Den där om vakna mitt i natten-kräket

Vi måste prata om illamåendet. Skröt igår för en kompis att jag inte kräkts på hela två veckor. I natt vaknade jag klockan halv fyra och var tvungen att ångestkräka några gånger. Är det såhär vi ska ha det nu? Vakna mitt i natten-kräk?

För övrigt har vi tagit första magbilden. Jag känner mig som en medlem på Familjeliv och känner mig även lite smutsig. Får nog bara bli vanliga magen plus hela jag-bilder i framtiden.

Den där om vad som plötsligt händer

Vi sitter på festivalområdet med en flaska vin och soppa i mugg. Ligger trekant på en filt: jag, Stolte mannen och en av mina bästa kompisar. De har lovat regn, men det är bara sol hos mig. På scenen står ett band som låter garage men utger sig för att vara något annat, något bra.

Det är då det händer. Plötsligt händer det. Stolte mannen stelnar till i en rörelse och säger om du vill se mitt ex så går hon där. Exet som han inte sett på massor av år. Exet som jag inte hinner se även om jag vrider det mesta och bästa jag kan på huvudet. Exet som lämnade honom förtvivlad och gjorde att han hade en väldigt konstig tjejsyn och inte band sig med röda band till någon innan han träffade mig. Ni vet. Hon.

Han blir tyst och inbunden på filten. Jag tror inte att min kompis märker något men jag känner det som om det låg fysiskt i luften. Jag känner hur hans tankar saktar ner hur hans väsen stelnar till. Jag drar fingrarna genom hans nackhår och pratar på som om det vore vanligt. Mina känselspröt har lindat sig runt om honom, som en skyddande slöja. Jag multi taskar. Pratar på skojar stojar samtidigt som jag fladdermuskänner av honom. Han är fortfarande där, där jag inte kan nå honom. Vi har älskat, förlovat oss, gift oss men ändå står jag med en fot i något jag inte vill sjunga knädjupt i och med en fot i det som är bekant och tryggt.

Stolte mannen är extremt trogen. Som en labrador. Han väljer vem han gillar och älskar med precision. Det är fint, men det betyder samtidigt att när han väljer någon så är de med honom hela livet. Som hans ex.

På vägen hem, efter nakennattbad i ett för kallt Mälaren och öl på vägen frågar jag honom hur det känns. Hur han mår och han snubblar till när han går och mumlar att han aldrig fick något avslut med henne, det blev aldrig avslutat. Hela jag vill bara skrika att helvete, ser du inte mig? Ser du inte mig? Ser du inte mig? Hon lämnade dig, jag finns här! Så gör jag det. Jag säger men jag då? Och han kramar mig mitt i en uppförsbacke, säger att jag måste förstå att jag är hans allt nu och jag vet ju det. Jag vet att jag är allt och egentligen tvekar jag inte, men plötsligt händer det och jorden skälver till.

Den där om mycket, mycket viktigt!!!

Om jag bara får köpa en endaste bok till min semester, vilken ska jag köpa då?

Den där om att planera in en vilostund på semestern

Vecka 32 går jag på semester i fyra veckor. Varje år tar jag sen semester och varje år funderar jag på varför jag tog så sen semester egentligen. I år tänkte vi ta det lungt (alltså det där är en omskrivning för billig) och jag tänkte hurra! jag ska bara läsa böcker!. Tills vi började planera in saker. Saker som är inplanerade vecka ett i Skåne:

grillkväll med mina kompisar, grillkväll med Stolte mannens kusin fru barn, resa till Ystad för där finns en gata med mitt namn, resa till Köpenhamn, utekväll med mina kompisar, två restaurangbesök (bord är bokat), resa till Österlen, träffa släkten, bo på b&b en natt, ligga på stranden, nattbad, kvällsbad, morgondopp, hela dagen-bad, plugg inför tenta, ett sjukhusbesök, träffa min bror, träffa mina föräldrar, klappa katt, kräftskiva, sova, sova, sova.

På vägen ner till Skåne ska vi hinna med Ullared, loppisar, besök hos en av mina bästisar i Göteborg, kräftskiva, kolonistugehäng. På ett dygn.

Jag får vila vecka tre. Vila vecka två går inte för då ska vi hälsa på en bror och kompisar i London.

Den där om att inte äta

Jag ligger i sängen när han kommer hem.

Lilla baby, sover du? undrar han med försiktighetsrösten.

Ja, svarar jag med gladröst.

Det göru ju inte! Har du ätit? Mår du bra? Hur mår du? Hur mår Fimpen?

