Det kom in en fråga.
"Får jag fråga om råd om en grej? Om man tror att det finns nån som man kan få det där med, om man trott det i flera år men försökt intala sig att nån annan är rätt men det inte går att glömma, ska man kämpa för det då? Jag tänker JA, men nu har det visat sig att han har flickvän, ganska nytt förhållande tror jag. Är det rätta att backa helt då? Man vill ju inte försöka sno nåns pojkvän."
Jag tycker såklart att jag ger skitbra råd, jag tycker att alla ska göra som jag säger, men jag förstår att världen kanske inte är redo för det riktigt än. Så därför får du ett råd från mig och ett råd från Stolte mannen, så kanske du får lite olika sidor av det hela.
Jag:
"Får jag fråga om råd om en grej? Om man tror att det finns nån som man kan få det där med, om man trott det i flera år men försökt intala sig att nån annan är rätt men det inte går att glömma, ska man kämpa för det då? Jag tänker JA, men nu har det visat sig att han har flickvän, ganska nytt förhållande tror jag. Är det rätta att backa helt då? Man vill ju inte försöka sno nåns pojkvän."
Jag tycker såklart att jag ger skitbra råd, jag tycker att alla ska göra som jag säger, men jag förstår att världen kanske inte är redo för det riktigt än. Så därför får du ett råd från mig och ett råd från Stolte mannen, så kanske du får lite olika sidor av det hela.
Jag:
Det är skitlätt att ge råd. Gör så här! Sen är det en helt annan sak att faktiskt följa dem. Jag tror inte jag skulle ge samma råd som jag skulle handla. Jag skulle säga gör så här! Och sen göra så där. Skulle jag råda om hur jag skulle gjort skulle jag antagligen kollat hur den här andra kände. För det har gått flera år och det kommer att gå fler år när du funderar och undrar.
Sen är frågan hur stark undran är. Ibland undrar jag hur livet skulle ha blivit med mitt ex, men jag skulle aldrig, aldrig aldrigaldrigaldrig vilja veta, eller försöka. Det vet nog bara du själv. Men du har ju satt dig ner och formulerat en fråga till mig, det säger en del. Och är du beredd att släppa allt det där du har nu? Jag säger kör, men sen är jag ganska känd för att alltid köra, jag kanske skulle behöva råda mig själv om att ibland stanna, för att trafikljuset slagit om till rött för längesen.
Stolte mannen:
Nej jag tycker inte att du ska backa helt. Men med det sagt är det ju ett klurigt läge. Om jag förstått saken rätt har du också ett förhållande? Klipp det först, verkar hur jobbigt som helst att vara med någon om man trånar efter någon/någonting annat.
Jag antar att han visar någon form av intresse för dig också? Generellt tycker jag man inte kan gå och vänta på lycka. Om du tror att det här kan göra dig (och han) lycklig så kör i vind, eftersom ingen kan hävda äganderätt över någon annan så tror jag inte riktigt på att man kan ”sno nåns pojkvän”.
(Om du postar lägg till: finns det någon orsak till att du väntat så länge? så att hon tänker till lite.)
Sen är frågan hur stark undran är. Ibland undrar jag hur livet skulle ha blivit med mitt ex, men jag skulle aldrig, aldrig aldrigaldrigaldrig vilja veta, eller försöka. Det vet nog bara du själv. Men du har ju satt dig ner och formulerat en fråga till mig, det säger en del. Och är du beredd att släppa allt det där du har nu? Jag säger kör, men sen är jag ganska känd för att alltid köra, jag kanske skulle behöva råda mig själv om att ibland stanna, för att trafikljuset slagit om till rött för längesen.
Stolte mannen:
Nej jag tycker inte att du ska backa helt. Men med det sagt är det ju ett klurigt läge. Om jag förstått saken rätt har du också ett förhållande? Klipp det först, verkar hur jobbigt som helst att vara med någon om man trånar efter någon/någonting annat.
Jag antar att han visar någon form av intresse för dig också? Generellt tycker jag man inte kan gå och vänta på lycka. Om du tror att det här kan göra dig (och han) lycklig så kör i vind, eftersom ingen kan hävda äganderätt över någon annan så tror jag inte riktigt på att man kan ”sno nåns pojkvän”.
(Om du postar lägg till: finns det någon orsak till att du väntat så länge? så att hon tänker till lite.)
Vad tror ni andra?
13 kommentarer:
Jag tänker att man ska göra såhär:
http://rapportinifran.wordpress.com/2009/05/24/att-folja-sin-magkansla/
Va söta ni är så svarar så på riktigt, tack!
Egentligen vill jag också tro på magkänslan, precis som Å.
Men jag har alltid varit feg och till skillnad från Jenny varit en sån som saktat in även när det lyser grönt (för det kan slå över till rött när som helst). Och det är orsaken till att tiden gått. Jag skulle tagit chansen för flera år sen, men då vågade jag inte, tänkte att "nästa gång vi ses ska jag.." men när nästa gång kom så blev inget bra tillfälle, men "nästa gång!".
