Allt är så annorlunda här. Så många saker jag inte förstår, aldrig kommer att förstå. Alla känslor som blivit annorlunda i det här landet i den här staden. Jag hänger inte med, hinner inte andas och känna efter. Så står han framför mig igen och jag tappar fattningen helt. Vet inte vad jag försöker glömma eller förneka. Och han säger att han är snäll. Och jag kan inte låta bli att stryka honom över kinden, över den där bulan han har i pannan och fråga varför han då har horn. Och innan han hinner svara mig kommer min vän, drar med mig därifrån och frågar varför jag pratar med honom, pratar med djävulen. Och jag förstår inte hur somliga människor kan ha sådan makt över mig och de t som tillhör mig.
Och jag vänder mig om och blir uppfångad av en annan, som jobbar som pilot, är från El Salvador (och på skoj har jag försökt träffa killar från nya länder varje gång jag dejtar här. Det har varit Mexiko, Venezuela, Brasilien och Colombia) och han tar tag i mig och lär mig hur man dansar till banda, men allt jag kan se är hur han, den där förbannat vackre, tittar på mig.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar