Tack alla fina för era kommentarer. Jag vet inte hur många gånger jag gråtit sedan den 26 december, men det är många. Allt är värt det här så länge Fimpen blir frisk.
Gråta på neo, åh jag vet hur det känns. Det gör så enormt ont att se sitt barn så litet och utsatt och man är både helt bedövad och blottad på en och samma gång. Är ni på Sachsska? Hoppas det, för de är bra där. Det kommer göra sitt bästa för er och Fimpen kommer må bättre, och du också även om det kanske är så att du skiter i dig själv nu. För du är mamma och det finns någon som är viktigare. Viktigast! Fortsätt bara gråta, allt måste ut ändå. Ta hand om er, Fimpen bli stor och stark så du får åka hem snart!
Jag har följt dig länge och det känns så konstigt att du blivit mamma och att jag, som inte känner dig, kan vara så väldigt glad för din skull. Livet baby. Vilka märkliga svängar det tar.
Håller givetvis både tummar och skinkhalvor för att ni får komma hem snart, med en frisk liten bebbe.
Märkligt det här med bloggbebisar. Man gråter när man får veta att de flyttat in i magen, gråter när de kommit ut och gråter när de inte verkar må bra. Trots att jag inte känner dig alls bryr jag mig så mycket.
Jag håller med Barbafjant om att man kan bry sig nästan konstigt mycket om bloggbebisar som man egentligen inte känner, och hoppas att Fimpen snart mår bättre snart så att ni får komma hem!
Åh, herre Gud, vad har vi gjort? Vi har köpt ett hus på landet, det är vad vi har gjort. Från Sveriges största stad till landet som inte ens har någon by-adress utan på Hemnet stod som "landet, landet". Utan kunskap alls och med någon konstig tanke om att min farfar var bonde och min morfar trädgårdsmästare så det borde flyta i blodet.
Stolte mannen: HAN, med vetehår, som får mig att göra saker jag aldrig tidigare trott att jag kunnat. Pojkvännen som blev sambon som blev fästmannen som blev han jag faktiskt gifte mig med (bloggen vi (mest jag) skrev i inför bröllopet hittar ni här).
Fimpen: Bebis född med akut kejsarsnitt den 26 december 2011, tre veckor för tidigt, på grund av havandeskapsförgiftning.
Lillebror: Färdigpluggad i Uppsala, som var inneboende i vår lägenhet, i vardagsrummet. Sökte jobb och egen lägenhet. Bor nu i egen lägenhet, har fått jobb. Hallefuckinglulja!
Bubblan: Får representera bästa vännerna. Vi fnissar som om vi vore fem år igen, när vi ses.
21 kommentarer:
Gråta på neo, åh jag vet hur det känns. Det gör så enormt ont att se sitt barn så litet och utsatt och man är både helt bedövad och blottad på en och samma gång. Är ni på Sachsska? Hoppas det, för de är bra där. Det kommer göra sitt bästa för er och Fimpen kommer må bättre, och du också även om det kanske är så att du skiter i dig själv nu. För du är mamma och det finns någon som är viktigare. Viktigast! Fortsätt bara gråta, allt måste ut ändå. Ta hand om er, Fimpen bli stor och stark så du får åka hem snart!
Kramar i massor massor till er.
Här gråts det sjukt mycket och jag kan inte enda komma ihåg när jag grät senast. Prickig-korv är nyansen i mitt ansikte.
kramar och kärlek till er!
Åh hurra! Gott nytt år till den lilla familjen.
Tänker på er!
Drösvis med kärlek till Fimpenfamiljen!
Många kramar och tankar till er. Hoppas hoppas att pyret piggar på sig snabbt!!!
Oh, Jag trodde ni var hemma redan.. gråt, svär och samla krafter. Stor kram
Många kramar från mig med!!!
Hoppas allt blir bra! Liten energikram!
KRAM KRAM KRAM.
Jag har följt dig länge och det känns så konstigt att du blivit mamma och att jag, som inte känner dig, kan vara så väldigt glad för din skull. Livet baby. Vilka märkliga svängar det tar.
Håller givetvis både tummar och skinkhalvor för att ni får komma hem snart, med en frisk liten bebbe.
Åh. Håller tummarna för att ni får komma hem jättejättesnart med en frisk och stark Fimpen.
Stora kramar
Tänker på er också. Kramar
Dr Lisa
Jag hoppas att ni får komma hem snart, friska och tillsammans. Ett nytt, fint år väntar på er!
Märkligt det här med bloggbebisar. Man gråter när man får veta att de flyttat in i magen, gråter när de kommit ut och gråter när de inte verkar må bra. Trots att jag inte känner dig alls bryr jag mig så mycket.
Många tankar och kramar till lilla familjen.
Jag håller med Barbafjant om att man kan bry sig nästan konstigt mycket om bloggbebisar som man egentligen inte känner, och hoppas att Fimpen snart mår bättre snart så att ni får komma hem!
Kram!
Hoppas att ni snart får komma hem och att tårarna blir till skratt. Kram!
Massor av tankar och kramar till er. Tårar kommer bytas mot leenden. Så snart att ni inte anar. Och grattis till en fin liten kille.
Kram
Skicka en kommentar