26 januari 2012

Den där om det man inte får prata om, del femtiofyra

Det finns en term som heter shaken baby syndrome (bildgoogla INTE!), vilket innebär att spädbarn skakas så kraftigt av sina föräldrar att de får skador eller avlider. Och innan jag börjar skriva det här inlägget så: det här är såklart hemskast i världen. Sorgligt.

Men. Jag förstår att man kan skaka sitt barn till döds. Efter en månad och några dagar som Fimpenmamma så förstår jag frustrationen när barnet bara gråter och gråter och skriker och man vet inte vad som är fel och klockan börjar närma sig halv fem på morgonen och ens man går ut ur rummet och lägger sig på soffan för att han ska upp och jobba klockan åtta. Och man vill vara den bästa mamman i hela världen men det känns som om man är sämst i hela världen, för man kan inte ens få sin egen unge att vara tyst. Man har bytt och man har matat och man har gungat bebis precis så där som de säger på bvc. Man har gett magdroppar och hela världen flyter ihop framför och runt en för man är så trött så trött så trött.

Och det är inte det att man inte gillar sitt barn. Man tittar in i de där ögonen som fortfarande är knallblå för att de inte fått sin riktiga färg ännu och man vill ge barnet hela världen, man vill skydda henne eller honom och ta hand om linda i bomull, men FRUSTRATIONEN. Vad är fel, varför är du inte tyst?

Frustrationen vi inte får prata om, men som vi får en broschyr om när vi lämnar Förlossningen.

25 kommentarer:

Colombialiv sa...

Jag tänker att när man är sådär totalt utmattad somnar man kanske tillslut? Eller gör man aldrig det? Somnar ifrån en skrikande bebis, alltså, bara för att man inte kan vara vaken längre.

Jenny sa...

Vet inte, Fimpen har vett nog att inte skrika på natten, han kör mest skrikmaraton på dagen. På natten somnar vi båda mitt i amningen ibland.

MissParker sa...

Det finns någon barnbok (ej Wahlgrens) där det står något i stil med att den som inte förstår hur man kan tänka sig att slå ett barn, har inte barn själv. Men sedan har man en spärr (den som en del saknar då) som gör att man INTE gör det.

Nåväl, här kommer ett tips, även om du inte bett om det, så jag ber lite om ursäkt samtidigt, för det är bland det värsta som finns.. Men i alla fall!
Se om det inte finns någon akupunktör som sätter "koliknål" på bebisar. Känner en grym tant (som tyvärr bor i Stenungsund) som har hjälpt många många bebisar genom denna lilla nål som hon sätter och vrider i tumvecket på små bebisar. Bland annat fick en helt förstörd vän till mig hjälp med sin son, gudomligt härligt!

Anonym sa...

Hemma hos oss hette den magiska lösningen på skrikig bebis (ko)mjölkfri kost för den ammande mamman. Efter nästan två veckor försvann skrikandet och kom bara tillbaka när mamman ifråga lyckades äta saker som starka kryddor, vinäger eller annat tjaffs. Kanhända att er Fimp försöker förmedla önskemål om ändring i kosten? NU vet ju inte ens jag om ifall det är så att du ammar, eller om det är så att du är vegan eller av någosin annan anledning aldrig får i dig mjölkprotein. Fräck det är jag som ens kommer med ett tips till någon jag inte känner. Men när jag snubblade över detta inlägg kunde jag inte låta bli. För jag hade önskat att någon tipsat mig ganska många veckor tidigare. Oavsett vad hoppas jag att skrikande minskar.

Klara sa...

Jag förstår precis vad du menar, har inte barn själv men har passat bebisar (självklart inte samma sak)och när det har gått en hel natt utan att de slutar skrika, att man gungar och puffar men inget hjälper. Alltså skit, vad jobbigt för er.

Nina sa...

Har kommer fler tips, har hort att osteopater kan gora underverk med skrikbebisar. Och att bara omkring bebis i barsjal pa dagarna (hud mot hud) ocksa kan hjalpa en hel del. Halsningar fran mamma till en 7-manadersbebis som tycker att nattsomn ar overskattat...

