20 juli 2011

Den där om hallonbusken

Jag sitter i baksätet på vår bil bakom Stolte mannen. Han tittar på mig i bakspegeln och ler med hela ögonen hela munnen hela kroppen när han berättar. Hela han är lycklig lycklig och det syns det är som att det strålar ut ur honom ut ur bilen ut så att alla kan se. Han har legat med sitt ex och han ler ler mot mig i bakspegeln och säger att den här gången kanske det slutar annorlunda, den här gången kanske hon inte lämnar honom ensam och förtvivlad och de har redan stämt träff till nästa onsdag igen.

Och jag sitter där bak och lyssnar på vad han säger och samtidigt som jag lyssnar så flyger jag ovanför bilen och tittar på hans nacke han hår hans nackhår och jag vill bara sträcka ut handen och röra honom där föra handen genom det där. Jag vill krypa nära honom in i honom kan inte komma för nära. Jag skriker så det hörs i hela bilen ut ur bilen så att alla hör att sluta jag vill inte höra mer.

Sen vaknar jag av att jag gråter.

Jag lägger mig nära nära kan inte komma för nära lägger mina armar runt hela honom för mina händer över hela honom han är där nära och han greppar om mig tar hela mig in mot sig mumlar så så så så du drömmer och jag gråter och hulkar i hans armhåla och han klappar mig över håret så det blir alldeles tovigt stökigt tossigt. Och hans andetag är så mjuka så välbekanta. Ibland leker man sådana där fåniga lekar på bröllop där man ska känna igen benen eller rumpan på den man just gift sig med. Jag skulle kunna höra ut Stolte mannens andetag på den där leken. Jag skulle gått rakt fram till honom och sagt här är han!

Och medan jag ligger där och gråter och katten vi tar hand om har vaknat och tror att vi ska leka med hans lekmus, sitter bredvid mig och jag ligger nära nära nära så tänker jag att jag aldrig vill lära känna någon annan att älska aldrig igen. Ingen kärlek vi ska leva resten av våra liv ihop behövs mer. För jag har min. Om jag skulle tvingas leva med bara Stolte mannen i en stuga på landet utan någon annan skulle det vara tråkigt, det skulle vara långtråkigt och skittrist, men jag skulle tycka att det var ganska så sweet ändå.

För jag är en sån där som tänker ensam är stark, jag tror inte på lycka från någon annan, utan lycka från sig själv, inifrån magen, måste älska sig själv mest och först. Men skit i allt det där nu: lyckligast blir jag av min man och mig tillsammans.

För han är… när vi sover sked och jag är lillskeden så brukar han pusta och hosta för att han får mitt hår i munnen. Han sjunger med i alla låtar han hör men kan inte texten så han hittar på egen. En gång skulle han sjunga kantarellvisan för mig, innan vi skulle äta kantarelltoast, och hade letat upp på nätet, så att han skulle sjunga rätt. Han slutade snusa för att han inte ville bli gubbsnusare men började röka istället. Det var ju inte bra, så då började han snusa igen, för oj, så bra att han slutade röka!. Han trodde inte alls på mig när jag sa att man kunde prata med katter genom ögonen men sen smygsåg jag när han gjorde exakt det med sina föräldrars katt och hans leende när det faktiskt funkade. Han är extremt överbeskyddande över mig utan att han kväver mig. Han har fobi för att kräkas men håller ändå mitt hår när jag gör det. Han plockar hallon till min frukost när han går förbi hallonbusken på gården. Han plockar hallon till min frukost även när han inte går förbi hallonbusken på gården, utan tar omvägen. Han har tatuerat in mitt namn på sin axel. Han kan planera en måltid en månad i förväg och googlar mat till förbannelse. Han väljer länder han vill åka till baserat på vad de har för matkultur. Han bär min väska. Han lånar ut sina skor på fyllan när jag inte orkar gå i mina klackskor längre. Han hatar att doppa sig i kallt vatten men är alltid i längst. Han vet redan vad han ska äta när vi ska till Skåne om tre veckor. Han ger mig alltid den finaste köttbiten. Han lämnar alltid kvar lite läsk på botten av flaskan åt mig. Han är det första jag tänker på när jag vaknar och det sista jag tänker på innan jag somnar. Han kan göra mig fantastiskt kåt bara genom att titta på mig. Han vet hur jag mår till och med när vi båda sover. Han dansar löjliga danser för att jag ska skratta. Han är min.

9 kommentarer:

Matilda sa...

Åh vad fint! Blir helt varm.

anydaynow sa...

♥ Vackert.

egoistiska egon sa...

Ni är så fina!

Underlandet sa...

Åh! Gåshudsfint!

nippertippa sa...

jag dör så fint.

Saga sa...

Grattis! Den där känslan är värd allt. Så underbart skrivet, fina du!

Världens Bästa Flickvän sa...

Är det rätt så är det lätt. Sååå fint!

josefin sa...

fan fan fan vad fint.

Arnie sa...

Fick tårar i ögonen :))