Miss Baglady har skrivit om deras vardag, det vill jag med. Antar att ingen utom jag är intresserad av det här, men min blogg - mina regler.
Fimpen styr vårt liv just nu. Det är han som bestämmer reglerna, så han bestämmer att vår vardag ser ut som följer:
Fimpen vaknar mellan klockan sex och nio och ligger och pratar med mig, vilket oftast är en monolog, eftersom jag ignorerar honom och försöker sova vidare. Detta kan leda åt olika håll:
ett.) Fimpen somnar om,
två.) jag vaknar och går upp med honom eller
tre.) Stolte mannen går upp med honom och jag sover vidare.
Vi går upp och jag sitter och stirrar bittert på vår son som lever loppan i soffan (lever loppan är lika med sitter och pratar och sprattlar). Han är vaken i två timmar, sen får vi sova igen. Vi brukar sova i två timmar, sen är jag pigg och vi kan gå upp och han sitter i babysittern och kollar på när jag duschar. Detta brukar han tycka är lite för kul för vad som bör anses vara normalt när man tittar på sin nakna duschande mamma.
På detta följer dagens aktivitet. Dagens aktivitet just nu är mest att springa till akupunkturen. Det kan även vara att bära runt på bebis med en arm medan den andra armen tvättar/städar/plockar/något annat, eftersom Fimpen blir sur om vi inte är i rörelse.
Klockan två är vilostund. Den uppskattas nog mest av Fimpenmamman. Innan vilostund ska man helst ha hunnit äta något. Det hinner man oftast inte, så man får välja om man vill vila, bajsa eller äta under vilostunden. Oftast hinner man inte med allt.
Ja, sen kommer Den Stora Gråtstunden, som varar i allt från tre till sju timmar. Mitt i detta brukar Stolte mannen komma hem och jag slänger vår son på honom och gapar att jag ooooooorkar inte mer! sen får jag tillbaka honom igen fem minuter senare för Stolte mannen klarar inte heller av skrikbebis och lagar mat istället.
Mellan klockan sju och tio lägger vi Fimpen med mycket bröstmuta. Sen vaknar han ungefär var tredje timme fram till morgonen.
Ja, och under dagen så äter han en massa också. Oftast då jag hinner blogga/läsa/vila ryggen/ringa samtal.
4 kommentarer:
Hej,
gud vad jag känner igen mig i dina inlägg om en skrikande bebis. Så var mitt barn också när hen var i samma ålder, jag minns hur jobbigt det var och hur jag testade ALLT. Jag vet inte om det var ett sammanträffande men den dagen som jag började ge hen vattenlöslig d-vitamin istället för oljebaserad slutade hen att skrika. Enligt BVC ska oljan inte kunna ge magont men när jag googlade saken var det fler föräldrar som hittat samma lösning som jag. Styrkekram.
På tal om D-vitamin så är det också bra att kolla lite på d-vitamin innehållet i ersättningen, t ex Sempers mjölkersättningen 1 innegåller redan dagsbehovet av D-vitamin och då slipper man pilla med den där oljan ö h t.
please skit i språkfel, jag har också skrikbebis just nu och hari nte sovit.
Jag är impad. Mycket impad. Av dig å av alla andra som hanterar skrikbebisar utan att förlora förståndet.
Jag vet (ännu) inget om hur det är. Cheetahn var en dröm i jämförelse med de skrikisar jag hör/läser talas om. Å ändå var jag så jäkla trött å grät å hade mig å trodde att jag aldrig skulle bli pigg igen.
Nu vet jag att jag hade det jämförelsevis enkelt. Cheetahn tar väl igen det med att krångla i tonåren eller nåt.
Impad, som sagt.
Skicka en kommentar