Jag har alltid tänkt att jag och Stolte mannen ska flytta utomlands ett tag under tiden vi är föräldralediga. Den ena ledig, den andra på semester/tjänstledig/jobba på distans, från början tänkte vi en långresa i Argentina, sen kom vi på weekend i Instanbul plus tre veckor i Italien. Så kom verkligheten och slog mig över kinden med full kraft. Verkligheten där jag känner mig fattigare på pengar än när jag pluggade (höjden av fattigdomen). Den här månaden hade jag 460 kronor kvar på kontot när alla mina räkningar var betalade och mitt lilla sparkonto, som jag har haft levande i två år, för att vi skulle kunna åka på semester/flytta utomlands det här året det rinner i väg. Sipp, sipp till mjölk. Sipp, sipp, där köpte jag en bok. Inget måsteköp, men det sjunker sakta, sakta.
Och de där pengarna vi får tillbaka på skatten, ganska mycket pengar, som vi kanske kunde resa för, de måste vi lägga på att betala av ett lån, så att vi har råd att bo där vi bor och samtidigt vara föräldralediga.
Det är ett förbannat I-landsproblem, men det gör ont ändå, att döda sina drömmar.
Ni kan väl hålla tummarna för mig:
Jag har ansökt om att få bli Solresors resereporter på Cypern, Kreta, Spanien eller i Kroatien under en vecka. Vill du också ansöka så gör du det här.
Jag har ansökt om att få bli Solresors resereporter på Cypern, Kreta, Spanien eller i Kroatien under en vecka. Vill du också ansöka så gör du det här.
8 kommentarer:
Men ja, jag skrev ju också ett inlägg om det där hur surt det är att lägga skattepengarna på lån och skit som dränering, när man helst av alt skulle vilja åka iväg på nån weekendresa och äta god mat och dricka vin. Och sova. Ibland är det här vuxenlivet så förbannat tråkigt!
Jag håller tummarna!
Pengar är ett jäkla gissel alltså.
Man kanske kan skjuta upp drömmarna lite också, kanske det kan komma senare? Om ett par år?
Jag håller tummarna för att dom väljer dig, är säker på att du skulle göra ett alldeles fenomenalt arbete som resereporter!
Tack fina, fina ni! Vi har lovat oss själva att börja spara pengar efter föräldraledigheten till en Argentinaresa om två år. Så jeklar!
Det är så urbota trist att vara vuxen, men måste man så måste man. Och jag dödar aldrig mina drömmar, jag bara flyttar lite på dem.
Inget gör mig så vansinnig som att vi aldrig har några pengar till att resa. Jag kan inte förlika mig med tanken på att det fanns en tid när jag var fattig som fasiken men reste hela tiden. Och nu har vi två löner men en onge och måste ha ett stabilt boende, betala våra räkningar och ha ett välfyllt kylskåp osvosv. Eller måste och måste men det känns ju som den tråkiga vuxna och ansvarsfulla vägen att vandra.
Håller tummarna för att just du får åka som resereporter.
Å vad jag håller tummarna för dig! Och för att ekonomin vänder uppåt och ni kan resa snartsnart.
Ett tips: byt lägenhet med någon i landet ni vill åka till! Vi gjorde det ett par gånger när jag växte upp, det var skitkul att som 10-åring byta hus några veckor med en familj i Europa och få bo i barnens rum och leka med deras leksaker! Ok Fimpen är för liten för det där med leksakerna... Minns inte namnet på förmedlingen men googla så hittar du! Ni kan ju byta er lägenhet eller någon släktings sommarstuga, vilket som är mest attraktivt!
Vi kan byta lägenhet! Om ni kan tänka er Colombia istället för Argentina.
Skicka en kommentar