Hon smekte mig långsamt över kinden och tittade mig in i ögonen. Hennes ögon räknade till tio på svenska, fast att vi var i Spanien, sen drog vi efter andan och slängde oss ut. Regnet föll och något inuti mig föll. Höga klackar smattrade och regn smattrade och det fanns bara hon och jag.
Jag och hon.
Hennes klänning trasslade in sig i hennes ben och hon var nära att falla över sig själv. Över mig. Jag var nära att falla. För henne. Vackra, med blont hår och Sverigeleende. Sverigeleende och Sverigeögon.
Hon och jag.
Och regnet.