Er vilja är såklart min lag. Jag kollar nu på Grey's Anatomy, säsong fem (innan George och Izzie försvinner) på datorn. Och säsong sju(?) på teven. Sen finns det fler säsonger efter det, men det visste ni säkert.
Det är väldigt förvirrande.
Och ps: gråter man till alla avsnitt i framtiden också?
11 kommentarer:
Ta genast bort det här inlägget din lilla spoiler. Eller varna iallafall. Jag visste inte att George var död. Dumma dig.
Ups! Jag fick veta det genom en kommentar i några inlägg ner, så jag visste inte heller.
Eller: såklart han inte dör! Han åker bara på semester.
haha! Såklart. Till en farm i skogen bara.
Man gråter jämt. När man inte asgarvar. Eller är jag ensam om att faktiskt tycka att dialogerna i den serien kan vara rysligt roliga?
Nu får ni ta bort era spoilerkommentarer också så att inte fler drabbas av denna olycka.
Ha ha! Bravo! Och nä, den säsongen är klart värst, snorgråt liksom. Nu mer stabilt, men det ser du ju på tv? Eh, nu blev jag förvirrad, men ett tag där är det gråtigt värre.
Jag tycker faktiskt man slutar gråta efter ett tag!
Jag gråter till varje avsnitt. Och kan till och med få en klump i halsen bara av att tänka på det avsnittet där den där spoilern händer. Och sen ett av de mest dramatiska avsnitten någon säsong senare. My god. Lyllos dig som har alla avsnitt framför dig!
Jag ser både på teve (säsong sju, tror jag) och på säsong fem. Men jag blir lite förvirrad, så jag funderar på att skippa teven.
Och det är väldigt många avsnitt framför mig. Väldigt många.
Det kommer bli mer gråt och det är inte den där vackra-tårar-rinner-sakta-ner-för-kinden-gråten. Det är fulgråt, så ful så ful så att man bara vill vara ensam med den och vara säker på att ingen ser en. Och sen kommer det ett och annat riktigt fånigt avsnitt också. Då vill man ha en skämskudde nära.
svar: ja. ibland börjar jag gråta innan det ens börjat ordentligt.
Skicka en kommentar