Den där om att slås till marken

Och vi står och pratar i vad som känns som flera timmar, och han har hatt! och jag tänker att "för i helvete, kyss mig då!" men inget händer och jag tänker faen inte ta första steget, är trött på det i den här förbannade machostaden. Men det pirrar i underlivet och han har så vackra tänder och han smeker mig på kinden och säger att jag har ett vackert leende och jag tänker att "för i helvete, kyss mig då!"

Och så måste han gå och jag tänker att helvete, för det var längesedan någon intresseradefascineradeslogmigtillmarken, så som han gör just nu. Och han har så vackra tänder. Och min kompis, fullsomtusan, kommer fram och viskar att om inte jag tänker kyssa honom, så gör hon det och jag ler mot henne och flyttar mig ett par steg.

Och varför jag gör det har jag ingen aning om. Och varför hon kysser honom har jag ingen aning om. Och varför han besvarar kyssen har jag ingen aning om.

Och han går och pussar mig på kinden och säger att det var trevligt att äntligen träffa mig. Och han går.

Så går vi ut igen, jag och de underbara, och jag har tryckt in mig i ett par jeans storlek 26, och så träffar jag honom igen och han har hattigen!ochhängslen. Och hattigen!ochhängslen, herre Gud, en sådan kombination, jag tror jag går och smälter. "Ge mig ett ögonblick, jag måste bara plocka upp mig själv från marken!" Och han har varit på ett bröllop och frågar om han får kyssa mig.

För sent.

Försent.

Och jag svarar att nej för ett, han är för full två, han kysste min kompis sist och tre, han skulle ha tänkt på det förra gången. Och han svarar att det är synd och att vi går över till plan två, medans vi funderar på plan ett: han bjuder mig på en drink. Och jag låtsas som om jag inte känner bartendern och får gratis drinkar, låter honom gå bort till baren.

Och medan han går bort till baren med sina underbara tänder och sin hattigen! och sina hängslen så tänker jag att "älska med med, eller ännu hellre knulla mig. Lämna din doft överallt på mig, så att jag aldrig mer vill duscha. Lämna mig öm och blåmärkt och leende!"

Och han går bort till baren och jag ser honom gå och det var längesen någon intresseradefascineradeslogmigtillmarken. Och någonstans på vägen, eftersom detta inte är någon saga, ingen saga alls, utan verkliga, vuxna livet, så försvinner han.