsson

Popmorsa

Jennie Hammar

Ebba

PSL

Den där om blogg trettio - sista bloggen!

Åh, min tjärlek som är så djävla långt borta just nu! Jag tycker att hon kan få komma hem igen nu så vi kan dricka vin i mitt kök och diskutera politik och knark igen. För Inte skyldig är mitt hjärtgull. Man går bredvid henne på gatan å bara kolla vem jag går bredvid! Mitt hjärtgull!

Sen är hennes blogg så himla fnissig och fin också. Jag tror att hon kommer bli skitbra på spanska och ha världens mest framgångsrika företag när hon kommer hem. När jag får henne åter.

Den där om att somna klockan nio

Sedan jag började jobba har jag varit konstant trött. Vi pratar somna klockan nio, för att jag inte hänger med längre, gå hem tidigt från middagar och titta på klockan vid vinkvällar. Jag, som blev utnämnd till "månadens nattsuddare" när jag var på 4H-läger som liten. Jag har alltid varit kvar sist, sist på dansgolvet. Det är en liten sorg för mig. När folk frågar om jag är nattmänniska eller morgonmänniska så brukar jag nu svara inget. Jag börjar jobba klockan halv åtta. Går upp sex. Fy fan.

När vi åkte på smekresa till USA var jag ledig i fem veckor. Efter två hade jag sovit färdigt och det var så jävla skönt att inte vara den som somnade först som man måste klä av, för att man somnat mitt i ett danssteg. På mitt nästa jobb ska jag inte börja jobba före nio. Tio hade varit idealet.

Den där om att ja, jag brukar gå och lägga mig innan tio

Den här lilla donnan stannade uppe ända till klockan elva igår och är därför SKITTRÖTT idag!

Den där om att tips trettio kommer imorgon

Okej, nu låtsas vi alla att jag skrev att jag skulle tipsa om trettio bloggar och inte trettioåtta, okej? För de sista åtta är storbloggar som ni säkert själva hittat till, och jag hinner ärligt talat inte länka till fler, det får räcka med de små guldkornen.

Och ja, som ni märker så var det fler som ville att jag skulle behålla "den där om..." i rubrikerna än vad det var som ville att jag skulle ta bort det, så det får hänga kvar.

Den där om blogg tjugonio - Med hela huvudet tapetserat av ouppfyllda drömmar

Nippertippa bloggar också vardagen på ett sådär fint sätt så man liksom känner att man är hennes vän. Det är mycket man nickar åt och bara ja, men precis så tycker jag med! och sen finns det annat som man aldrig tänkt på som man helt plötsligt börjar tänka på massor. Det är fint med vardagsbloggning.

Den där om status

Status: jag har kräkts första gången på jobbe. Jag vill inte äta utan sitter bara och petar och hoppas att ingen ser.

Idag ska jag träffa barnmorska för första gången och är skiträdd för att hon ska säga att något är fel/att det inte finns något där, att det är påhittat på något sätt.

På lördag ska jag festa med finaste Egon, Stambyte och Linn och jag har sagt att jag äter penicillin och har väldigt, väldigt dåligt samvete för att jag ljugit och hoppas att Linn inte planerar mat som jag inte får äta.

Jag har inte berättat för någon ännu, Stolte mannen har dock berättat för sin bästis och jag funderar på att berätta för en av mina bästisar i helgen när vi ses. Vill berätta på riktigt, kunna krama, inte genom telefon eller internet.

Det är inte på riktigt ännu. Så känns det.

Den där om ticka lilla bomb, brist än ej

Mitt ex börjar prata med mig över msn och fast att jag vet att jag blir skitirriterad krutburk redo att sprängas PAW! när jag pratar med honom svarar jag. För jag vill veta. Vill veta att jag är lyckligare än vad han är. Han har en dotter nu och en på väg. Unge that is, frågar inte efter kön för jag bor på Södermalm och är universitetsutbildad, då ska man inte bry sig om kön. Blir irriterad när han inte märker att jag inte frågar, men ifrågasätter inte. Kanske är han lika ihopknullad i huvudet (fast att han bor i förort, inte är lika utbildad, men tjänar mer än mig ändå för att han inte räddar människor utan jobbar med teknik).

Han påstår att man inte kan bli komplett lycklig utan barn. Tick, tick, tick, boom! Jag skriver att jag är lyckligare nu, on top av min lycka hittills i livet. Är komplett. Är för kär för barn. För fet för ett fuck. Han klappar på huvudet-skriver att jag inte vet vad jag pratar om, vänta bara... och jag minns en tid när han sa att han aldrig skulle ha barn. Vad hände med det? Vad hände med oss? Jag är lycklig över att det inte hände oss. Att det inte hände med oss.

