20 februari 2011

Den där om att leva i ett jämställt hem

Den här jämställdhetskollen i vardagen som en del bloggare håller på med just nu: fantastiskt. Den har fått mig att fundera en hel del. Jag och mina kompisar har pratat sönder ämnet totalt, så egentligen orkar jag inte med mer, teorin åt upp mig på universitetet och jag har spytt på teoriböcker i ämnet sen dess. Fast inte lika mycket som jag ordspytt på diverse löst folk som diskar för hundrade dagen i rad medan dennes partner ligger och äter praliner på divanen. Och jag tänkte först inte skriva om det, men jag får nog inte bort det om jag inte gör, så här kommer det.

Städning
Stolte mannen hänger 90% av sin hemmatid i köket. Det är hans lilla borg i våra storborg (eller lillborg eftersom vi bor i en etta), det är där han styr med järnhand. Han städar köket. Han diskar. Jag skäller ibland för att han inte tvättar golvet. Då tvättar han golvet. Resten av lägenheten sköter jag med en mer slapp hand. Det ligger kläder överallt, mest för att vi inte har några garderober. Får vi gäster så lägger vi kläderna under sängen, i backar. Annars ligger kläderna mest på soffan. Ibland vikta i högar, ibland i stök. Vi bor för litet, helt enkelt.
Han diskar mer. Jag städar toan oftare. Han torkar bord. Jag dammsuger.

Mat

Jag gör aldrig, aldrig mat. Aldrig. Stolte mannen gör alltid mat, för att han vill det. Han har valt det. Han blir otålig om han inte får laga mat. Om jag står i köket är jag i vägen och de tre gånger jag fått göra mat så står han bredvid och påpekar och jag slänger osten på honom.
När vi har vuxenbjudning så lagar han mat och jag efterrätt.

Detta är lite jobbigt, men mest skönt. Jobbigt för att alla tycker att jag gör minst i hemmet, eftersom han lagar mat varje dag. Jag ser det som att det är hans fritidssysselsättning, som att jag tränar och att vi sen borde dela på resten: städning osv. Han vet om att jag ser det så. Ibland har vi städdag och då bestämmer jag att jag ska städa köket och han resten. Då blir han nervös och ska visa vilket medel man använder till spisen. Då tar jag fram osten igen.


Tvätten

Tar oftast han, för att han jobbar konstiga tider och är hemma när det finns tvättid. Jag viker och manglar. Ingen stryker. När vi flyttar kommer vi ha tvättmaskin. Prisa gudarna!

Kärleken
Han är hundra gånger mer kärleksfull och romantisk än jag. Om vi ligger i sängen måste han ha hundra procent uppmärksamhet, även om jag gör viktiga saker som att läsa. Ibland när jag sover tar han mina händer och lägger dem på sig, så att han får lite värme och kärlek. Det visste jag inte att han gjorde förrän för ungefär en månad sen. Då hade han gjort det i mer än tre år. Han var minst i en syskonskara av fem.
Vi jobbar lika mycket med kärleken båda två, tror jag. Fast på olika sätt. Jag ger mer presenter. Han kelar mer.

Dammet och hyllan

"Gästerna kommer hem och berömmer honom för att han spikat upp en hylla. Ingen berömmer henne för att hon kommer damma den där hyllan i femton år." Båda spikar. Jag mest för att visa att jag kan. Han mest för att jag blir sur och lämnar det halvfärdigt när jag blir uttråkad. Jag dammar hyllorna 100% av vad alla hyllor blir dammade.

Peppen

Han står för 60% skulle jag vilja säga. Han kommer aldrig hem ledsen och besviken. Jag kommer hem ledsen och besviken tre kvällar i måndagen. Då får jag ligga på hans arm och gråta. Han klappar på min kind och säger att jag är bäst. Att jag visst är bäst.
Vi morgondansar tillsammans, oftast är det jag som vill.

Pengar

Han tjänar nästan dubbelt så mycket som jag. Vi delar upp räkningar efter hur vi tjänar. Jag har räkningar för ungefär tietusen i månaden. Sen deppar jag, får gråta på hans arm, sen får jag veckopeng. Han köper all mat, utöver räkningarna. Jag köper pryttlar som vi inte behöver. Han köper väldigt mycket vin. Den som har mest pengar kvar när månaden är slut vinner priset att ge den andra veckopeng. Vi sparar gemensamt. Oftast går sparet till resor.

Barn

Vi har pratat lite löst om föräldraredighet. Ingen av oss ser det som något alternativ att den ena skulle vara hemma längre än den andra. Han kommer laga maten. Med barnen, han ler och drömmer, jag vågar inte fråga vad som händer om barnet kommer vara ett sånt där som inte äter något. Jag tar fler kort. Våra barn kommer växa upp och tro att deras pappa umgicks med dem mer än deras mamma. Kommer kanske inte tänka på att jag stod bakom kameran.