Till slut tog tillfällena slut och han försvann. När han dök upp igen var jag inte singel längre, och jag har intalat mig att anledningen till att en attraktion ligger kvar är pga gamla drömmar o känslor. Det går bra att intala sig, ända tills vi ses. Det är då magkänslan kommer in, och undrar vad jag håller på med. Varför det inte är vi, som det borde.
Han har som sagt en annan, och det bör ju betyda att han inte är intresserad av mig. Min magkänsla säger dock tvärom. Det är väl därför jag så gärna vill tro på den..
Tack för era synpunkter som sagt, håller med om att det är lätt att ge råd till andra, men när man sitter i nåt själv känns det alltid mycket mer komplicerat! :)
Jag snodde min fru från en kille jag kände. Det kanske inte var så sjyst gjort, men för mig var det ingenting jag kunde ta hänsyn till. Vet man, så vet man.
Nu, idag 11 år & två barn senare så är jag lika säker på det som den där dagen hon dök upp.
Ur min synvinkel så låter det som att hon redan vet vad hon ska göra. Vad hon innerst inne vill göra. Och då går det inte riktigt att bromsa det. Det är en kraft som vill ut och det gäller att själv hålla i den kraften och styra den åt det håll man själv känner är bäst.
Något som avslöjar att hon redan bestämt sig är att hon formulerat sig i jag-form "Jag tänker JA.." och i generell-utifrån andra-form "Man vill ju inte försöka sno nåns pojkvän.."
Mitt råd är: Se till att styra din vilja och det du innerst inne vill och bestämt dig för så att du själv mår bra. Du vet vad du ska göra.
Åh, det känns som en Bullen Brevfilm.
Jag håller helt med ovan, dvs "Se till att styra din vilja och det du innerst inne vill och bestämt dig för så att du själv mår bra. Du vet vad du ska göra".
Fantastiskt bra skrivet.
Jag tycker att man ska följa sitt hjärta. För följer man det inte och ångrar sig sedan när man är gammal. Ja då gjorde man fel. Det är bättre att ha prövat men inte lyckats än att inte pröva alls. För det är att mysslyckas.
Nu till något helt annat, jag hittade din blogg idag. Den är fantastiskt bra. Så nu ska du få hamna i min blogglista. Tack för att du skriver bra.
Vad gör man då om man samlat sitt mod och kört i vind, men fått nobben, mer än en gång, och ändå inte lyckas bli av med känslan av att det borde vara vi och att han också har känslor. Är det bara psyket nästa då? Jag vill inte vara en sån som går och väntar på lyckan. Ändå är jag det. Jag kommer inte loss. Kan inte släppa honom. Är fortfarande singel..
Psykfallet: Har du sagt till honom att du tycker det känns som att han har känslor och berättat hur du känner? Hur reagerade han då?
Sånt här ÄR svårt. Men vad skulle du säga själv att du har för olika alternativ för att komma loss och för att, som du säger, slippa gå och vänta på att lyckan ska komma?
bubbelbubbel: Nej jag har inte vågat säga att jag tror att han har känslor. Däremot har jag berättat om mina känslor för honom. Jag har haft 1000 allvarliga samtal med mig själv och sagt att han är out of my league, att han sagt nej och att jag måste respektera det och att han antagligen bara är snäll och omtänksam, vilket jag tolkar in för mycket i. Mitt enda alternativ för att komma loss tror jag är att träffa nån annan som jag verkligen tycker om. Men det gör jag ju aldrig..o hur lätt är det när man är blockerad i hjärtat?
Psykfallet: Man har aldrig bara ett alternativ. Man har alltid ett val.. Nyckeln tror jag är att själv göra ett aktivt val. Vara medveten om vilken väg man väljer och varför.
Men för att inte fylla Jennys bloggkommentarer så ger jag dig ett råd istället.
Ta mod till dig och berätta en gång för alla till honom hur du känner precis som du beskrivit här och våga säga det där om att du tycker det känns som att han också har känslor.
Antingen så svarar han positivt på det eller negativt. Är det positivt får du ta det därifrån. Är det negativt så får du börja acceptera situationen, men jag tror också att det i så fall kommer kännas lättare och att du kan ta dig över blockeringen om du vågar och samlar mod. Ta saken egna händer liksom.
Shit vad jag är flummig, men förstår du lite vad jag menar?
Tack för råd bubblet. Jag fattar vad du menar.
Jag tackar och bockar för alla kloka tankar och tips. Det kändes väldigt inspirerande, och sen kom Psykfallet och påminde mig om verkligheten. Att det inte alltid är som man vill hur gärna man än vill. För det är ju så det kan bli om jag vågar, att jag en dag står där och måste intala mig igen att jag inbillat mig. Ja antagligen är det så till och med. Men vi lär oss väl nåt på det med..
Skicka en kommentar