Han säger att han inte varit föräldrarledig, inte ska vara. Att han har en god relation med barnet ändå. Krasch, bom, bang! Han är inte hemma för att han tjänar så mycket mer. Jag undrar om det inte är värt det att vara hemma, skaffa sig utgifter som man har råd med, få KVALITETSTID med sitt barn? Avslutar med jag förstår. De där jag förstår-orden serietecknar-blinkar mot mig. Jag förstår inte alls. Hur kan man välja bort sina barn för att man får sämre levnadsstandard?

Jag mailar Stolte mannen. Jag förstår inte! Han internetkramar mig, säger man måste inte förstå allt, du har mig nu, jag ska vara pappaledig minst lika länge som du är mammaledig, försök inte roffa åt, här tar jag också plats, även om det innebär ärvda kläder och ingen sommarsemester: det du älskar mest.

Den där om blogg tjugoåtta - Loud like a girl

Klara gör fantastiska serier om vardagen som ibland gör ont att läsa. Och ibland blir man jätteglad inne i magen, till exempel när hon tecknar sig själv med sin systerdotter. Det är randiga tröjor, skola och magiskt skört.

Den där om att jag faktiskt dricker ingefärste typ fem gånger om dagen

Nä, men om man skulle gå och kvällskräkas lite då och sen fortsätta med det i några månader till?

Den där om blogg tjugosju - Katta Kvack

Jag har hört att jag är cool och tuff. Det är jag inte, det är bara på låtsas. Tuff på riktigt är Katta. Alltså PÅ RIKTIGT!

Hon verkar vara en sån som om hon gillar en grej så gör hon det. Fast att hon är rädd. Det vill jag med kunna göra. Jag gör inte grejer jag är rädd för för att jag tror att jag kommer att vara dålig på dem och då är det inte kul.

Snygg blogg. Snygg Katta.

Den där om kvinnor med sallad, män med frukt

Kvinnor med sallad.

Män med frukt.

Den där om hur det var på gymnasiet

Jag sitter i baren för jag satt alltid i baren, dansade sällan. Jag satt i baren för jag tyckte att det var häftigare: drack inte så mycket för jag var arton år och hade inte råd att dricka. Ibland dock: sambuca som vi satte eld på och drack brinnande eller tequilarace. Jag var arton, satt oftast i baren medan mina kompisar var på dansgolvet och jag drack sambuca med killarna. För att jag kunde. För att jag fick, eller tog deras medgivande ur bakfickorna från dem. Deras flickvänner hatade mig eller blev min bästa vän. För min del kvittade det vilket. Jag hånglade aldrig med killarna vars flickvänner ville bli mina vänner. De som ville bli mina vänner var de som var de som inte alltid var de smartaste, de som gick natur, de som kunde tänka, det var de som inte kände sig hotade.

Jag ville alltid hångla med Johan. Johan ville oftast hångla med mig. Johan var ett år äldre och inte den snyggaste på stället, men den snyggaste för mig. Han var oftast för full redan när han kom, vilket passade mig bra, för jag var likadan. Vi satt nästan alltid i soffan längst in och pratade. Skrattade för högt. Nästan varje lördag i två år. När han inte kom hånglade jag med andra. En gång med killen som ansågs vara skolans snyggaste. Jag hånglade mest med honom för att jag kunde. Han la mig över ett bord och hånglade med mig.

Jag längtade efter Johan.

Den där om blogg tjugsex - Anydaynow

Svenskt folk i utlandet vare ja. Här är en till. En som skriver finfint, om vardagen i Australien. När man tänker att någon bor i Australien så tänker man att de har det perfekt. Perfekt väder och inga problem, då är det bra att Anyday finns. Då vet man att det visst går att ha förhållande på distans, jobbproblem och att man måste smörja in sig mot solen. Skrivet på ett fint sätt.

Den där om osten okej, ägget okej!

Djungel, djungel, djungel! Hur klarade de sig på 1800-talet utan den här djävla listan från Livsmedelsverket? Försökte göra spagetti och mitt i: får jag äta parmesan? Får jag äta rått ägg? Jag är extremt trött, men jag tror mer det beror på att jag dragit på mig en förkylning som gjort att jag svit mer än varit vaken i helgen. Illamåendet ligger på lur, jag känner att det är på gång, men har inte brutit ut med all kraft än. Jag gissar att jag om en - två veckor kommer kräkas en gång i kvarten, som sist jag var gravid.

Har dock passat på att klappa mig på magen när Stolte mannen inte såg. Det kändes lite pinsamt.

Den där om feber åt alla

Febertoppar får mig just nu att göra två saker:

ett.) sova till tio, gå upp och äta, somna om och sova till två, somna om och sen är det nästa dag.

två.) snorgråta åt allt. När Stolte mannen gick till en kompis stod jag i dörren och tjurade som en tvååring och grät för att han skulle lämna mig ensam. Till Rapport när den svenska nyhetsuppläsaren sa "yalla yalla, frihet åt alla". Han var så svensk. Det lät så fel. Det var så fint.

Nu ska jag sova lite till.

