01 oktober 2012

Den där om fyra - vällust


Han vaknar upp stiger upp sträcker armarna upp puttar ner sin katt från köksbordet. Mäter upp fil med ögat och müsli med decelitermått kaffe i litet glas hellre än mugg torkar bort filfläck med disktrasa. Sätter på radion för att få tyst på tystnaden som är så jävla hög. Katten som heter Katten spinner och stryker sig mot hans ben. En av hans händer åker ner och automatklappar honom.

Springa sjukommatre kilometer duscha välja kläder drömma om att en tjej gör det åt honom. De skulle sova längre än han gör nu, sen skulle hon vakna med morgonfrisyr och aldrig dålig andedräkt le mot honom och säga ska du verkligen ha den där skjortan? när han skulle på konferens och han skulle snurra och titta en extra gång i spegeln och inte se det hon såg. Hon skulle vira armarna om honom och säga ta den blå skjortan istället och han skulle alltid byta till det hon sa, även om han hellre skulle viljat ha den rutiga. Hon skulle dricka te och han kaffe och hon skulle skratta åt att han måste mäta upp sin fil och sin müsli. Alltid lika mycket. Kontrollberoendet. Hon skulle använda hans rutiga skjorta på morgonen och vara naken under. De skulle aldrig bråka och han skulle vara mjuk och smeka henne över kinden och hon skulle vara bästa vän med hans mamma. Han vet exakt hur hon skulle se ut. Han vet exakt hur hon ser ut.

På kvällen står han och väljer mellan t-shirts. Hans kompisar sitter i hans kök och får inte röka inne. De röker inte inne och de dricker öl och pratar räntor och musik. De pratar om relationer och skvaller. De pratar kläder och husdjur. Han har en svart t-shirt på sig men är inte nöjd och står nu framför spegeln och byter till en vit. Byter till en röd. Byter till en vit. Byter till den svarta. Byter till en vit.

I baren står hon. Hon har en vit klänning på sig som hon skruvar sig i. Han tänker på uttrycket att kläder sitter som ett andra skinn och att hon verkar vilja ömsa sitt. Han vet att hon är den där som ska fråga honom om han verkligen ska ha den där skjortan och han vet att hon är den där. Hon är hon är hon är hon är  hon är   hon är   hon är   hon är   hon är   hon är   hon är   hon är   hon är   hon är   hon är   hon är   hon är   hon är   hon är   hon är   hon är   hon är   hon är   hon är   hon är   hon är   hon är   hon är   hon är   hon är   hon är   hon är   hon är   hon är   hon är.

Han går bort mot henne och hon slutar att skruva på sig, hon ler. Mot honom. De pratar om musik och relationer och skvaller och räntor och husdjur. Hon ler och han skrattar. Hon ler och han skrattar. Och hon är som månen och han är full. Och hon är som en fullmåne. Han håller hennes hand mjukt och de går hem till honom. Han är mjuk. Mjuk. Smeker henne över håret och håller hennes haka och båda händerna på vars en kind, som han lärt sig att tjejer gillar och hon skriker ja med hela kroppen. Han vill inte att de ska vara i hallen hallen känns smutsig så han tittar frågande på henne och hon leder honom in i sovrummet och han tittar på henne och frågar med ögonen är du okej är det här okej jag är helt okej. Det här är hon är hon är hon.

När han vaknar på morgonen och hon är borta.

5 kommentarer:

S sa...

men åh! ja så kan det ju också vara. two sides to one story liksom. du vet det redan, alla säger det, men det är sant - du skriver så så bra!

Eller nåt sånt sa...

Åh hjälp vad bra!

bubbelbubbel sa...

Klockrent.

Jenny sa...

Tack fina ni.

Colombialiv sa...

Å vad du skriver bra! Jag älskar de här små dödssyndshistorierna.