Vi har samma grundtankar: vi vill inte veta kön innan det kommer. Vi tycker att en gosse kan ha rosa och dansa ballet. En tjej fäktas och ha träskor. Vi kommer älska dem. Så väldigt mycket.


Sex

Han tar oftast initiativ. Han blir irriterad när jag klär av mig naken och säger "kom in", han vill bli förförd. Jag tvingar mig själv ofta. Har ingen lust, vill ha lust, men vet att jag vill om jag tar mig tiden. Han förför mig ofta. Jag känner direkt vad handen vill.

Inredning
Han bestämmer nog mest. Fast det är nog 52% han, resten jag. Han bestämmer stordragen. Ringer och frågar innan han köper. Jag spontanköper smågrejer. Han köper till köket, jag till resten. Han ger mycket presenter: en jordglob från 1949. En lampa som är röd och har fransar. Jag är inte så noga, plåttrig. Han är avskalad och fundersam. Nu har vi en pågående diskussion om köksbord. Den går långsam och jag rycker nog mer på axlarna än han gör.


Kvinnligt/manligt

Han är mjukare, håller tillbaka mer. Jag kör på och hörs mer. Tar mer plats. På middagar kan jag bli otålig och inte ge honom platsen som han förtjänar. Försöker hålla tillbaka, släppa fram honom. Ibland är det tvärt om. Han äger kvinnoplatsen vid köket.

En gång gjorde vi en enkät tillsammans på nätet om vem som gjorde mest i hemmet. Han fick fram att han gjorde 70%, jag fick fram att han gjorde 55%.

Vi är väldigt medvetna, ingen av oss smyger: vi säger till:
nu är det din tur att diska! Vi försöker att inte martyrstäda. Titta på mig, nu städar jag för femte gången! Kan komma på det och säga nu martyrstädar jag toaletten, så får den andra ta över. Samtidigt som man inte får säga det för sent: nu har jag martyrstädat toaletten! Då får man skylla sig själv. Jag gick in i den här relationen och visste att jag inte skulle ta skit. Som med mitt ex. Så nu gör jag inte det.

Vi har tröttdagar, då disken är skyhög. Då säger vi att
idag är det fridag! så är det fridag, då behöver man inte diska. Då passar det bättre med hämtmat och mys. Han hänger aldrig upp handduken rätt. Jag lämnar smulor i sängen. Jag har aldrig bott med någon som det passar så bra med. Där jag inte behöver tassa på tå eller stampa med surfot.

8 kommentarer:

Smilla sa...

Fantastiskt fint skrivet, om något som verkar vara väldigt fint.

Finfintmyz.

egoistiska egon sa...

Superduperintressant att läsa. Blir peppad att skriva själv också, får inte riktigt ut mitt ur hjärnan heller.

Jenny sa...

Det bästa var att läsa upp det för honom. Han fnissade och höll med om det jag skrivit.

Linda sa...

En sak är lite spännande bara: Om det hade varit omvänt, om kvinnan sagt att hon gjorde 70% och mannen att hon gjorde 55%, om det hade varit en man som uttryckt sig så som du gör när du skriver....vad hade alla tänkt och tyckt då?

Jenny sa...

Linda: antagligen att han varit en skitstövel.

It's all about Me sa...

Ja, det kändes inte så superjämställt direkt, men måste det alltid vara det liksom, om en part väljer att laga mat för att den vill det? Jag lagar allra oftast mat och tycker att M är lite ivägen när han är i köket, men han gör det jag säger åt honom att göra och lagar själv ibland. Han fixar allt händigtM snickrar, fixar med bilen, skruvar upp garderober och grejjer, och det är en riktig win win att han får göra det han gillar och jag det jag gillar :) Resten är nog uppdelat. Funderar faktiskt inte ens över detta, inte ens när folk bloggar om det, så jag antar att det betyder att vi är jämställda - annars hade jag nog märkt det.

Jenny sa...

Fast det är jämställt. Och nu låter jag som en knarkare, men det är det. Vårt största problem är att han lagar mat och jag packar lådor och tränar, medan båda borde packa lådor. Anledningen till att han "vinner" i tester på nätet är att han alltid lagar mat, vilket jag aldrig kommer att kunna göra.

Och jag tror inte att alla ojämställda vet att de är det. De kan nog vara nöjda ändå, omärkta. Inte sagt att ni inte är det.

It's all about me sa...

Med det sagt kanske ni också är ett av de paren som inte vet det? Så länge man är nöjd, på riktigt nöjd, är det väl vad som egentligen spelar roll?