Hörrni, hur länge ska vi tjata på med det här om hur länge det är lämpligt att amma? Kan vi inte bara ta varandras händer, sjunga We shall overcome och låta familjer få amma precis så länge som de känner är lämpligt?
Vill du aldrig börja amma är det okej. Det är okej. Det är okej. Låt vara att du inte kan, inte vill, mår skitkasst när du gör det, inte vill förstöra brösten, har en förlossningsdepression. Eller så får du som jag: dysphoric milk ejection reflex, motsatsen till eufori när du ammar. Och det var överjävligt och jag vet inte hur jag stod ut i nio månader. Vill ni att jag skriver mer om det så hojta till så gör jag det.
Vill du amma i två år så är det okej. Det är okej. Det är okej. Låt inte någon jävla förmyndarperson komma till dig och säga att du är äcklig, att de vet bäst, att ditt barn och du inte borde ha den stunden.
Så kör på. Gör precis som ni vill. Det tänker jag göra.
7 kommentarer:
Je t'aime etc. Kram
Dysphoric milk ejection reflex lät inte jättespännande precis. Vet inte exakt vad det innebär men jag kan ju gissa. Aldrig riktigt förstått hela amningshysterin, himla praktiskt och billigt om det funkar och man själv är ok med hela grejen. Är man inte det , eller inte kan, eller inte har lust finns finfina alternativ som dessutom öppnar upp för pappa slash mamma slash annan person att också kunna fixa maten. Sen kan jag tycka att utomstående faktiskt inte behöver lägga sig i hur föräldrar väljer att ge sina barn mat.
Jag vill att du skriver om det för jag har samma och det finns ta mig 17 ingenting skrivet om det någonstans.
Skriv mer om det. Jag vet inte vad det är och känner att man behöver få något annat än den amningsorgasm som bvc verkar förmedla.
Skriv mer. Punkt.
Inlägg på väg!
Önskar också! Hade aldrig hört talas om det. För övrigt så himla mycket medhåll på det här inlägget.
Skicka en kommentar