Och jag vågar inte svara hur mycket jag har ätit för då får han den där bekymmersmunnen. Jag äter inget. Jag vill inte ha mat. Vet inte när suget och äta flohäst och hela häst-känslan ska komma, men nu vill jag mest äta jordgubbar och dricka saft. Enligt Vårdguiden ska jag ha gått upp cirka två till fyra kilo. Det har jag inte, jag har gått ner fyra. För det går inte att äta.

Utifrån köket skriker Stolte mannen

Ägg? Äggröra? En smörgås? Morot? Köttfärssås? En bit ost? Jag svarar nej på allt. Mår illa av tanken på att äta en smörgås. Säger att jordgubbskräm går bra, men det får jag inte för då måste han åka in till Pressbyrån i stan och innan han kommer tillbaka har jag somnat. Han tvingar i mig äggröra med mycket grädde i, för fett är bra för Fimpen. Han lägger upp det i en röd liten skål, röra på två ägg. Jag äter hälften, sen tar det stopp. Han sitter bredvid och tittar på. Ät! Jag äter lite till. Och undrar när jag ska bli sugen på saker. När kommer det?

Den där om att min kropp gör nästan allt som Vårdguiden säger att den ska göra

Jag har fått nästäppa! Precis som Vårdguiden sa att jag skulle få i vecka sjutton! Min kropp alltså - så himla lustig som lyssnar på vad den ska göra.

Den där om vad jag låg och tänkte på

Jag hade åkt nattåg alldeles själv genom en liten, liten del av Indien som skulle varit en stor del av Sverige. Jag hade kommit fram till Mumbai mitt i natten och tagit mig till flygplatsen, men inte blivit insläppt, för mitt flyg gick inte förrän på morgonen och då blev man inte insläppt på flygplatsen. Jag stod och stampade på gatan av frustration och längtan: jag ville hem till Stolte mannen, som jag bara hört på repiga och sönderklösta telefonlinjer i fyra veckors tid. Det var jävligt kallt och runt flygplatsen satt familjer vid brasor för att bli varma. Jag tänkte att jag har tre alternativ nu

ett) jag ger upp nu, lägger mig på marken och bara ger upp nu

två) jag ger upp nu, lägger mig på marken och bara ger upp i fem minuter, sen får jag inte bara ge upp så där

tre) jag tar en taxi och åker till dyrt jävla hotell sover en natt och åker till flygplatsen i morgon.

Jag valde tre. Bara det att några hotell klockan tre på natten inte fanns. Jag betalade och fick sova i taxin. Gubben satt utanför bilen när jag orossomnade. I framsätet när jag vaknade med panik i lungor mage hals. Han tittade på mig i backspegeln. Don't worry, miss, it's only four am.

Det kan ha varit en av de värsta nätterna i mitt liv. I dag minns jag det knappt, det har blivit en historia att berätta på fester, en sak att skriva om i bloggen. Något jag ligger och tänker att jag ska skriva om i min blogg när Stolte mannen kommer in i sovrummet och säger att Oslo har blivit bombat.

Den där om kattveckor - utvärdering

Vi skulle skaffa katt efter semestern. Det var bestämt hugget i sten underskrivet av alla parter.

Så lånade vi katt. Eller snarare tog hand om katt vars matte åkte på semester i nästan två veckor. Nu vill vi inte ha katt längre.

Jag älskar katt. Blir ett enda långt pip när jag ser en. Är uppväxt med katt, har älskat och andats katt länge. Den här bloggen började med mig som katttjej, med en Jenny i Studentstad och fem katter i en tvåa.

Men visste ni att katter fäller oändligt mycket päls, bajsar äckligt, låser en till hemmet, är jävligt jobbiga när de inte får gå ut, tar in fästingar när de får gå ut, väcker en klockan halv fyra på morgonen, förstör din soffa med sina kattklor, ger en enormt, enormt dålig samvete, släpar fram tamponger som den leker med och kan lämna ett rum i en enda stor röra? Ja, det visste vi med, men hade kanske glömt. Nu vill vi inte ha katt längre. Det gör ont i hjärtat, men inte än.

Den där om att jag är fortsatt galen

Efter det här spenderade jag en hel dag på jobbet för att lösa det hela (utom mellan klockan elva och två, då det var stängt i telefon på grund av lunch).

