22 augusti 2011

Den där om ifrågasättande

Så blir jag för första gången ifrågasatt för att jag valt att börja ett nytt jobb fyra månader innan jag kommer att föda en unge och jag suckar och vet inte om jag ens orkar argumentera. Jag ligger på natten och försöker somna och går genom vad jag borde ha sagt. Kan inte ligga på mage längre och kan inte sova längre. Mitt mellan sömn och fundering kommer jag på vad vår eventuella dotter ska heta i mellannamn.

Så skiter vi i allt och alla som ifrågasätter våra val och åker ut till en stuga vid havet fem kilometer till närmaste granne två meter till närmaste ko. Jag sitter vid köksbordet, pluggar och önskar att jag hade fått ligga på klippan bredvid min metande man istället. Jag ska skriva tenta i morgon och filosofi verkar fastna i min hjärna bättre den här gången. Jag förstår vad jag läser och jag förstår vad gubbarna vill.

10 kommentarer:

Johanna sa...

Att någon ifrågasätter varför man tar ett jobb och relaterar ifrågasättandet till när/om/hur/varför man skaffar barn är ju helt fullkomligt galet. Man har inte en skyldighet att säga nej till chansen att få ett spännande jobb för att man vill skaffa barn. Det funkar inte så.

Blir helt upprörd över att någon ifrågasatt ditt val, mycket sjukt. Stå på dig!

Linn sa...

Fuck dom Jenny. Klart att du ska ta ett nytt jobb!

Ellinor sa...

Skit i dem, jag vet ju hur du haft det på gamla jobbet och så ( eller har haft en aning med tanke på vad du skrivit i din blogg)
Det är klart du ska ta det nya jobbet. Ett spännande jobb som är intressant gör en glad Jenny gör en bra mamma och en bra arbetstagare för att du anstränger dig för att det är roligt att arbeta.

Win-Win.

Skit i dem nu.

Grattis till nya jobbet!

Sofy sa...

Äh! Jag hinner göra tre raska månader på mitt nya jobb, som jag blev headhuntad till. Vad är de negativa egentligen negativa för? Bebisen har ju både mamma och pappa och vad jag kan förstå vill ni båda vara lediga. Att vara gravid är ju inget som ändrar din kompetens! Kör hårt!

Jag är nu (v.29) evinnerligt trött på alla som bara "sen kommer du inte vilja jobba". Jag vägrar faktiskt att tro att bara för att vi ska få en bebis så kommer jag sluta vilja göra business. Jag vill väldigt gärna jobba, jag vill tjäna pengar och jag vill att bebis från början ska förstå och vara van vid att båda föräldrarna jobbar och tjänar pengar (och att tjejens jobb drar in minst lika mkt/mer till mat, semester och gott leverne!) självklart vill man vara med sitt barn, men jag tror inte jag kommer tycka att min karriär inte är viktig.

Våga vara viktig på jobbet!!!

josefin sa...

herregud vad folk kan vara tröttsamma. stå på dig, välj själv för du är så klok och genomtänkande. kram.

Anonym sa...

Så fin du är!

Kram Maria Z

Linnéa i USA sa...

Men.. jag förstår inte ens vart en sådan fråga skulle komma ifrån? Vad är det man undrar över?

Den där Jenny sa...

Den här människan är själv gravid plus VD på ett företag. Det hon ifrågasatte var

ett.) om jag inte ville ta det lugnt nu.

två.) om jag inte tyckte synd om min blivande arbetsgivare.

Jag svarade nej på båda frågorna.

Josefine sa...

tyckte synd om din blivande arbetsgivare? Oh my god.

msn00b sa...

Men herre jävla gud. Och tyvärr är jag inte förundrad, jag har fått samma reaktion själv sett i förhållande till att jag börjar läsa min master i höst. Angående att tycka synd om sin arbetsgivare så...GAH nej varför i helvete skulle du? Folk skaffar barn, folk byter jobb, folk blir sjuka och det är ta mig fan inte synd om någon sabla arbetsgivare för det och det är därför lagstiftningen ser ut som den gör. Basta.