Jaha. Det är ett farligt nedräknande i det här landet, och just nu är vi inne på "kan du förstå att det bara är två veckor kvar?!?" För nej, det är förbannat svårt att greppa och förstå. Som vanligt, som alltid i slutet av vistelser är jag hemma nu. Jag har sextiotvå telefonnummer i min mobiltelefon med folk här som jag vägrar att lämna. Och mexikanare vill utbyta e-mailadresser, sista kyssar och nej, jag kan inte lämna den här staden.
Och vi går och ser Babel, och jag förfasas över vilken bild folk som ser filmen får av Mexiko. För fast än Alejandro González Iñárritu är från Mexiko så visar han inte mitt Mexiko, han visar det Mexiko som de flesta i världen är vana vid (och säkert en verklighet och vardag för många). Men jag antar att mitt Mexiko är ett Mexiko som få får se.
Mitt Mexiko består av att gå till en av de bästa universiteten i Latinamerika, där folk skiter pengar och nuvarande presidenten Fox gått. I mitt Mexiko går killen på utsidan om dig, när vi går på gatan. Där blir jag bjuden på allt och där är husen så enorma att de har egna kyrkor på tomten.
Och i Lonely Planet läser jag att "A United Nations Development Programme study in 2004 reported that the wealthiest zones of Mexico City could be comparetd to very rich European cities, other parts of the capital were more like parts of Africa" och det är ingen tvekan om vilken sida jag lever på.
Jag kommer sakna det här och alla här så djävla mycket. Jag kommer att sakna att det är tre årstiden på en dag (vi är uppe i 25 grader igen), jag kommer att sakna machomän och att män reser sig upp för en i bussen. Jag kommer sakna att ha lime på allt. All skit, allt underbart. Alla färger, alla hattar, alla fester, all mat.
Jisses. Hur ska jag klara mig?
6 kommentarer:
När saknaden blir för stor kan du få komma hem till mig i mitt torn och äta chipotlesoppa, flötiga majsquecas med salsa verde, dricka obscent många micheladas och lyssna på skränig mariachi. (Den får dock du stå för, det är ännu ingenting som fått äran att ljuda i mina högtalare)
Välkommen hem snart. Det blir bra det med ska du se.
jag längtar till mexico när jag läser dig. snart är jag där.
Jag tänkte lite på dig när jag såg Babel faktiskt. Om Mexico. Tyvärr tror jag det där är rätt vanligt, det är ett så enkelt knep att spela på de stereotypa bilderna som finns för att få något att gå hem.
får man fråga vid vilket universitet du studerat och vad? nyfiken bara.
K: Det kommer bli jättefint och jättebra, men... inte som här! Maste atervända i mars. Vill ha en biljett redan nu.
Sara: Du kommer fa det jätteunderbart!
Egoegon: Jag vet. Samma sak när Sverige är med i filmer, men lite ont i hjärtat gör det ända.
Elin: Var vet jag inte om jag vill avslöja, men jag studerar statsvetenskap inom ett program och kommer vara klar med det efter varen.
Saknaden bleknar med tiden. När det kommer nya saker att sakna...
Skicka en kommentar