Den där om att trappa ner

...eller "trap down".

Och hon ringer och fnissar i luren och blir irriterad när jag suckar. Hon kallar mig snobbig och säger att jag ser ner pa henne. Och jag suckar igen och hon tycker att jag är trakig. "Bara för att du är pa nat djävla nertrapningsprogram sa behöver du inte se ner pa mig!" Och jag svarar att jag inte ser ner pa henne eller nagon annan, men det liv jag levt här maste stanna här. Och jag är trött och sliten och säger att jag har festat fyra dagar pa raken, och att jag inte riktigt vet om det räknas som nertrappning.

Och jag hör hur hon ler pa andra sidan och fragar om jag vill veta en hemlighet. Och jag vet att hemligheten antagligen kommer vara av den där sorten som man angrar att man tackade ja till att höra, men säger ända "ja". Och hon berättar att när jag var pa ranchen sa hade de varit i vackre mexikanarens hus ("största hus jag nagonsin sett") och för att hämnas för det han gjort mot mig hade de rökt pa i kyrkan, som fanns pa hans tomt.

Och jag kan inte lata bli att le och fnissa tillbaka. "Du vet att du är pure evil, va?" fragar jag. Och hon nickar pa andra sidan och svarar "jo. Ungefär som du!"