jag tror att jag vet att det är som sara säger. men man vill inte vara utan betong för utan betong finns ingen förankring, och kan man bli lycklig av bomull?
Dronten: Nej. Väldigt sällan. Det ligger ofta och gnager när jag gar hem med folk, därför gar jag sällan hem med folk. Det slar ut i full blom ännu mer sällan.
Åh, herre Gud, vad har vi gjort? Vi har köpt ett hus på landet, det är vad vi har gjort. Från Sveriges största stad till landet som inte ens har någon by-adress utan på Hemnet stod som "landet, landet". Utan kunskap alls och med någon konstig tanke om att min farfar var bonde och min morfar trädgårdsmästare så det borde flyta i blodet.
Stolte mannen: HAN, med vetehår, som får mig att göra saker jag aldrig tidigare trott att jag kunnat. Pojkvännen som blev sambon som blev fästmannen som blev han jag faktiskt gifte mig med (bloggen vi (mest jag) skrev i inför bröllopet hittar ni här).
Fimpen: Bebis född med akut kejsarsnitt den 26 december 2011, tre veckor för tidigt, på grund av havandeskapsförgiftning.
Lillebror: Färdigpluggad i Uppsala, som var inneboende i vår lägenhet, i vardagsrummet. Sökte jobb och egen lägenhet. Bor nu i egen lägenhet, har fått jobb. Hallefuckinglulja!
Bubblan: Får representera bästa vännerna. Vi fnissar som om vi vore fem år igen, när vi ses.
8 kommentarer:
OJ! Det där kändes. Hoppas det aldrig mer händer, söta dig.
vackert.
Kommer det tillbaks ofta?
jag tror att man får bära med sig en bit betong hela livet.
men du, hur länge är du där borta? jag kommer till mexico i januari, är du kvar då?
jag tror att jag vet att det är som sara säger. men man vill inte vara utan betong för utan betong finns ingen förankring, och kan man bli lycklig av bomull?
Oh yeah. Jag gillade texten fast jag är typ sämst på att läsa saker som är högerjusterat eller centrerat, min hjärna är inte så komplicerad :)
Jag har cokså en liten betongbit med mig. Den tynger ner mina axlar då och då.
Dronten: Nej. Väldigt sällan. Det ligger ofta och gnager när jag gar hem med folk, därför gar jag sällan hem med folk. Det slar ut i full blom ännu mer sällan.
Sara: Drar vidare till NY 23/12. Synd!
Christina: Bomull skulle kväva mig.
Skicka en kommentar