Efter samtal tre kommer vi fram till att mitt gamla konto är spärrat och att jag inte ens kan komma till skolan, och inte min fullmaktshavare heller, för att skaffa nytt. Jag måste vända mig till institutionen. Som är stängd till efter att tentan varit. Jag måste vända mig till "Eva på filosofi" för att få anmäla mig till tentan och få litteraturlista. Eva på filosofi är tillbaka åttonde augusti.

Ungefär här tänker jag okej, jag klarar det. Jag tänker inte falla på målsnöret.

Jag ringer tillbaka till Mediecenter för att se om de kan kolla vilken litteratur jag bör läsa. Mediecenter ringer tillbaka efter två timmar med en lista som inte är uppdaterad sedan 2009. Jag ger upp och går till biblioteket för att hämta ut böckerna de hade på kursen 2009. Och börjar googla efter tentafrågor.

Den där om ett hot som försvann

Jag ligger i sängen och har ett blogginlägg i huvudet när Stolte mannen kommer in. Jag glömde berätta att innan jag åkte för att träffa dig så sa de på nyheterna att Oslo var bombat. Vi sätter på tv:n och spenderar kvällen framför den. Kräftorna och bubblet får stå lite vid sidan om: nedgraderat på viktighetsskalan. Jag sms:ar mina vänner i Oslo. De är okej. Eller. De lever.

Vi sitter nära nära i soffan och har fattat varandras händer. Så säger han det jag tänker snälla, snälla, låt det inte vara en islamistisk attack. Snälla, snälla, låt det vara en galen nynazist. För mitt i all smärta och vad man inte borde tänka-tankar så vet jag inte hur mycket mer gubbarna jag jobbar med klarar. De små gubbarna som ägt små affärer i Flen, som nu gått i konkurs och blivit klottrade på. De små gubbarna som har små fruar som ler tysta leende mot mig och tar mig i underarmen och inte i handen. De små gubbarna som ler ett förlåt för att de inte kan svenska så bra.

Det skulle ha blivit så mycket jobbigare för hela Norge om de små nynorska gubbarna och de stora starka sönerna de har skulle fått en ännu mindre chans att få en chans för att de ser ut på ett visst sätt.

Så vaknar vi på morgonen och det verkar visa sig vara en ensam människa. En ensam människa skapar inte skräck i samhällen på samma sätt. Det är lika svårt att förstå som att rymden är oändlig. Det är svårt att förstå att så många blivit dödade av en enda människa. Lika svårt att förstå som att det är miljoner som dör i Afrika för att de är hungriga. Och jag förbannar CNN som stod på hos oss några timmar, tills vi tröttnade på att de spekulerade om vilken islamistisk organisation som låg bakom samtidigt som Norges utrikesminister gång på gång bad att de inte skulle spekulera i något som de inte hade någon som helst aning om.

Den där om vad jag blir galen av

JAG BLIR GALEN!

Det här har hänt:

skulle ta ut examen för det behövs på nytt jobb. Kan inte ta ut examen för jag måste tydligen göra omtenta i gammal b-kurs. Kan inte göra omtenta för...

mediecenter måste få godkänt av instution. Instution får godkänt av ansvarig föreläsare, sen stänger de och går på semester till efter att tentan har varit. Mediecenter säger synd, vänd dig till filosofiinstutionen, de kanske kan hjälpa. Filosofimänniskan är på semester till dag innan tenta. Jag frågar kan jag få tillgång till vilken litteratur jag borde läsa? Det var ändå fem år sedan jag skrev tenta sist. Svar: nej.

Okej, kan man lösa på annat sätt? Svar: ja, du kan komma hit personligen mellan klockan 12- 14.30. För vi kan inte skicka inloggning per:

telefon

e-post

vanlig post.

Alternativet är om du skriver en fullmakt, som finns på vår hemsida och skickar någon annan, eftersom du jobbar.

Fullmakten är omöjlig att hitta på hemsidan. Både jag och två kollegor har försökt.

Man kan ju tycka att jag hade kunnat ta tag i det här tidigare. Och ja, det borde jag ju. Mitt första mail skickade jag 25 maj 2011. Det här har alltså hållt på ett tag. Jag borde fan ha satt tentfan med en gång.

Den där om att jag tycker att det är mer spännande att läsa om vad som ska hända mig än min bebis

Nästa vecka, vecka sjutton ska jag börja svettas mycket och få nästäppa, men inte få använda nässpray. Man undrar ju lite när alla de bra sakerna ska få komma.

Den där om att jag faktiskt kan stava

Nu blir jag sådär skit, ni kanske tror att jag tror att det heter/stavas bakspegeln och inte backspegeln? Jag vet vad det heter, men jag skriver ju lite som jag vill och byter ut ord och sådär, ni vet? Så det ska vara bakspegeln. Jag tyckte att det passade bättre.

