Den där om en otrohetshistoria

Vi blir som vackrast när vi reser. Vi blir lättsinniga, rusiga i sinnet, lätta under foten lätta på foten. Tar på varandra vill ha varandra mer än vanligt. Min hand hamnar på hans kuk och han drar sig aldrig undan. Vi är aldrig så vackra. Vi är ett. Vi ligger på en madrass i en takvåning och vi är i centrala London.

När Stolte mannens bror frågar om vi inte ska flytta dit svarar jag ja utan att tänka efter för jag behöver inte tänka efter. Jag är otrogen mot Stockholm och jag skäms inte.

Vi tumlar runt på gatorna och jag älskar livet. Jag sitter på fotbollsmatch och har en hand i min och jag älskar livet. Vi äter frukost på Jamie Olivers favoritställe och det är trångt och jag får fel te, Stolte mannens bror säger att vi passar in här, det är som Söder och jag älskar livet. Vi är lättsinniga och vi lever livet när vi är ute och reser och blir bjudna på det mesta, bror tjänar antagligen tio gånger så mycket som jag och det är bra att vi blir bjudna, när vi är ute och reser och är lättsinniga gör vi alltid av med för mycket pengar, för vi lever bara då, på sekunden, på sekunden, på sekunden och fjärde sekunden har vi inga pengar kvar.

Så blir det dags att packa ihop och hem och London: jag älskar dig passionerat. Vi lämnar löpsedlar om Japans nederlag och kommer hem till Saades segertåg och jag skäms över att Japan fått kliva ner för en kille som vunnit en tävling.

Stockholm slår mig med öppen flata över kinden. Känner av direkt att jag legat i någon annans famn. Stockholm är grått och femton grader kallare, känns som en gammal tant istället för det trygga. Jag vänder inga andra kinder till, skriker skyll dig själv! I London fick jag tumla här snubblar jag fram. Stockholm gråter och bönar. Jag viskar kärleksord om London. Stockholm straffar mig och jag ramlar, ligger på marken med blödande händer, gruset gräver in i mina händer. Jag svär åt Stockholm. Lovar att återvända till min älskarinna.