21 mars 2012

Den där om att hålla käft

När Josefine undrar hur man gör när folk statusuppdaterar något jävligt tokigt på Facebook så tar jag tegelsten i hand och skriker upp till kamp! för det är så jag gör. Jag måste säga till, kan inte sitta still. Som när Stolte mannen och jag var på dejt härom dagen, det satt fyra gubbgubbar två bord bort från oss och skröt om båtar bilar tjejer. Högljutt. Fult. Och två sällskap bytte plats, varav ett såg ut att vara två herrar som var tillsammans och gubbarna började skryta om hur snabbt de fått bögarna att flytta. Då var Stolte mannen tvungen att hålla mig fast i samtal för att jag inte skulle göra något. För det var övervidrigt och för dem hade jag antagligen bara varit lilla gumman! med för mig: kan inte se mig själv i ögonen om jag låter det passera.

Men så uppdaterar en av Stolte mannens släktingar med en vidrig jävla länk och nu det handlar inte bara om mig, vad jag står för. Den ligger där i hennes statusrad: en länkning. Ingen kommentar. Ingen som kommenterar, men det bränner mina ögon ändå.

Och jag måste hålla tyst.

10 kommentarer:

Josefine sa...

Är det helt uteslutet för dig att kommentera?

För mig var det krångligt för att jag visste en del om personens både psykiska och fysiska (o)hälsa. Det kändes som att jag på vissa sätt gick på en svag person. Men det kändes helt rätt när hen sen gick bärsärk över min bildning, förstånd, vett, humör mm mm.

egoistiska egon sa...

Åh jag såg också den där länken häromdagen och satt i en kvart och funderade om jag skulle kommentera eller inte. Det var en barndomsgranne, vi har noll relation idag egentligen, som postade. Och jag valde att inte, pga att jag inte skulle orka ta striden. Och jag ångrar mig fortfarande.

Colombialiv sa...

Kan Stolte Mannen kommentera istället? Förstår att det är en jobbig position för dig att liksom "attackera" hans släkt.

Men fy fan vilken länk.

En annan Sara sa...

Jag såg också den där länken. Jag kommenterade. Var tvungen. Men kanske kan du kommentera på ett "snällt" sätt? Säga något i stil med att "de bör straffas för det brott de har begått, oavsett nationalitet"?

Linnéa i USA sa...

Såg den länken jag med... Och kommenterade.. Men jag har inte någon relation som jag behöver vara försiktig med... Det gör mig så ledsen och att läsa kommentarerna till inlägget skrämmer mig.

Den där Jenny sa...

Det hela löste sig så fint att Stolte mannen redan hade kommenterat om vem som är den riktiga våldtäktsmannen i Sverige. Och jag körde en fegis och länkade till Lisa på min egen profil:

http://rodeo.net/lisamagnusson/2012/03/21/vad-skall-man-gora-med-alla-som-ar-dumma-i-huvet/

Anonym sa...

Fattar inte. Vem är den riktige våldtäktsmannen??

Josefine sa...

Vad bra! Det är svårt med vänner och släkt. Dock har jag inte, vad jag vet, några rasister i min nära krets. Det är väl i utkanten då. I synnerhet bland de som jag gick på högstadie/gymnasium med.

Den där Jenny sa...

Anonym: Generellt är en våldtäktsman den du är gift/sambo/tillsammans med. Du och jag, alltså.

pärlbesatt sa...

Vad intressant, man googlar på femtiotalskök (jag vill måla om mitt så det blir mer som det var när det byggdes) och hamnar i en sån här bra blogg! Internet är fantastiskt, när det inte är fullt av äckel som säger fula saker i skydd av sin anonymitet. Heja dig!