13 juli 2011

Den där om att tacka ja och vara på smällen

Jag håller på att kissa på mig när telefonen ringer. Inte för att jag blir nervös utanför att jag håller på att kissa på mig. Jag svarar och det är stället där jag sökt jobb, de säger att jag är deras första handsval och jag fnissar och säger vad kul! och menar det. Jag älskar att vara en a-människa, man måste njuta medan man a-ar, och ignorera att alla andra dagar är b-dagar. Innan hon hinner säga mer så bryter jag in med att jag är gravid och om de inte vill ha mig så får hon säga till med en gång. Hon låter lite tveksam och frågar om jag ska vara borta ett och ett halvt år, men jag säger att såklart inte, jag har en man som också vill vara hemma och vi ska dela 50/50. Hon säger men va kul! Klart det är okej! och jag pustar ut. Så säger hon att hon inte kan möta mitt löneanspråk och anger en lön som jag hostar till av. Jag frågar om det är förhandlingsbart och hon jaar.

Jag pratar med en av tre kollegor som vet om att jag är gravid och hon säger att jag är så modig, som vågar söka och ta jobb fast att jag är gravid och jag tänker på min manliga kollega som fick nytt jobb tre veckor innan hans tjej födde en unge och svarar äh!

Fast egentligen: stora skälvan. Vad fan har jag gjort? Vad har jag gjort?

Inga kommentarer: