Han smeker ramen på tavlan med pekfingret. Smular dammet mellan tumme och pekfinger och låter det trilla till marken. Backar ett två tre steg bakåt och blundar med höger öga. Tidningsurklippet är från 1997 och visar honom bredvid kung Carl XVI Gustaf. Dagens nyheter hans arm runt kungens axlar han når precis över och det går att se hans hand vid kungens öra. Han minns att han hade velat greppa örat och dra till men att han kunde hålla sig.
Storhetstid. Han säger ordet högt. Det var under min storhetstid. Det är Jan-Ove Waldner Chiang Peng-lung Andrzej Grubba Jean-Philippe Gatien Napoleon Gustav Vasa kung Carl XVI Gustaf. Och han. Storhetstid.
Han minns sin storhetstid där han var den största. Tiden före när han var liten och sov med pingisbollarna i sängen. Låg och kramade sitt racket, det där första han hade fått av sin pappa när han fyllde fem. Hur han varje dag vräkte ner dockor bilar tåg från olika bord på förskolan och sköt in bordet mot väggen och sen stod och sköt bollen med det där racket mot väggen. Ping ping ping ping lät det. I början studsade bollen för många gånger och det var inte så noga, inte så viktigt. De andra barnen ville vara med men de gjorde fel och han blev sur. De eviga matcherna i källaren mot pappan på ett riktigt pingisbord. Så här ska du hålla racket! förmanade hans pappa, men han skakade envist på huvudet och höll det precis som han ville. Och när han blev riktigt stor, när tidningarna började skriva om honom så berättade han skrattande om hur det kom sig att han höll racket som han gjorde och att han alltid gjort så.
Han höll hov för tidningarna. Älskade deras uppmärksamhet. Pös och mös hela kroppen skrek se på mig! Som den där låten vill ni se en stjärna se på mig! Han sökte hela tiden bättre motstånd i klubben och tänkte hela tiden, visste inom sig, att det inte fanns bättre motstånd. Började söka utom klubben. Mästare. Han ville bli mästare. På en resa till Kina spelade han mot en kille som följde hans spel perfekt. Klassade ut honom totalt. Han var envis. Igen, igen! på svenska, det gjorde inget, kinesen förstod honom. De spelade utan avbrott i nio timmar. Nio timmar tog det innan han slog kinesen.
Han säger det igen högt för sig själv. Storhetstid. Drar i midjan på träningsbyxorna som spänner över den tjocka magen och stoppar en chokladkola i munnen.
5 kommentarer:
Tror du blandat ihop Högmod med Stolthet här.
Högmod innebär en alltför stor självuppskattning och självhävdelse, motsatsen till ödmjukhet.
Alltså. Ja? I mitt huvud är den här personen motsatsen till ödmjuk. Jämför sig med Napoleon osv. Kanske skulle tagit i lite mer?
PS: Kanske även i mitt huvud då, men du ser fallet? Eller nej? Gå från världsbäst i pingis till att bli tjocksmock?
Du vet att han nyligen tävlade igen i högsta svenska ligan och vann...vet inte om han är så otränad, mycket fördomar för han vågar sticka ut och synas.
Paul: Säger du det.
Skicka en kommentar