26 februari 2012

Den där om två månader

Hej Fimpen,

i dag fyller du två månader. Sedan sist har vi haft det lite tufft. Jag tror att du har haft det jätteont och det går sönder lite i mig varje gång du drar igång och skriker så där skithögt. Det enda som hjälper då är att gå och bära runt på dig och liksom skumpa i vartannat steg. Min rygg håller på att gå sönder, men samtidigt kanske det gör att jag får världens bisonmuskler.

De senaste dagarna har du dock lugnat ner dig. Vi har ökat mängden på din medicin och jag har slutat äta mjölkprodukter, kanske är det därför? I går var vi på vuxenkalas och du sov i tant Annas sovrum nästan hela kvällen. Du har inte börjat le ännu, men det gör man nog inte när man har ont. Du rullar nu obehindrat över från mage till rygg. Så fort man lägger dig på mage så rullar du. Vi låtsas att du är tidig med det, så vi har något att skryta om när du skriker på stan.

För några dagar sedan spände du ögonen i mig när jag kom in i rummet som du och din pappa var i. Sen började du prata och pratade i några sekunder. Det var som om du hade något mycket viktigt att säga och din pappa var mycket avundsjuk för att du ville säga det till mig och inte till honom. Det var fint.

Du ser ofta bekymrad ut. Vi har lärt oss nu att det är när du försöker bajsa. Du har börjat gilla att bada. Du har slutat gilla låten How low med Ludacris och gillar nu istället Är du vaken Lars med Gullan Bornemark. Du ligger under normalkurvan med din längd och huvudmått, men på normalkurvan när det gäller vikt. Du har börjat smacka hejvilt, dreglar och ibland så gör du ett ljud som låter som om du drar fingret i mungipan, så där så att det smäller till. Du har slutat göra Stevie Wondermoves när du letar efter mitt bröst och vet nu exakt var det är. Du gör fortfarande hajen när du inte ätit på ett tag - alltså sliter tag i bröstet som om du inte sett mat på flera dygn. Ibland när du ätit klart så drar du huvudet så långt bak du bara kan utan att släppa taget, sen släpper du, som om du vill straffa mig.

Du följer med mig var jag än går. Jag tänker inte sluta ränna runt på stan för att du skriker, bara så att du vet. Du har börjat vilja sitta upp och skriker du på stan brukar jag sätta dig i vagnen så får du sitta där på sniskan och dregla och titta på alla ljusen. Du älskar ljus.

Min pappa (som förresten älskar dig enormt mycket) säger att du kommer att bli major när du blir stor, för att du kan skrika så högt. Då ler jag. Du får bli precis vad du vill, så länge du inte blir sverigedemokrat.

Jag är din mamma. Jag är din mamma! Det är lika konstigt varje gång.

Dig ska jag älska hela mitt liv.

18 kommentarer:

H. sa...

Är ev lite överkänslig pga av bakfylla, men började grina nu för det här var så fint.

Knut och kofta sa...

Inte bakfull, men gravid. Du rör mig till tårar Jenny! Finaste Fimpen!

Johanna sa...

Så himla skönt att det verkar vända lite det där med skriket. Och det är en så superbra idé att skriva månatliga brev till ongen, får ju nagla mig i fingret så att jag inte ska gråta varje gång jag läser dem.

medsolskeniblick sa...

Fan. Jag har blivit beroende av att kika in på din blogg. Funderar på om det går att skylla på dig när jag kuggar på en tenta? Måste du skriva så målande och gripande HELA tiden?!

Andrea sa...

Ps. Vet inte om skrikbebisar och vågavägrasovabebisar har samma gungpreferenser men piatesbollen var min bästa gungvän både när M hade magont (mjölkproteinet var boven i dramat) sina första månader och då M höll på att lära sig sova. Den är ju uppblåsbar och går sålunda att ta med överallt...

Linda sa...

Fint!

Alfva sa...

Herrejisses så vackert skrivet! Och jag hoppas in i benmärgen att ni hittat lösningen med Fimpens mage. Jag vet ju skriken. Det är bara att de går över här.

Lisa sa...

Jag älskar, alltså ÄLSKAR sättet hur du skriver!
Jag blir lite berörd varje gång, och jag är lite beroende av dig nu, så du vet. Eller ja, dig och dig, men din blogg då om man ska vara petnoga.
Och ursäkta att jag skriker lite här nu men HAR HAN REDAN VÄNT SIG? OBEHINDRAT? 2 MÅNADER? VA?
Okej, min unge är nog rätt mycket efter här alltså. Herregud.

MW sa...

Finaste Fimpen! Tufft att han rullar! Det gör inte våran lilla klump alls. Och le, det gör hon bara i princip mot mobilen ovanför skötbordet. Och det där med att man är mamma, att K är min dotter, har jag ännu inte fattat.

Jessica sa...

Lyckans Fimpen som kommer att ha de här fina breven att läsa när han blir äldre!

anydaynow sa...

Åh så otroligt himla fint! Lyllos Fimpen som kommer ha så många fina månadsbrev från sin mamma att läsa när han blir äldre.

Uppochhoppa sa...

Fimp verkar grymt atletisk! Vår 3,5 månads rullar ingenstans, men skrattar desto mer. Och pratar, pratar, pratar ( med ord vi inte förstår). Fasen vilken bra grej drt här, måste sätta igång att skriva månadsbrev jag med!

Colombialiv sa...

Så himla, himla fint. Skyller min överkänslighet på sömnbrist och snyftar litegrann.

Är himla impad att han kan så mycket på bara två månader. Och Stevie Wonder-moves! Bästa liknelsen! Precis så gär min bebis också och ser helt galen ut.

Nu måste jag sluta skriva för jag behöver handen till att hålla tummarna hårt, hårt för att koliken äntligen ska vara på bättringsvägen.

Kram!

Lisa sa...

*lika berörd, ska det ju stå. Inte lite.
Nån ordning på torpet måste det ju vara. =)

Sofia sa...

Gråtfint, det här. Och vad skönt att ni fått lite skrikledigt!

Sara sa...

Så fin han är! Och lille gubben, som haft ont! Det går ju liksom sönder någonting i mammor då, när vi inte kan trösta.
Men du, rullar vid 2 månaders ålder! Wow, skryt på. Måste hårdträna min fyramånaders, hon har än så länge bara rullat 2 gånger.

Trasig sa...

Det här måste nog vara det vackraste jag någonsin har läst.

Trasig sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.