Den där om missfall

Rädslan alltså. Trodde aldrig att jag skulle vara så här rädd. Snälla, snälla bebis, stanna hos oss, för om du inte gör det vet jag inte hur jag ska kunna stötta min man samtidigt som jag själv måste kunna gå vidare. Stolte mannen ska bli Stolte pappan. Han går runt och mallar sig och kallar den där inne för Svante (hans favoritnamn som jag lagt in veto mot). Tror du att Svante vill ha flingor eller smörgås till frukost? Tror du att Svante kommer få mina öron? Mitt hjärta smälter. Snälla stanna hos oss.

Den där om att ni får musiken istället för texten

Det händer väldigt mycket i mitt liv just nu. Plus att jag inte kan andas genom näsan. Detta leder till att ni inte får så mycket av mig just nu, men ni kan få tre av mina topplåtar just nu:

Idiot wind (före detta Hajen, som jag älskade).

Det vackra livet (delar av ett av mina favoritband the Mary Onettes).

Vår fina vän (som även sjöng på vårt bröllop) Firefox AK.

Den där om blogg tjugofem - kom ut ikväll

S, som skriver på bloggen Kom ut ikväll, är sjukt, sjukt het. Och jag vet en het kvinna när jag ser henne. S skriver allt mer sällan, men jag har läst henne sen hur långt tillbaka som helst. Hon skriver vardag och längtan och jag önskar att hon skrev mer. Speciellt nu, när hon hittat sitt lugn.

Den där om att det är en djungel

Går in på livsmedelsverket. Saker jag ätit/druckit, som jag tydligen inte borde: svart te alkohol sushi ipren ginseng coca-cola light salami ostron en djävla massa ost.

Den där om blogg tjugofyra - Färdknäpp

Jag tror aldrig att jag varit så avundsjuk på någon tidigare. Så där så det gör ont i magen, för man vet att det där de gör - det är ju det JAG ska göra! Resa jorden runt. Se Mellanöstern. Åka till Teheran. Min dröm. Fy fan! Så istället för att åka dit så läser jag om Linnea och Gustaf som gör det istället.

Den där om att det känns ungefär som när något dött, fast bra: världen går vidare och man undrar hur tusan alla bara kan leva på som vanligt

Jag möter honom när han kommer hem från jobbet. Hej baby daddy! säger jag och visar det tredje positiva testet. Han ler med hela ansiktet, så där som bara han kan och så att ögonen inte syns. Jag vet inte hur jag ska känna säger jag in i hans bröst. Jag vet inte hur jag ska känna! Inte jag heller, svarar han.

Den där om att nu kan inte ens Gud hjälpa till

Åh, herre Gud, herre Gud, jag tror att vi kanske eventuellt är gravida.

Den där om streck eller plus

Som i en film: jag kissar på sticka. Och vi fattar inte om det är ett plus eller ett streck. Stolte mannen helt övertygad om plus, jag mer tveksam: streck? Springer ut för att handla nytt test, men klockan är halv åtta och det är stängt på apoteket. ICA har inget test, de har bara kondomer och rakhyvlar. Så vi får inte veta. Smyger omkring med orden och säger om..., om...

Den där om blogg tjugotre - It could be worse... I could be Sting

Debbie har nyss gömt sin blogg för alla som inte är inbjudna att läsa, så det vore lite dumt att lägga upp en ohemlig bild från hennes blogg. Och det här är inte ett tips, eftersom de flesta inte kan läsa, det här är ett kärleksbrev.

Debbie - I love you,

jag älskar att du är vardagstrött och säger som det är. Jag älskar när du är småfullsärlig och säger som det är. Jag älskar hur du älskar din blivande man och släpper in oss även i det svåra, som att din mamma inte finns längre. Jag älskar att du finns och att du skriver. Jag älskar att du var den första (jag såg) som skrev "göllig" och att nu hela bloggvärlden verkar använda det. Jag älskar att du älskar ungefär det jag älskar. Jag vill käka middag med dig. Låta dig lägga ditt huvud på min axel när du är trött och låter mig göra det samma.

Debbie - I love you!

Den där om att inget säger vardag som februari

Jag är trött. Börjar bli sjuk. Får ingen mens, men heller inga barn i magen. Läget just nu? Så djävla onsdagskväll i februari.

Den där om att ta bort den där om?

Här får jag veta att mitt "den där om..." inte är så poppis. Ska det bort? Jag är själv väldigt trött på det. Ni bestämmer!

Den där om blogg tjugotvå - Suziluz

Ni vet den där listan med trettio saker att skriva om? Jag tror att Suziluz gjorde den listan bäst av alla. Eller topp fem i alla fall. Jag upptäckte sidor hos andra bloggare som jag aldrig sett innan och alla ni som gjorde den - jag imponerades varje dag. Men. Läs det här inlägget om föräldrar och det här om första kärleken. Som små kapitel ur en bok.

Den där om just det ja, det här hände idag också, men jag är för trött för att blogga om det, lägger in det som bild istället