Det händer så lätt att jag halkar in på jobbjenny som vill jobba länge och hårt. Visa vad jag går för, att jag går och det snabbt. Jag sätter på mig jobbkläderna och allvarsminen och pratar med svåra och komplicerade ord och sitter i telefon och i e-post och träffar aktörer och kunder och skakar vilt på huvudet och argumenterar och bisitter sällan. Delar ut visitkort. Skrattar högt och länge i fikarum. Säger då säger vi så! och men återkom i nästa vecka, då vet jag säkert mer! och annat jag säger i mitt yrke. Som jobbjenny. Så sitter jag där framför datorn och knappknappknapp när min man skickar e-post på Fimpen och hela mitt jobbjenny faller ner i en enda stor Gud vad jag älskar mitt barn-hög och den där proffsiga Jenny skiter i allt. Utom min familj.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentar:
SÖTIS.
Skicka en kommentar