Den där om efterrättsveckan

Om man har en himla massa hallonbuskar, ett mindre fält vita smultron i bostadsföreningen samt en man som springer och handlar glass åt en kan man få efterrätt hela veckan.

Den där om hallonbusken

Jag sitter i baksätet på vår bil bakom Stolte mannen. Han tittar på mig i bakspegeln och ler med hela ögonen hela munnen hela kroppen när han berättar. Hela han är lycklig lycklig och det syns det är som att det strålar ut ur honom ut ur bilen ut så att alla kan se. Han har legat med sitt ex och han ler ler mot mig i bakspegeln och säger att den här gången kanske det slutar annorlunda, den här gången kanske hon inte lämnar honom ensam och förtvivlad och de har redan stämt träff till nästa onsdag igen.

Och jag sitter där bak och lyssnar på vad han säger och samtidigt som jag lyssnar så flyger jag ovanför bilen och tittar på hans nacke han hår hans nackhår och jag vill bara sträcka ut handen och röra honom där föra handen genom det där. Jag vill krypa nära honom in i honom kan inte komma för nära. Jag skriker så det hörs i hela bilen ut ur bilen så att alla hör att sluta jag vill inte höra mer.

Sen vaknar jag av att jag gråter.

Jag lägger mig nära nära kan inte komma för nära lägger mina armar runt hela honom för mina händer över hela honom han är där nära och han greppar om mig tar hela mig in mot sig mumlar så så så så du drömmer och jag gråter och hulkar i hans armhåla och han klappar mig över håret så det blir alldeles tovigt stökigt tossigt. Och hans andetag är så mjuka så välbekanta. Ibland leker man sådana där fåniga lekar på bröllop där man ska känna igen benen eller rumpan på den man just gift sig med. Jag skulle kunna höra ut Stolte mannens andetag på den där leken. Jag skulle gått rakt fram till honom och sagt här är han!

Och medan jag ligger där och gråter och katten vi tar hand om har vaknat och tror att vi ska leka med hans lekmus, sitter bredvid mig och jag ligger nära nära nära så tänker jag att jag aldrig vill lära känna någon annan att älska aldrig igen. Ingen kärlek vi ska leva resten av våra liv ihop behövs mer. För jag har min. Om jag skulle tvingas leva med bara Stolte mannen i en stuga på landet utan någon annan skulle det vara tråkigt, det skulle vara långtråkigt och skittrist, men jag skulle tycka att det var ganska så sweet ändå.

För jag är en sån där som tänker ensam är stark, jag tror inte på lycka från någon annan, utan lycka från sig själv, inifrån magen, måste älska sig själv mest och först. Men skit i allt det där nu: lyckligast blir jag av min man och mig tillsammans.

För han är… när vi sover sked och jag är lillskeden så brukar han pusta och hosta för att han får mitt hår i munnen. Han sjunger med i alla låtar han hör men kan inte texten så han hittar på egen. En gång skulle han sjunga kantarellvisan för mig, innan vi skulle äta kantarelltoast, och hade letat upp på nätet, så att han skulle sjunga rätt. Han slutade snusa för att han inte ville bli gubbsnusare men började röka istället. Det var ju inte bra, så då började han snusa igen, för oj, så bra att han slutade röka!. Han trodde inte alls på mig när jag sa att man kunde prata med katter genom ögonen men sen smygsåg jag när han gjorde exakt det med sina föräldrars katt och hans leende när det faktiskt funkade. Han är extremt överbeskyddande över mig utan att han kväver mig. Han har fobi för att kräkas men håller ändå mitt hår när jag gör det. Han plockar hallon till min frukost när han går förbi hallonbusken på gården. Han plockar hallon till min frukost även när han inte går förbi hallonbusken på gården, utan tar omvägen. Han har tatuerat in mitt namn på sin axel. Han kan planera en måltid en månad i förväg och googlar mat till förbannelse. Han väljer länder han vill åka till baserat på vad de har för matkultur. Han bär min väska. Han lånar ut sina skor på fyllan när jag inte orkar gå i mina klackskor längre. Han hatar att doppa sig i kallt vatten men är alltid i längst. Han vet redan vad han ska äta när vi ska till Skåne om tre veckor. Han ger mig alltid den finaste köttbiten. Han lämnar alltid kvar lite läsk på botten av flaskan åt mig. Han är det första jag tänker på när jag vaknar och det sista jag tänker på innan jag somnar. Han kan göra mig fantastiskt kåt bara genom att titta på mig. Han vet hur jag mår till och med när vi båda sover. Han dansar löjliga danser för att jag ska skratta. Han är min.