Jennie sa...

Vänta nu, har jag skrivit det här? Vad ÄR det med de här små gaphalsarna? Jag känner ofta att jag älskar min son, jag vet bara inte om jag gillar honom så värst mycket. Det är så jävla frustrerande när man sliter häcken av sig för att han ska bli nöjd och ingenting duger. I alla fall, en grej som verkar funka när Julkorven verkar ha ont i magen: blöt en bomullsrondell med varmt vatten och pressa mot anus, samtidigt som du böjer upp benen mot magen. Det brukar komma ut både det ena och det andra, så var beredd med en blöja. Kanske värt ett försök. Man får trösta sig med att det tydligen ska gå över när de är runt tre månader, och tänka på hur sjukt snygga armar man kommer få av allt bärande.

Jenny sa...

Tack för alla tips, underbara fina ni! Nu kör vi med några magdroppar och de (ta i trä) verkar faktiskt hjälpa. Det plus att vi börjar lära känna vårt barn.

Catarina sa...

Jag håller med om mjölkfritt, det kan göra underverk för skrikbebisar och deras föräldrar, det finns massa annan mat känsliga magar kan reagera på, denna texten är från hon i Stenungsund tror jag, värt att testa

Kost ammande

Det har också visat sig ha betydelse om de ammande mammorna äter sådant som ger mer gasbildning och därmed mer koliksmärtor till exempel ärtor, linser, majs, bönor, (även soja, kaffe och kakao), lök, vitlök, kål, broccoli, linfrö samt övrigt med mycket fibrer (fullkornsprodukter eller kli).


Om barnet är mjölkproteinintolerant (ca 20 %) så påverkas det av om den ammande mamman äter eller dricker t ex mjölk, ost, yoghurt, filmjölk, glass, grädde, smör eller keso. Även dolt mjölkprotein kan finnas i t ex korv, leverpastej, margarin och bröd som laktos, torrmjölk eller vassle och påverkar barn med denna intolerans som oftast växer bort när barnet blir äldre. Man kan då ersätta mjölken med havremjölk med calcium, rismjölk eller kokosmjölk. Det finns även yoghurt gjort av havre liksom gräddersättning, vaniljsås och glass. Margarin som är fritt från både mjölk, soja och linfrö är t ex Carlshamns bords- bak och flytande margarin. Är barnet inte allergiskt mot mjölkprotein så kan deras mödrar dricka och äta detta utan att barnet blir påverkat. Olja som kan användas i matlagning är t ex rapsolja. Enstaka barn har visat sig vara intoleranta mot äggprotein.

Det verkar som om ”rena” maträtter fungerar bäst som kött, fisk, fågel och ägg, potatis, ris, pasta, morötter, gurka, squash, aubergine, sallat (inte ruccola), rödbetor, palsternacka och fänkål. Havregrynsgröt, risgrynsgröt, bananer, mango och melon fungerar också bra för de flesta barn. Man kan dricka alla slags te, försiktigt med kaffe och som måltidsdryck kan man dricka isvatten, melonvatten, gurkvatten, lättöl, läsk (inte coca-cola) samt mineralvatten. Man kan även göra smoothie på bananer eller meloner.

Minna sa...

jag vill också puffa på om mjölkproteinet, min son hade kolik från 3 veckors ålder tills han var ca 5,5 månader och jag hör det där skriket än i mina öron då och då. (såhär ett år senare)
Det blev märkbart bättre efter att vi träffat en läkare och en dietist som skrev ut mjölkproteinfri ersättning åt oss på recept. Att inte veta vad som orsakar ens barns skrik är bland det sjukaste man kan gå igenom som mamma tror jag, var ett vrak och jag tänkte faktiskt samma om att jag förstår det där skakandet på ett plan, att det händer när man är så trött. Magdroppar (både sempers och vad hette dom andra.. miniform!) hjälpte också lite inbillade jag mig iaf, och kolla om bvc har nån kurs i babymassage. men allra bäst funkade öronproppar..

