Den där om vad som är konstigt och tydligen helt normalt när man är gravid

Det händer så mycket med min kropp nu som är skitmärkligt. Jag är van vid att ha kontroll och jag vet till exempel att om jag tränar och äter nyttigt mår jag bra. Jag vet att jag inte borde dricka laktosmjölk och jag vet hur jag kommer må om jag går uppför en backe. Jag kan förutse och planera. Eller, ursäkta, jag kunde. Nu händer saker som jag verkligen inte har koll på: jag dreglar som om det inte fanns någon morgondag, jag har ont i magen på olika sätt och börjar nu i vecka fjorton fatta vilket ont som är vilket, jag är väldans kåt, min kropp bestämmer vad jag ska äta. Ibland har jag gjort mat och ska äta, men det går inte för kroppen vill inte ha det. Jag kan äta ungefär en fjärdedel av vad jag brukar kunna äta, jag måste äta lite och ganska ofta för att inte må illa. Min kropp gillar inte oliver men det gör min hjärna. Jag är extremt kissnödig hela tiden vilket inte passar med att jag måste dricka extrema mängder vätska. Jag vill inte längre dricka coca-cola light. Jag vill äta all frukt som finns i världen, gärna kombinerat med alla bär som finns i världen. Jag är enormt trött. Alltså... i vanliga fall är jag trött, men nu är det löjligt. Jag har blivit ganska van vid att kräkas och tycker inte längre att det är jobbigt. Jag är himla orolig för att det inte står rätt till där inne och är tveksam till att det är något där alls. Jag vill inte att någon tar mig på brösten. Mitt luktsinne har upphöjts till tusen, jag känner dofter långt innan någon annan gör det. Och värst av allt: en av de äckligaste dofterna är min mans andedräkt.