Halv elva torsdagkväll trillar Stolte mannen in genom dörren efter att ha varit ute och druckit öl med sina kompisar. Jag har Fimpenhängt och Fimpen har haft skrikfest och bara bjudit in sig själv och låter mig sitta bredvid, som på ett jävla mellanstadiedisco.
Stolte mannen är på sånt där busbråkhumör som alltid slutar med att någon bryter ett ben, vi bokar biljetter till någon konstig plats, han skjutsar runt mig i en kundvagn. Det finns liksom inga gränser. Den här kvällen börjar med att hela min stjärt är grön av fingerfärg och slutar halv ett med att Stolte mannen liknar en babian/Pippi Långstrumps pappa och jag är ett skelett som skriker att han inte ska måla min son Hulkengrön.
1 kommentar:
Läskigt. Ser ut som du är armlös också.
Skicka en kommentar