Den där om nio bloggare, en historia - nionde

Jag försökte det där med spanska, lära sig på riktigt och inte bara mumla cerveza por favor; men såklart jag minns bara lösryckta meningar och en vår ett spanien ett liv långt borta detta. Också jag minns torkan; alla pratade torkan sequía gjorde oss dammiga törstande, vi drack citronläsk spanade moln evighetsblå skyar medan pluggade verb, regn som aldrig kommer gör man går som i en väntans tid.

Sen natt i kanske april, något dansgolv svettigt eggande där bruna armar slingrade sig och som uptight svensk rodnade nästan hur sexigt provokativt eldande allt, tänkte isvatten rinner torra strupar, tänkte brandslang och tut-tut och släck mig, för svetten klibbar fast klänning svank och hud bränner, avger hetta; när alla därinne en enda stor sexakt, ångande.

Och sen ute ännu våtvarm kom kontrasten, för det regnade, nej egentligen inte; det var inte regn för det var vattenfall och en fors öppen himmel knipit så länge, gav nu allt. Och folk stod ropade alla som lamslagna eller upprymda; det kommer regn lluvia! alla skrek till varandra, som om vi delade unik stund var stämningen påtaglig; gick att ta på.

När gator förvandlades älvar vi räddade oss in en port, dyngsura håret och kisande ögon under droppande och klibbande vi gömde oss vatten innan såg varandra fnittrade; euforiska rusade ut dränkte oss nästan medan hoppade snurrade virvlade hela vägen hem vår kala lgh; regnet gjorde piruetter; dansade med oss.