Sofia sa...

Åh vad jag känner med er, Jenny. Det kan vara fruktansvärt. Och viktigt att ta upp och våga prata om.
Knappen var skrikbebis i kortare perioder och jag minns inte vad vi gjorde åt det mer än magdropparna men du verkar ha fått många bra tips att prova åtminstone.
Jag hoppas att ni kan hitta styrka och lugn hos varandra iallafall, någonstans mitt i skriket. För det går över, det gör det.

Anonym sa...

Det funkar nog att ändra kosten, men just när man står där med en skrikande unge och inget annat hjälper, så har jag två tips. Det ena är att lägga ifrån sig den i 5-10 minuter, och gå så långt bort man kan i lägeheten, och lugna ner sig. Det känns hemskt och oansvarigt att överge barnet när det har ont eller är trött, men barnet kommer inte att dö av det eller få traumatiska upplevelser för resten av livet, och själv bryter man den vanmakt och ilska man känner.

Det andra - som jag inte testat själv - är att spotta barnet i ansiktet. Fr en vuxen är det detmest aggressiva och föörbjudna man kan göra, och ett sätt at få utlopp för ilskan man känner, medan barnet bara tycker att det är en ny upplevelse.

Inna sa...

Gud vad jag förstår dig! Jag sa på BVC en gång att gnällbebisen gjorde mig frustrerad ibland och hon tyckte jag var modig som sa så... Modig? Det ÄR ju frustrerades! Men det är ju inte samma sak som att man inte kan kontrollera sig själv.

Det spelar ju ingen roll just nu MEN skrikbebisar är inte skrikbebisar för alltid, brukar lugna ner sig tillslut. Vi har en missnöjd gnällbebis däremot, DET hållet visst i sig längre...

Lill-Token sa...

Tack snälla du för att du delar med dig av detta!Jag är inte mamma själv, men jag tror att detta är nåt som behöver dras fram i ljuset så att man får se hur det kan vara och att andra som känt samma sak ser att de inte är ensamma om det.

Anonym sa...

OM din Fimp har spädbarnskolik (obs OM) ska du absolut prova akupunktur. Lätt snabb behandling, kolla Barnmorskebloggen http://barnmorskebilen.wordpress.com/

De finns i Göteborg men kan kanske ge dig en adress i Stockholm.

/Skulker

Lena sa...

Det började en ny kille på kontoret för ett par veckor sen. Rolig, charmig, smart och sa jag rolig.
I alla fall så har vi haft låånga dialoger på Pidgin om allt mellan himmel och jord. Han berättade om sin syster som fått barn men bebisen kom tidigt och han var "jääätteliten".
Vi hade en gemensam idé om en ev. matlagningskväll på jobbet så vi tog en lunch idag och pratade om den och massa andra saker (Han är en bra lyssnare också).
Sen fortsatte vi prata om mat och han sa att "hans syster och henne sman brukade kolla vilket lands nationaldag det var och laga mat från det landet."
Pling sa det i mitt huvud.
- Vänta nu! Din syster heter ju..
- Jenny.
- Ja men mer?
- Ja men Jenny H. (Jag är mer än lovligt trög vissa gånger).
- Jaja men bloggar hon!
- Jau det gör hon!
- Men hon är Jagjenny!
- Ja precis!

Så himla otippat! :D Jag har läst din blogg sen iaf innan du blev gravid med Fimpen och lite till och gillar verkligen dina texter skitmycket. Tycker du verkar vara så himla cool och tänkt att "henne skulle jag nog gilla".
Efter att ha träffat din brorsa så är jag ännu mer övertygad. :)
Så himla liten värld. Din "lillebror" är verkligen världens trevligaste lillebror. Fast det vet du ju redan. :)
Jag tycker absolut att du ska komma förbi kontoret nån dag och säga hej ;)

Linda sa...

Äh fy fan, den där spottgrejen var bland det sjukaste jag hört. Hoppas det var ett dåligt skämt, men det tror jag tyvärr inte.

