22 februari 2012

Den där om att inte kunna vara en Coldplaylåt

Det senaste dygnet. Oh, my Lord!-känsla på det alltså. Det finns ingen returrätt på bebisar, man måste ta hand om dem själva, men jisses vad jag önskat att jag hade kunnat stoppa tillbaka honom i magen i tre timmar för att få sova och vila.

Stolte mannen har stått inne i köket och skrikit åt mig att mamma och amma ungen och jag har skrikit tillbaka att ungjävlen inte är hungrig. Han har skrikit konstant i så många timmar att han blivit hes och fått hicka. Han låter som en liten gubbe som druckit alldeles för mycket whiskey på Finlandsfärjan. Och skammen efteråt, inte åt att man önskat sin unge åt trollen, utan att jag skrikit åt min man. Min älskade, leende man. Han ler inte så mycket nu för tiden.

När jag har läst om andras kolikbarn har jag tänkt att det inte kan vara så farligt. Det är det. Hopplösheten. Maktlösheten. Att inte hitta stoppknappen. Att vara så frustrerad och trött att man inte orkar hålla sitt barn i famnen. Att sitta och gråta i soffan för att man har så ont i ryggen av allt bärande, eftersom han bara blir tyst när man bär omkring.

Vi har läst på, testat allt.

Semperdroppar
Miniform
bärsjal
bärsele
massage
en liten ventil man sätter i stjärten som passande nog heter windy
stressfri miljö
amma mer
amma mindre
lägga om kosten
utesluta mjölk
böna och be.

Vi är högutbildade vita människor som lever i ett I-land, vi är vana vana vid att kunna fixa saker eller att betala för att laga något. Det gör så himla ont att vi inte kan fixa vår lilla bebis. Nu får vi testa det sista som återstår: ge upp och acceptera att han har kolik. Förhoppningsvis den som försvinner efter tre månader.

40 kommentarer:

Miss Baglady sa...

Åh det låter jobbigt detta. Hoppas verkligen att det snart blir bättre.

It's all gonna be fine sa...

Jag har ingen bebis så jag kan inte gå i god för något alls, men jag har hört att akupunktur kan hjälpa mot kolik.

Hoppas ni får det bättre snart, hoppas hoppas.

Anonym sa...

Ni har alldeles säkert testat att öka antalet droppar minifom, men jag säger det ändå... Bara för att det blev bättre för oss då... Hoppas det blir bättre snart! Kram

Jenny sa...

Anonym: vi har läst om det, men inte vågat. Hur många droppar är fler?

MissParker sa...

Ja jag säger igen (och som "it's all gonna be fine": Akupunktur!
En god väns bebis blev helt bra.

Jenny sa...

Läser på om akupunktur as we speak!

Estrid sa...

Akupunktur ropar jag också! Sen vet jag att en del blivit hjälpta av kiropraktik men det verkar ses som lite mer kontroversiellt... Vi testade däremot båda:)

Jenny sa...

Okej alla akupunkturare, vad kostar det? Måste man ha läkarintyg på att man har ett kolikbarn? Tack för tips!

Johanna sa...

Jag har inga tips, jag vet inte hur man gör. Men skickar en kram och en stor dos förståelse, alltså fy FAN vad jobbigt det låter. Hoppas verkligen ni hittar något som hjälper den lille parveln (och er). Kram!

Sara sa...

Fy, fy, fy FAN vad jobbigt. Och: akupunktur!! En kompis unge blev också helt bra av det (och de hade också testat allt innan). Tänk vad skönt det kommer kännas sen, när den här perioden går över. För det gör den ju.

Lisa sa...

Kärlek till er.

Dr Lisa

Anonym sa...

Det här låter ju som ett helt sjukt tips men jag har hört att de blir tysta om man sätter på dammsugaren...

Jenny sa...

Tack alla fina ni!

Dammsugaren har jag också hört (och det funkar faktiskt, har något att göra med att det låter som tarmljud, de tror att de är tillbaka i magen). Dock vet jag inte om dammsugarljud är bättre än gråtljud. Men tack för tips!

MW sa...

Jag skäms över att jag tappar tålamodet om K skriker över 20 min när jag läser om hur ni har det. Har ni någon som kan hjälpa er dra fimpen i vagnen ute nån timme så ni kan vila öronen? Eller folk kanske skräm.s av skrikandet? Hoppas tipsen om akupunktur är något.

msn00b sa...

Du, snälla bli inte arg eller ledsen på mig nu men... har ni övervägt att testa ersättning? Det är himskans mycket lättare att se till att de inte får i sig luft och at det får i sig tillräckligt och så kan en mata och den andra gå ut genom dörren en stund... Om ni är helt emot ersättning som koncept så kan man testa att pumpa och mata genom flaska också. MAM har superbra flaskor som hjälper till med luftregleringen. För oss var det en lifesaver.

Kråksång sa...

