Den där björnmamman som traskade iväg och la sig under en tall när någon människounge brakade genom taket till hennes hus? Jag känner för henne, jag vet hur det är att vara dödstrött. Jobbigt bara om någon hade haft ihjäl ens ungar för att man behövde sova ifred på soffan ett tag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Hearhear.
Du läser Jag saknar dig, jag saknar dig! just nu ser jag, och får ett sånt sug efter att läsa boken igen. Undrar om man gråter lika mycket nu som första gången? Filmen har premiär i september har jag läst. Hoppas de har gjort något riktigt fint av den.
Skicka en kommentar