Anna sa...

Hej.
Själv har jag adopterat ett barn - hon var 1,5 år när hon kom till mig - så jag har sluppit hela den där koliksvängen.

Hur som helst - så driver hon mig till vansinnets gräns ibland - och jag har aldrig haft en sådan LUST att använda fysiskt våld någonsin.

Men, som tur är så finns spärren där.

Jag har en stol ute i köket - utanför hennes sovrum - som jag brukar banka och dunka i govlet när det är som värst.

Det hjälper. Litegrann.

Jenny sa...

Jag borde skriva upp alla era tips och lägga som ett häfte på bvc.

Det där med spottet - jag förstår grejen, men skulle nog också ha svårt för det.

Och Lena: Guuuud vad kul! Han ringde och berättade om det. Kommer och hälsar på någon dag!

Lena sa...

Yeay! :)

Världens Bästa Flickvän sa...

Mamma sa till mig första gången jag frågade henne om Shaken Baby Syndrome att det är precis som MissParker skriver: hon hade haft lust att ibland "kasta in mig och mina systrar i väggen" - men hade en spärr som gjorde att hon INTE gjorde det. Helt normalt med frustration, alltså!

Uno är ingen skrikbebis (ännu?), så jag har inte känt hopplösheten (ännu) - och förlåt mig nu om jag kommer med dummaste tipset: men fryser Fimpen? Om vi har bytt blöja, ammat, håller Uno i famnen - och han ändå jamar, då är det alltid temperaturen det är fel på: mer eller mindre kläder/filt.

Som sagt, ursäkta om det var ett dumt tips.

Hoppas verkligen att det går över snart för lille Fimpen! Det ska bli spännande att följa Unos bloggtvilling.

Många många kramar till familjen!

Malin sa...

Hejsan! Vi gick igenom detta i somras och det är vidrigt - finns inget värre än känslan av maktlösheten att inte kunna trösta/lugna sitt eget barn.

Vi bor i USA och här är det vanligt att man "lindar" barnen, sk. swaddling. Det funkade bra för oss, bebisar gillar ju att ligga lite trångt och man skall ju förstås linda lagom hårt. Många där hemma var skeptiska mot detta när vi berättade om att vi swaddlade, men helt klart värt ett försök.

Ett annat mkt användbart tips är att införskaffa ett par ordentliga hörselkåpor. Det var faktiskt min räddning många skrikdagar/kvällar/nätter.

Hoppas verkligen det blir bättre snart. Tag en minut i taget.

Hälsningar,

Malin

Caroline sa...

Ja det där var sådan min bebis var i två månader, sedan följt av fyra månader till bara lindrigt bättre. När han var sex månader fick han prova en gåstol och blev tyst. Jag tog med den hem! Alla tips om kost och bära, sjala, vagga - inget fungerade. Det enda som fick det hela att ta slut, gå över, bli bättre: var tid. Förbannat lång tid, kändes det som. Vi tittade på varandra och sa: Hade vi det inte bra som det var?

Använd öronproppar för att minska volymen.

Pyngve sa...

Säger bara, läs denna boken http://www.bokia.se/vaxa-och-upptacka-varlden-sju-utvecklingssprang-under-barnets-forsta-levnadsar-4311905 Att växa och upptäcka världen av Hetty van de Rijt. Den har varit till såå stor hjälp för mig och min sambo när man velat riva sitt hår för att man inte fattar varför sitt älskade barn skriker o skriker o är grinig när man tillgodosett alla andra tänkbara möjliga behov. och så VIPS, jamenvisst, en utvecklingsfas där hjärnan växer o barnet utvecklas. PHUI! bästaste boken. KÖP!

Mirijam sa...

Åh, jag ser bara Skäringer framför mig i "Dyngkåt och hur helig som helst" när hon berättar om sin skak-frustration. Hittar den inte på youtube nu men det är iaf vansinnigt roligt och sorgligt.

Hoppas det blir mindre skrik snart! kram