Hej. Been there. Minifom är ingen fara att överdosera- kroppen bryter inte ner minifom, det sönderdelar bara luften i tarmen. Jag har inga råd att ge. Inget funkade hos oss. Jag var ensam och pappan på jobb. Och Liten skrek. Men Liten skrek värre utanför famnen. Så jag höll. Och höll. Och höll. Och blev ledbruten. Men försökte påminna mig om att det blev värre att lägga henne ifrån mig- det spelar roll, bärandet och vyssandet spelar roll, det tar inte bort det onda, men att man är där med dem, det spelar all roll i världen.

egoistiska egon sa...

KRAM FINA BÄSTA NI.

Jenny sa...

Ersättning har han fått sedan vi låg på neo. Nu har vi till och med testat apdyr och krånglig ersättning utan mjölk i från Apoteket. Är för att kombinera flaskmatning och amning, vet inte hur jag skulle klara mig annars, då måste man vara med sitt barn HELA TIDEN, plus att nu kan Stolte mannen också mata och känna närhet.

Och då ökar vi dosen av Miniform!

I dag har bebis varit exemplariskt fin. Som om han känner på sig att vi behöver en paus. Har till och med fått ett hela ansiktet-leende.

Anonym sa...

Hej, har hört att homeopatiska droppar ska hjälpa. Håller tummarna!

MissParker sa...

Först (som jag glömde förrut)
HEJA DIG!

Sedan, nej det krävs inget läkarintyg för kolik. Googla stockholm, akupunktur, kolik och se. Jag vet tyvärr inte vad det kan kosta.

MissParker sa...

Vill bara rätta mig själv. Kollade lite (av egen nyfikenhet och även oro med tanke på att jag själv är gravid, och man vet ju aldrig...) och det verkar som om man behöver ha varit på BVC/läkare innan.

/Tjôtig 75

Mama Bear sa...

Lider med er! Ni gör inget fel, det är viktigt att ni vet det.

Kan ett varmt bad hjälpa? Ifall det är magont kanske det lugnar åtminstone för stunden. (Det har hjälpt mig vid hemska menssmärtor.)

Lisa sa...

Hej! Jag är läkare och hade själv en liten skrikhals som visade sig vara mjölkallergisk. Hur länge testade ni mjölkfri ersättning? Vi behövde testa 3 burkar utan någon som helst annat intag innan vi förstod att det var mjölken hon reagerade på. Det är så svårt just för att dem som du säger ofta har bra dagar innimellan och då är det svårt att säga vad som är vad.
Öka dropparna, testa adjunktur. Jag har gör mig att om du fåglar kolik och vårdprogram så får du upp något från örebro (kanske) där det stod exakt om hur man kunde göra med dropparna.
Försök sova. Det där rådet man får när man är gravid som man inte fattar innebörden av förrän det är för sent.
Kram

Monika sa...

Men gu vilka hjältar ni är! Plötsligt blev den här bloggläsarens problem minimala. Tänk Fimpen, om du visste att du just nu fått en okänd tanttjej att bli lite mer tacksam och mindre gnällig!

Anonym sa...

Öka minifomen ordentligt! Och har ni testat Gripe water? Används mycket i England och fungerade på min bebis som inte kunde bajsa och hade ont av gaser. Min kompis hade kolikbebis och honom körde dom omkring i bilen när både han och föräldrarna behövde en paus...

Anna sa...

Mina kompisar var helt knäckta, sedan började de med akupunktur på sin lilla. Har för mig att de gick en gång i veckan och det "höll" i ca sex dagar. Lycka till.

Lisa sa...

Åh, jag lider verkligen med er!
Vidar bara skrek och skrek från klockan 17 och framåt hans första veckor, och jag bara grät ovh grät och visste inte vad vi skulle göra.
Men det gick över, det gör det ju. Men alltså det är ju sjukt påfrestande, både för förhållande och psyket.
Hoppas ni får det lättare snart!

Annika sa...

Min pappa hävdar att det enda som fungerade på mig (var kolikbarn) var att lägga mig på magen på ena benet och sedan börja studsa med foten. Du vet, sådär som man kan göra om man sitter och är stressad. Dessutom, sa han, är det något man orkar göra bra mycket längre än att bära och buffa.

Annika sa...

(sittandes alltså, om det var otydligt)

Sandra sa...

Har ni kollat upp om akupunktur? Det har fått så himla fina resultat !

Sandra sa...

Och förresten. Vi hade Althera (Mjölkfri ersättning) och bar runt i bärsele hela nätterna. Men...det var nog kolik och jag orkade inte amma, mer än en månad. Det blev för mycket med skrikandet och allt. Och vet du, man är inte sämre för det, utan man gör det bästa man kan och det är precis det rätta. Jag önskar lite idag att vi provade akupunktur, det hade gett oss en bättre start och lättare till kärlek. Jag tänker på er. Så där på riktigt. För fy sjutton så det är. kram

Maria sa...

Oh brings me back. Det går verkligen inte att förstå hur hemskt det är när man inte är i det. Omöjligt.

Jag har inget tips, för vi testade också allt (utom akupunktur, vilket jag inte orkade för jag var för trött för att ta mig iväg) men inget hjälpte. Det jag dock kan säga är att det går över. Det låter helt sjukt, men det går verkligen över. Jag trodde inte på det när jag var i det, men det går över. För oss hände det vid den magiska hundradagarsgänsen. Tjoff bara! Fick en dygnsrytm och ett (hyfsat) glatt humör. Helt sjukt. Ska visst vara något med magmunnen som mognar då.