Den där om va alla mammorna vill

Saker jag inte får göra för Stolte mannens mamma nu när jag är i känsligt tillstånd:
bada i havet bada i insjö sola hoppa studsmatta springa gå på bröllop till klockan fyra på morgonen bråka med Stolte mannen.

Saker jag inte får göra med Fimpen för Stolte mannens mamma, när denne kommer ut till oss: resa till Argentina resa till Frankrike.

Saker min mamma tycker att jag ska göra i mitt känsliga tillstånd: träna.

Ställen dit Stolte mannens mamma tycker att vi kan åka istället för till Frankrike och Argentina: Värmland.

Den där om nyhet, nyhet, folk: nyhet!

Jag kan inte stänga mina byxor och blir märkligt glad över det.

Den där om domino

Jag får ett snabbchattmeddelande på jobbet. Hon berättar att hon har sagt upp sig och jag ler. En till. En till! Sedan vi hade en omorganisering på jobbe i maj är det elva utav tjugofem som har sagt upp sig. Nästan hälften.

Diskussioner i fikarummet så säger folk saker som ledningen måste väl fatta nu? och jag rycker på axlarna, vet bara vad min närmaste chef säger. Min närmaste chef som jag älskar till döds, men som är lite huvudet i sanden just nu, som säger att det beror på att folk byter jobb efter ungefär två-tre år, det är normalt. I hissen räknar två kollegor ut att sedan juni har tjugofem personer lämnat företaget.

Och på den andra avdelningen på jobbet vandrar det som elden. En av dem frågar mig: vad händer och jag bekräftar. På andra avdelningen förnekar cheferna vad som händer på vår avdelning och jag kan inte låta bli att skratta. Det ska bli så jävla skönt att lämna allt det här, allt det som man bara kan skratta åt.

Den där om allt som går sönder

Han står i köket och skriker in till mig i vardagsrummet. JÄVLA SKIIIIITTTT! Jag springer ut till honom och ser vattnet trilla ut ur diskmaskinen. Det är ingen fors eller lite droppande, utan det trillar. Trill, trill.

Det här med att köpa lägenhet alltså. Jag visste att det skulle bli dyrt och att saker skulle behöva bli lagade, men det här känns som filmen Drömkåken. Hittills har vår toalettstol, vårt handfat i badrummet, vår tvättmaskin och vår diskmaskin gått sönder. På fem månader. Toalettstolen och tvättfatet har vi lyckats laga, men i tvättmaskinen ligger en kudde instängd i vatten och i diskmaskinen ligger lite vatten på botten och surar. Sur, sur.

Och det är så dyrt. Vi har inte råd. Jag har knappt råd att bo. Vi köpte när det var dyrt. Efter hyra och avbetalningar och ränta och andra räkningar hamnar jag på summor som jag känner igen från när jag var student. Så vi står där med trasiga saker och har inte råd att laga och jag undrar om vi verkligen gjorde rätt.

Den där om att jag tydligen bara vill göra trettiofem saker i mitt liv

Jag började göra en sån där lista på saker jag vill göra innan jag dör, men Gud vad tråkigt det var. Jag vill mest resa, så det blev bara trettiofem punkter.

Springa tjejmilen
Åka Vasaloppet
Besöka Kiruna
Besöka Arktis
Besöka Antarktis
Se en gepard i vilt tillstånd
Skriva en bok
Kunna spela trummor
Gå på en vulkan
Se norrsken
Besöka alla världsdelar
Besöka alla Europas huvudstäder
Åka till Ryssland
Läsa Dostojevskij
Skaffa barn som är friska och lyckliga
Dricka rysk champagne
Bo på landet
Äga två katter och några får
Äta skaldjursplatå (nu säger Stolte mannen att jag redan gjort det, jag trodde platå var en... platå, inte en tallrik)
Rida på en häst Argentina
Lära mig förstå danska
Uppleva att Sverige får sin första kvinnlig statsminister
Vara med om när Sverige vinner fotbolls-VM
Ha en sommar lika varm som -94 igen
Vara ledig en hel sommar
Vara chef
Bestiga Kebnekaise
Bila i mellanamerika
Besöka kinesiska muren
Besöka Teheran
Segla
Åka båt på Nilen
Lära mig jonglera
Kunna spruta eld
Lära mig dansa charleston