Den där om att vara fjorton förevigt

Får man inte midsommar så kan man få kvällen efter midsommar. Trodde man.

Jag och kompis ute, gjorde lilla Storstan, lilla Storstan stängd, nästan överallt. Regnade som faen och håret blev sådär härligt risigt och fluffigt. Hamnade på någon indisk kvarterskrog och drack billig öl och försökte få ägaren att bjussa på oss gratis och fick senare för oss att han pissade i ölen innan vi fick den. Jag tokrökte, toksms:ade, grät i telefonen när Finaste ringde från Öland, hög som ett hus på australienska piller, och hälsade att hon kommer upp snart, och någonstans på vägen blev jag sådär full igen som jag aldrig blir.

Kompis lurade med mig till [DM] och jag borde anat något skumt eftersom hon aldrig vill gå dit annars. Det var salsakväll. Elitkväll. Jag dansade med nån ful djävel som hade "Junior 1969" på tröjan och döda mig långsamt, det var tur att jag var inåthelvetesfull. Sen lämnade hon mig där, på stället, för att hon blev sur på en kille, en engelsman sög på min öronsnibb och när jag till slut upptäkte att kompis var borta och ringde till henne hade hon hunnit halvvägs hem. Jag ramlade hem till Stolte, bakfulle, fine mannen efter en jakt på morötter som inte fanns någonstans alls. Sjukt sugen på morötter.

Och jaha, nu har jag blivit en av alla de där som skriver hur fulla de varit i helgen. Fjorton förevigt. Jag älskar det!