I alla fall: jag var så hemsk mot min man och han var hemsk mot mig. I en av de ovanliga lugna stunderna lovade vi varandra att vi inte skulle skilja oss förrän barnet fyllt två. Det hjälpte för oss. Då hade vi en sak mindre att oroa oss för.

Anonym sa...

HTG-metoden* funkar! Lider med er.

*Huvudsaken Tiden Går

Colombialiv sa...

Åh, ingen aning, stackars, stackars er. Ni är mina hjältar. Ni gör ett helt fantastiskt jobb. Jag vet inte hur det funkar, men jag tänker känguru-bärande? Hud mot hud, alltså, naken bebis innanför kläderna. Tydligen lugnas de väldigt av att höra/känna ens hjärta. Men jag gissar att ni redan testat.

Hur som helst, håll ut! Ni gör ett alldeles fantastiskt jobb.
Kram

Anonym sa...

Uff, jeg får ondt av å lese dette! Ville bare berette at vi hadde mye på samme sett med vår son. Nå er han 6 månader, og jeg kommer nesten ikke ihåg hvordan det var. Han er en helt annen bebis nå! DET GÅR OVER! Og når det går over kommer det til å kjennes som 10 000 kilo sten lyfts fra deres skuldrar. Håll ut!!!!

Sofia sa...

Vad tuffa ni är, Jenny. Även om det kanske inte känns så i stunden. Tänker på er.

Lena sa...

Ser att du har fått tips om akupunktur redan.Sen kan jag berätta att min svägerskas dotter hade kolik i 3 månader. Hon skrek hela dagarna... Men sov på nätterna. Om de inte ens gör det så är det jobbigt. :/
De fick i alla fall erbjudandet att ta in en natt på sjukhus så kunde personalen ta hand om barnet.
Men du kanske kan tvinga brorsan att ta ett 3-timmarspass iaf så du får sova?
Det är så himla. himla jobbigt när de skriker. Man blir förbannad, maktlös och vill helst hiva ut ungen genom fönstret. Jag ville det i alla fall. (Det gjorde jag då inte ;) )
Man blir knäpp när man inte får sova. Jag tycker: prova akupunktur, om det inte blir bättre så kanske det är nåt annat?
En vän till mig fick ett hyperallergiskt barn, alltså hon var verkligen allergisk mot det mesta och innan man fattar det...
Nu säger jag inte att det är så men det kan i alla fall vara bra att veta att det har hänt också.
Då vet du att du kan prova att utesluta saken ur kosten,eller som nu prova mjölkfri ersättning.
Jag hejar på dig Jenny. Det ÄR skitjobbigt att vara ny förälder och när det inte är en dans på rosor som alla säger att det är...
Bamsekram säger jag!
Kom förbi kontoret nån dag när du orkar så kan jag bära runt på Mr Skrikis en stund i alla fall. :)

Jenny sa...

Era kommentarer betyder så himla mycket. Borde skriva ut dem, ha på väggen och gå och kolla på när Fimpen skriker som värst!

Anonym sa...

Hej Jenny
Jag har inga råd till dig, bara ett ömmande hjärta inför vad du går igenom. Nu är min lille son 2,5 år och han skrek sig igenom de sex första månaderna av sitt liv.

Varje sekund som han var vaken och varje timme vaknade han och skrek, gud vet hur jag orkade och gud vet att jag aldrig kommer att ens föreställa mig att utsätta mig för det igen.

Fortfarande sörjer jag de där gulliga månaderna som mina väninnor fick med sina barn, det stinger till i hjärtat, eftersom vi aldrig fick det.

Jag är övertygad om att min son ligger "lite efter" på grund av sina smärtor de första månaderna. Han log senare, satt senare, gick senare, allt det där man längtar efter och oroligt tittar efter. Det kan vara så, men det kommer och det är normalt.

Nu till lite gladare nyheter; när alla andra springer omkring och jagar sina sjövilda busungar sitter vi lungt stilla han och jag, tittar på vattnet, en kotte, en sten eller sjunger ihop. På något vis är det som om han redan VET att livet kan göra ont, han tar tillvara på varje sekund och varje liten detalj. Han är min mest älskade tålmodige, väldigt specielle lille son.

Din tid kommer, din njutning och Stolte mannen kommer att le igen, huka er och tänk på vad ni säger till varandra under denna oerhört svåra tid, för de är dessa ord som kommer att finnas mellan er i alla tider. Var försiktig, för er tuffa period kommer att gå över, den GÖR det...

En varm ömmande KRAM till dig. Du kommer att vara så oerhört stolt över vad du tagit dig igenom om ett år!

//Anna-Moa

Haren sa...

Jag har då inga tips förutom kanske testa gripewater som någon annan nämnde. Men massa medkänsla. Oj vad ni får kämpa nu. Tänker på hur trött och skör jag var trots att Trollet absolut inte var någon kolikbebis. Ni är verkligen, verkligen hjältar.