Ett av mina stora projekt den här hösten (vid sidan av nytt jobb som börjar i morgon, deltidspluggande, projektet "hjälp, vi ska ha barn! Hur gör man då?", komma igång med gravidträningen, badrumsrenovering de budget and so on, and so on) är onsdagsmatlagning.
Hela min familj är mycket förvånade över att jag helt slutat laga mat när jag och Stolte mannen flyttade ihop, då han älskar (och när jag skriver älskar så menar jag egentligen ÄLSKAR att laga mat. Vi kan till exempel inte åka till Montenegro, för där har de ingen rolig mat. Jag har alltså gått från en karl (pappa) som väljer semesterland på grundat på politik till en annan karl (make) som väljer semesterland efter hur god maten är) att laga mat. Det är hans arena. Min är... att läsa böcker.
Men. Nu har jag satt ner foten och begärt att få laga mat en gång i veckan. Det blev onsdag. I dag ska jag göra köttbullar. Med mos och rårörda lingon och egeninlagda gurkor, egengjort citronsaft och allt vad det innebär. Jag är nervös. Det känns som om jag ska tillbaka till jobbet efter en lång mammaledighet.
Hela min familj är mycket förvånade över att jag helt slutat laga mat när jag och Stolte mannen flyttade ihop, då han älskar (och när jag skriver älskar så menar jag egentligen ÄLSKAR att laga mat. Vi kan till exempel inte åka till Montenegro, för där har de ingen rolig mat. Jag har alltså gått från en karl (pappa) som väljer semesterland på grundat på politik till en annan karl (make) som väljer semesterland efter hur god maten är) att laga mat. Det är hans arena. Min är... att läsa böcker.
Men. Nu har jag satt ner foten och begärt att få laga mat en gång i veckan. Det blev onsdag. I dag ska jag göra köttbullar. Med mos och rårörda lingon och egeninlagda gurkor, egengjort citronsaft och allt vad det innebär. Jag är nervös. Det känns som om jag ska tillbaka till jobbet efter en lång mammaledighet.
3 kommentarer:
Jag har aldrig tyckt att det var roligt att laga mat, så när jag träffade A som gärna stod och experimenterade vid grytorna, förhandlade jag bort min del av köksaktiviteterna. Det har varit ljuvligt en längre tid, men så plötsligt kändes det inte roligt att kokettera med hur dålig jag är vid spisen och A suckade alltmer när han tog fram ingredienserna. Så. Efter att vi kom överens om att det i min matlagning kommer att ingå färdiga buljongtärningar och inte buljong kokad från grunden, fixar jag nu käk två gånger i veckan! Tummen upp!
Tummen upp! Blir det bra? Får du inte prestationsångest? Det får jag!
Det går ok! Och angående prestationsångesten, så är jag så övertydligt uppenbart på en enklare nivå, så det går liksom inte att få prestationsångest! Däremot blir jag lite nervös när han sitter med i köket och arg när han kommer med tips!!!
Jag önskar dig lycka till med framtida kulinariska matupplevelser!
Skicka en kommentar